Hur det moderna skogsbruket påverkat biologisk mångfald och artbevarande är omdebatterat. Skogsägare vill generellt bruka skogen vinstdrivande samtidigt som det ställts alltmer krav på hur främst föryngringsavverkning ska ske. Dessa krav har ställts främst i syfte av att minska fragmenteringsgraden för att minska risken för sönderdelning av viktiga habitat vilket i sin tur kan påverka artbevarandet negativt. Med spårinventeringar har data samlats in i ett försök att skapa förståelse för om vilts vandringsmönster påverkats av avverkningsytors storlek, vilka arter vars rörelse hämmats av den förändrade landskapsbilden samt vilken inverkan hänsynsytor har haft på viltets vistelse i skogslandskapet. Resultatet visade på att fler viltträffar hittades utanför föryngringsytan i jämförelse med innanför föryngringsytan, dock utan samband i förhållande till föryngringsytestorlek. Resultatet visade även på att hänsynsytor är viktigt för viltets närvaro. I övrigt kunde ses att arterna ekorre, orre, älg och hare var de som påverkades mest av föryngringsavverkning i denna studie.