"Idrottslyftet har öppnat dörrarna för fler, men få har klivit över tröskeln". Det var en av slutsatserna i en utvärdering av Idrottslyftet för drygt tio år sedan. Den idrottspolitiska satsningen pågick mellan 2007 och 2019, med syfte att få fler barn och ungdomar att börja idrotta i idrottsrörelsens regi och få fler att stanna kvar längre inom idrotten. För att åstadkomma detta skulle ansvariga inom idrottsrörelsen bland annat hålla nere avgifter och utveckla nya verksamhetsformer.

Satsningen grundade sig dels i rapporter om minskade deltagarantal i den svenska idrottsrörelsen, samtidigt som kostnaderna för att delta ökat, dels i politiska beslutsfattares uppfattning att idrotten kan fylla en integrerande och demokratifostrande roll i samhället. Men Idrottslyftet ledde inte till att fler började idrotta. I stället har minskningen fortsatt – i takt med ytterligare kostnadsökningar för deltagarna.

Det statliga ekonomiska stödet i Idrottslyftet permanentades 2020 och blev en del av idrottsförbundens ordinarie verksamhet. Trots denna extra satsning, som lett till en utveckling av både Riksidrottsförbundets och övriga idrottsförbunds administration och policyer, når idrottsrörelsen sålunda inte fram. Föreningsidrotten når i huvudsak dem som redan har erfarenhet av den genom sina familjer. Ett exempel som visar på detta är studien Nyanländas etablering i idrottsrörelsen av Arnoldsson med flera, vilken visar att utvecklingsmedel tenderar att nå redan idrottsstarka och socioekonomiskt välmående grupper i samhället.

Vad beror detta på? I detta kapitel visar vi hur man med utgångspunkt i det sociala entreprenörskapet skulle kunna realisera intentionerna med Idrottslyftet. Sociala

entreprenörer utmanar de organisatoriska gränser som i dagsläget är ett hinder för innovativa organisationer, vilka arbetar med att få fler barn och ungdomar att såväl börja, som fortsätta, idrotta.

Vidare kommer vi att redogöra för hur god folkhälsa kan förstås i relation till begreppet segregation. Efter att ha presenterat våra teoretiska utgångspunkter följer ett antal exempel på verksamheter vi menar kan beskrivas i termer av socialt entreprenörskap. Kapitlet avslutas framåtsyftande. Där diskuterar vi vilka krav som behöver ställas på organisationer i ett segregerat samhälle för att ge barn, ungdomar och vuxna möjligheter till motion och idrott, i syfte att främja en god folkhälsa.