Det här är delar av romanen med arbetsnamnet Lita på Processen. Den inlämnade texten utspelar sig mot slutet, där protagonisten John i en vändpunkt tar ett aktivt beslut i ett val som hur än han väljer innebär ett svek. Jag uppskattar att det återstår tre till fyra kapitel kvar att skriva.

Det huvudsakliga temat, själva andemeningen som jag vill lämna till läsare, är hur alla behöver någonting att sträva mot och tro på. Jag vill också gestalta de goda psykiska hälsoeffekter löpning kan ge. Visa andra sätt att leva och använda en barnvagn på, bortom det normativa. Och eftersom jag gillar att läsa och skriva om antihjältar som på olika sätt har det mycket svårt ­­så satte jag en antisocial, tv-spelsberoende, självföraktande alkoholist i ett par löparskor. Fick honom att möta och acceptera en mission från en annan av byns särlingar. TokTuva, som känner samhörighet med John och vill hjälpa honom. Hon ber honom frakta en totempåle från Örnsköldsvik till Treriksröset och berättar hur pålen kommer att laddas av Johns kval. Hur goda energier kommer att flöda ner över värden, om nu John lyckas med sin mission. Han är, efter att hans före detta flickvän ramlat ihop i en hjärnblödning och hamnat i ett vegetativt tillstånd på ett vårdboende, än mer ångestdriven, förvirrad och skuldtyngd.

John isolerar sig, äter snabbmat, dricker rosé och spelar tv-spel. Framför allt Red Dead Redemption, där han kan vara John Marston i stället för John Häggkvist. Han ikläder sig cowboyens identitet också fysiskt, tar på sig rock, Kentuckyboots, Stetsonhatt och inte minst snusnäsduk under de få tillfällen han går ut. Han kan, på ett liknande sätt som Mr Marston gör i Red Ded Redemption när han behöver mer tid för att prickskjuta fiender, bromsa in tiden om han gnuggar näsduken med fingrarna. Så upplever John Häggkvist det åtminstone.

Han övertalas av sina barndomskompisar Stor-Tommie och Hurdå att följa med på en fest. De försöker koppla ihop honom med en tjej, och när det går upp för honom att det hela tiden varit planen, så drar han i väg. Han springer ut i höstmörkret. Bestämmer sig i ett infall för att springa en mil och sedan vända mot sin lägenhet. Det är själva starten på hans karaktärsutveckling. Det är något med löpningen, med tuktandet av kroppen som han fastnar för, och han fortsätter att springa. Han köper löpardojjor från Lidl men skadas och går deprimerad i skogen när han möter TokTuva.

Ett led i karaktärsutvecklingen mot acceptansen av en mer hel John Häggkvist, är att våga öppna dörrar och vara kvar i det som är jobbigt. Att ta egna beslut i stället för att vara passiv och låta slumpen råda. Att slutföra saker, att lita på processen, som Tuva säger. Löpningen är såklart en del i detta, men jag låter också John bli förälskad i Linda-Lee som han möter på vägen mot Treriksröset. Han vågar släppa in henne och inte minst hunden Billy, eller Luke som han döper den till.