Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskollärares bemötande av blyga barn i förskolans kontext. Studien bygger på en kvalitativ forskningsansats genom semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare. Teoretiskt tar studien sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Den insamlade data analyseras genom begreppen utvecklingszon, scaffolding, mediering och kontext. Resultatet belyser olika faktorer som kan bidra till att barn visar blyghet men också faktorer som kan motverka att barn visar blyghet. Faktorer som kan kopplas till arv och/eller miljö framkommer här såsom ärftlighet, utvecklat språk, sociala förkunskaper och barngruppens storlek. Förskollärarna lyfter vidare olika strategier för att göra blyga barn delaktiga. Det framgår att det blyga barnet kan ha behov av att observera en aktivitet innan det själv vågar delta. Genom att bland annat upprepa aktiviteter ges barnet tid att vänja sig vid sammanhanget. Förskollärarnas bemötande beskrivs ha en betydande roll för blyga barns delaktighet, som stöttning vid bland annat leksituationer och anpassade utmaningar. Resultatet indikerar att blyga barn kan ha behov av att uppmuntras till deltagande. Samtidigt bör barnet inte pressas för hårt eftersom det kan förvärra situationen, vilket belyser vikten av att som förskollärare sträva efter denna balansgång.