Syfte: Syftet med studien är att jämföra vergenser, forier, och konvergensnärpunkt (KNP) mellan deltagare diagnosticerade med post-covid samt en kontrollgrupp av deltagare utan post-covid diagnos. 

Metod: Studien innefattade 10 patienter diagnosticerade med post-covid samt 10 patienter utan post-covid diagnos, samtliga i Linköping hos Optiker Almå. Alla deltagare fick genomgå en synundersökning inledningsvis och blev tillfrågande om att delta i studien. Initialt uppmättes deltagarnas forier med Schober´s test. Sedan blev patienterna undersökta på konvergensnärpunkt med hjälp av en RAF-stav, samt prismastav för att mäta vergensförmågan. 

Resultat: Medelvärdet för vergenserna på avstånd med Bas IN (negativa vergenser) var 7,0 prd för post-covid gruppen, kontrollgruppen hade ett medelvärde på 12.2 prd i motsvarande mätning. Vid Bas UT (positiva vergenser) på avstånd hade post-covid gruppen ett medelvärde på 13,4 prd i jämförelse med 19,3 prd för kontrollgruppen. På 40 cm hade post-covid gruppen ett medelvärde på 13,5 prd för negativa vergenser, kontrollgruppens medelvärde var vid samma mätning 21,6 prd. För positiva vergenser på 40 cm var medelvärdena 17,6 prd för gruppen med post-covid och 27,2 prd för kontrollgruppen. Hela åtta deltagare med post-covid hade en avlägsen konvergensnärpunkt. I kontrollgruppen hade enbart två deltagare en avlägsen konvergensnärpunkt. 

Slutsats: Personer med post-covid har nedsatta vergenser i jämförelse med en kontrollgrupp utan post-covid diagnos, där de positiva vergenserna är nedsatta i något störe utsträckning. En nedsatt konvergensförmåga är också förekommande i samband med post-covid. Ingen skillnad i storleken på forier förekom, även om post-covid gruppen uppvisade forier i större utsträckning jämfört med kontrollgruppen.