Socialstyrelsen rekommenderar interpersonell psykoterapi för ungdomar (IPT-A) vid behandling för egentlig depression bland ungdomar. Samtidigt finns det begränsad forskning kring denna metod i en svensk kontext. Denna studie är en del av ett större forskningsprojekt om IPT-A och ämnar utforska ungdomars erfarenhet av att ha genomgått en IPT-A- behandling och hur de ser på sin framtid efter avslutandet av psykoterapin. Data har insamlats från fyra deltagare i åldern femton till sexton år via semistrukturerade intervjuer och har analyserats genom interpretative phenomenological analysis (IPA). Analysen ledde fram till tre huvudteman: det terapeutiska samtalet, ökad agens och externa faktorer. Ungdomarna värdesatte erfarenheten att få tala ut med någon som de upplevde som professionell. Vidare upplevde ungdomarna att det de har fått ut mest av psykoterapin är en mer förståelse för sig själva och en ökad förmåga att förändra sina omständigheter. Ungdomarna tillskrev psykofarmaka olika roller för deras förbättrade psykiska mående samt beskrev skolan och familjen som faktorer som färgade deras upplevelse av psykoterapin.

Socialstyrelsen recommends interpersonal psychotherapy for adolescents (IPT-A) as treatment for major depression among adolescents. At the same time, there is limited research on this method in a swedish context. This study is part of a larger research project on IPT-A and aims to explore the adolescents’ experience of having undergone IPT-A treatment and how they see their future post treatment. Data has been collected from four participants aged fifteen to sixteen years via semi-structured interviews and has been analyzed through interpretive phenomenological analysis (IPA). The analysis led to three main themes: the therapeutic conversation, increased agency and external factors. The adolescents valued the experience of being able to talk to someone they perceived as a professional. Furthermore, the adolescents felt that what they had gained most out of the psychotherapy was a greater understanding of themselves and an increased ability to change their circumstances. The adolescents attributed different roles to psychotropic drugs for their improved psychological well-being and described school and family as factors that affected their experience of psychotherapy.