Tidigare forskning påvisar att förskollärare upplever osäkerhet och rädsla till teknikundervisning i förskolan. Dessutom visar forskning hur flickor redan i tidig ålder har sämre självförtroende än pojkar när de närmar sig teknik. Syftet med studien är därmed att bidra med kunskap om hur förskollärare resonerar om sin egen roll i förhållande till flickor och pojkars teknikundervisning. För att besvara syftet konkretiseras två forskningsfrågor. Vilka förutsättningar beskriver förskollärare att de har och inte har inom teknik och teknikundervisning? Samt hur resonerar förskollärare om en genusmedveten teknikutbildning i förskolan? 

I denna kvalitativa studie, utifrån en hermeneutisk ansats, tolkas yttranden från åtta förskollärare med stöd av teorimodellen KASAM för att frambringa kunskap till förskolans kontext av flickor och pojkars teknikanvändande. Resultatet visar att förskollärarna inte gör eller ser någon skillnad på flickor och pojkars teknikanvändande i förskolan, i stället framställs förskollärarens egen roll som en framgångsfaktor. Förskollärarna belyser vikten av ett normkritiskt förhållningssätt där varje barn bemöts som individer, för att främja trygga lärtillfällen i teknikundervisningen i förskolan.