Uppsatsen visar de svårigheter och framgångsfaktorer som handläggarna inom Polismyndighetens underrättelsetjänst beskriver i letandet efter ensamagerande gärningsmän. I uppsatsen intervjuas fem handläggare som arbetar inom eller med polismyndighetens underrättelsetjänst. Uppsatsen använder en tematisk ansats och analysmetod. I empirin framträder framgångsfaktorerna med att använda sammansatta team och att använda riskreducerande insatser för att förhindra brott. Min analys bekräftar och visar på vikten av att i förberedelsefasen utbilda handläggarna. Detta stöds av krishanteringsteorin och rikshanteringsteorin. Anledningen till att det är viktigt med utbildning är att handläggarna ska vara redo att förhindra attacker men även att hantera de attacker som inte går att stoppa.