TAKK as an communicative tool in preschool

Föreliggande studie bidrar med kunskap om förskollärares olika uppfattningar om och arbete med tecken som alternativ och kompletterande kommunikation (TAKK) i förskolans praktik. Tidigare forskning som undersökt effekten av TAKK för barns språk- och kommunikationsutveckling uppvisar blandade resultat. Studien bidrar till en ökad förståelse av hur förskollärare använder TAKK som kommunikativt verktyg i arbetet för att främja barns språk- och kommunikationsutveckling. Arbetet tar utgångspunkt i förskollärares ansvar att främja alla barns språk- och kommunikationsutveckling. Eftersom barn lär på olika sätt behöver förskollärare en verktygslåda med flera olika metoder för att möta barnen och behandla lärandeobjektet. Då tidigare forskning inom vårt område har fokuserat på barn med funktionsvariationer, bidrar föreliggande studie med delvis nytt perspektiv att synliggöra hur förskollärare använder TAKK som kommunikativt verktyg i praktiken. Det empiriska underlaget är kommet ur observationer och semistrukturerade intervjuer. Resultatet påvisar att förskollärarna generellt upplever och använder TAKK mer frekvent vid planerade och invanda situationer under dagen, medan förekomsten av TAKK är lägre i spontana situationer såsom lek, på- och avklädningssituationer. Det går även att dra slutsatsen att förskollärarna har en positiv inställning till att använda TAKK som kommunikativt verktyg för barns språk- och kommunikationsutveckling.