Från och med 2018 finns programmering inskrivet i den svenska läroplanen. Införandet av programmering har dock visat sig vara problematiskt då det medfört både ett behov av kompetensutveckling och svårigheter med att tolka vad programmering ska användas till. Framförallt är det oklart om programmering ska användas för att utveckla datalogiskt tänkande eller för att behandla ett visst ämnesinnehåll. I och med att undervisningen i att programmera åligger matematikämnet hamnar specifikt tekniklärare i ett dilemma. Å ena sidan ska teknikundervisningen använda programmering som ett verktyg men å andra sidan inte undervisa i hur man programmerar. Tidigare forskning på området är sparsam och har undersökt dels hur elever förstår programmering i tekniska lösningar och dels hur tekniklärare i årskurs 7-9 beskriver användning av programmering i sin teknikundervisning. Syftet med studien är därför för det första att undersöka hur tekniklärare i årskurs 4-6 beskriver användningen av programmering i sin teknikundervisning. För det andra  att undersöka hur tekniklärare i årskurs 4-6 beskriver samarbetet med matematikämnet gällande undervisning i programmering. Studien har med en fenomenografisk forskningsansats kommit fram till att de intervjuade tekniklärarna i årskurs 4-6 beskriver användningen av programmering i sin teknikundervisning utifrån fyra distinkt skilda kategorier: ”Nu programmerar vi”, Ämnesövergripande, ”Vi pratar om alla möjliga olika maskiner” och ”Dom har färdiga koncept”. Framförallt används programmering som ett verktyg för att programmera i sig och inte för att behandla något innehåll i teknikämnet. Ingen av de intervjuade lärarna gör någon skillnad på programmering i matematik och teknik.