”Jag mindes i skärvor, tillsammans bildade de mitt liv."

Skärvor består av avskalade beskrivningar som illustrerar hur berättarjaget kommer till insikt genom resande, läsande, skrivande, möten, ensamhet, funderingar, självrannsakan och minnen. Det är en avskalad prosa om existensen och en saknad syster, med få förtydliganden och bestämningar, som lämnar mycket till läsaren att själv tolka in.

Texten undersöker en människas liv som det är, utan försköning eller överdrift. Den undersöker ett betraktande av världen, ett observerande av människor; de som står oss nära och de som passerar som främlingar. Den gestaltar ett medvetande och närvarande av en skrivande människa. Det som är vackert, men också det som skaver.