Bakgrund: Handboll är en intensiv idrott där traumatiska skador i nedre extremitet är vanligt förekommande. En främre korsbandsskada är allvarlig och kan innebära lång skadefrånvaro. Nedsatt neuromuskulär kontroll genom ökad knävalgisering kan öka risken för främre korsbandsskada. Hög styrka kan verka preventivt gentemot traumatiska knäskador och kan troligtvis bidra till minskad knävalgisering.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka om det föreligger samband mellan maximal styrka i knäböj och neuromuskulär knäkontroll. Vidare syftar studien till att undersöka om det föreligger skillnader mellan ”starka” och ”svaga” handbollsspelares neuromuskulära kontroll samt mellan män och kvinnors relativa styrka och knävalgus.

Metod: Studien genomfördes med en tvärsnittsdesign där 15 manliga och 7 kvinnliga handbollsspelare rekryterades via ett ändamålsenligt urval. Datainsamling skedde genom att spelarna testades med 1 repetition maximum (1RM) i knäböj för att utvärdera maximal styrka. Spelarnas valgusvinkel för dominant och icke-dominant hoppben undersöktes genom unilaterala drop-jump från en 30 cm hög avsats där grad av knävalgisering observerades genom 2D-analys.

Resultat: En signifikant moderat korrelation noterades för det icke-dominanta hoppbenet mellan relativt 1RM i knäböj och valgusvinkel (r=-0,54, p=0,009) samt för det dominanta hoppbenet (r=-0,46, p=0,03). Det förelåg signifikant skillnad mellan starka och svaga spelare för grad av valgusvinkel avseende icke-dominant hoppben (p=0,003). Fler svaga spelare (8/11) klassificerades med knävalgus jämfört med starka (1/11) (p=0,002). Män var signifikant starkare i relativt 1RM jämfört med kvinnor (p=0,004). Kvinnor påvisade signifikant högre valgusvinkel än män avseende dominant hoppben (p=0,007).

Slutsats: Studieresultatet tyder på att det föreligger moderat korrelation mellan relativ styrka i knäböj och grad av knävalgisering samt att starka handbollsspelare verkar ha mindre knävalgisering än svaga för det icke-dominanta hoppbenet vid ett VDJ. Resultatet visar att män är signifikant starkare än kvinnor i relativt 1RM i knäböj och att kvinnor har betydligt högre valgusvinkel än män för dominant hoppben. Slutligen tyder studieresultatet på att knäböj med fokus på att förbättra maximal styrka är relevant för att optimera neuromuskulär knäkontroll.

Background: Handball in an intensive sport, traumatic injuries in lower extremities is common. An anterior cruciate ligament (ACL) injury is serious and can result in long absence from sports. Reduced neuromuscular control in form of increased knee valgus can increase the risk of ACL-injury. High strength may prevent traumatic knee injuries and probably contributes to decreased knee valgus angles. 

Aim: The aim of the study was to investigate whether there is a relationship between maximal strength in squats and neuromuscular knee control. Furthermore, the study aimed to investigate whether there are differences in neuromuscular control between "strong" and "weak" handball players, as well as between men's and women's relative strength and knee valgus.

Method: The study was carried out through a cross-sectional design that included 15 male and 7 female handball players who were recruited through an expedient selection. Data collection occurred through 1 repetition maximum (1RM) in squats to examine maximal strength. The players valgus angle for dominant and non-dominant jump leg was investigated by unilateral drop-jump from a 30 cm high ledge where degree of knee valgus was observed through 2D-analysis. 

Results: A significant moderate correlation was noted for the non-dominant jump leg between relative 1RM in squats and valgus angle (r=-0,54, p=0,009) and for the dominant jump leg (r=-0,46, p=0,03). There was a significant difference between strong and weak players for degree of knee valgus for the non-dominant jump leg (p=0,003). More weak players (8/11) were classified with knee valgus compared to strong (1/11) (p=0,002). Men were significantly stronger in relative 1RM compared to women (p=0,004). Women had significantly higher valgus angle than men for the dominant jump leg (p=0,007).

Conclusion: The result indicates that there is a moderate correlation between relative strength in squats and the degree of knee valgus and that strong players seem to have less knee valgus compared to weak players for the non-dominant as well as the dominant jump leg. The result also shows that men are significantly stronger than women in relative 1RM in squats and that women have significantly higher valgus angle than men for the dominant jump leg. Lastly the results indicate that squats, with focus on improving maximal strength is relevant to improve neuromuscular knee control.