Syftet med denna studie var att belysa olika erfarenheter som professionella inom den rättspsykiatriska slutenvården har av arbetet med patienter som har ett självskadebeteende. Studiens metodologiska utgångspunkt var hermeneutisk, med semistrukturerade intervjuer med sex respondenter från två olika rättspsykiatriska kliniker i Sverige. Studiens empiri granskades utifrån Aaron Antonovskys  salutogena modell KASAM, känsla av sammanhang, och dess tre komponenter begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Detta för att förstå personalens upplevelser i arbetet och vad de uppfattade som bidragande för patienters tillfrisknande. Respondenterna berättade att de, i arbetet med patienter som självskadar, påverkas emotionellt och att de ständigt ställs inför nya utmaningar. De kunde i sitt arbete på en och samma gång se både möjligheter och svårigheter , men var eniga om att vikten av det relationella perspektivet, alltså goda relationer mellan personal och patienter , är en förutsättning för vidare vård och behandling. Flertalet respondenter hade en önskan om mer evidensbaserade arbete, då några enhetliga arbetsmetoder i nuläget inte existerar , vilket i många fall var en bidragande orsak till frustration. Då arbetssituationen med patienterna påverkade personalen på flera olika plan, ser vi KASAM på arbetsplatsen som en viktig komponent för att personalen, i så stor utsträckning som möjligt, ska känna både begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Slutsatsen med studien är att vi lyckas belysa vilken komlex arbetssituation respondenterna inom detta kontaktyrke befinner sig i, samt deras känslor och upplevelser.