Syftet med studien var att få ökad kunskap om hur några programledare inom Kriminalvården beskriver arbetet med intagna för att minska risken för återfall hos dessa. Den metodologiska utgångpunkten i studien var hermeneutiken med en kvalitativansats med semistrukturerade intervjuer, där det ingick sex intervjupersoner. De sex intervjupersonerna arbetar som programledare inom Kriminalvårdens anstalter. Respondenterna beskrev vilka gynnande faktorer som finns i arbetet med återfall i brott som exempelvis att arbeta med de prokriminella attityderna för att minska risken och de hindrande faktorer som finns med att möta intagna som inte har en vilja till förändring. Det framkom i studien att bemötandet har en viktig roll i alliansen och relationen mellan programledaren och den intagne, men även komplexiteten som finns gällande hur de ska nå fram till vissa intagna framkom tydligt i studien. Studiens insamlade empiri analyserades utifrån Exit-teorin, där Exit-teorins bidrar med en möjligförklaring till den intagnes vilja till att lämna ett kriminellt liv. Slutsatsen i studien är att det är ett komplext jobb som Kriminalvården gör och det behövs stöd från samhället för att de intagna ska lyckas. De socialpedagogiska implikationerna fokuserar på de allianser och relationer som skapas, och att kunna bemöta den intagna där den befinner sig i stunden.