Trettonåriga Petronellas pappa har gått bort i cancer. Som om livet inte vore hänsynslöst nog, träffar hennes mamma strax därefter en ny man och tar med Petronella för att börja ”ett nytt liv” på en gammal gård i Småland, långt bort från allt som någonsin känts som hemma. Men Petronella är inte alls redo för något nytt liv. Allt hon vill är att klamra sig fast vid det som varit. Klamra sig fast vid det som inte längre finns.

När Petronella kommer till gården börjar märkliga saker att hända. Redan första natten börjar hon gå i sömnen och vaknar upp på de mest märkliga plaster. Men än värre är det med den gamla spegeln i hennes sovrum, där en flicka med jämna mellanrum dyker upp. En flicka som ser ut som Petronella, men i gammeldags kläder och annan frisyr. Vem är hon och vad är det för regnbågsskimrande sten som hänger runt hennes hals? När Petronella hittar en av sina gamla teckningar i en flyttlåda – en teckning som på något obegripligt sätt föreställer gården de just flyttat till – väcks tanken. Tänk om ödet inte alls fört henne bort, utan tillbaka?

Manuset kretsar kring ett barns förlust av en förälder och vägen till acceptans inför tillvaron i dess nya form. Berättelsen utforskar också tanken om att vi lever flera liv och, inte minst, den första bultande kärleken.

Detta examensarbete är en fortsättning på ett tidigare påbörjat manus.