”Berömd och bortglömd. ”Så inleder de välskrivande forskarna denna närstudie av den monumentala Hågahögen strax utanför Uppsala, ofta omnämnd som Kung Björns hög. Den ligger väl synbar för alla, men har ändå hamnat i skugga av de mer berömda gravhögarna i Gamla Uppsala.
När den väldiga gravhögen, femtio meter i diameter och nio meter hög, uppfördes för tre tusen år sedan existerade inga liknande monument i Mälardalen. Håga representerade något nytt, en furstegrav utan tidigare motstycke.
Hågahögens hemligheter har utforskats arkeologiskt alltsedan tidigt 1900-talet. Då under flitigt deltagande av en nyfiken student vid universitetet, han som sedermera blev kung Gustav VI Adolf. Bland de rika gravgåvorna återfinns påkostade föremål, många glimmande av guld. Från Hågahögen kommer rentav en tredjedel av samtliga guldföremål som hittills påträffats från bronsåldern i Sverige.
En spekulativ men väl underbyggd tanke som väcks av författarna är om den gravlagde i Hågahögen egentligen var den första Sveakungen, långt innan vi vanligen föreställer oss en sådan. Att Håga därmed utgör själva Svea rikes vagga. Boken är rikt illustrerad.