Kanske handlar det om familjeband som likt slingrigt sjögräs hotar dra en till botten.Kanske är skådeplatsen en skärgårdsö, pepprad med minnen, där starka nävar slitit hårt för att skapa ett paradis som ska ges till två barn som inte vill ha det. Kanske finns det två andra händer som skulle vilja smeka varje grankotte och husfasad, ja, allt som pappan en gång rört vid.Kanske navigerar vi i en brokig overnight oat där sädesslagen består av grekisk tragedi, Tjechovsk längtan bort, ohejdad individualistisk södermalmsanda, dekalogens tolkningsmöjligheter och en kärlek som bränner, förintar och förintas.

Maybe it's about family ties that, like tangled seaweed, threaten to pull one to the bottom. Maybe the setting is an archipelago island, peppered with memories, where strong hands have worked hard to create a paradise to be given to two children who don't want it. Maybe there are two other hands that would like to caress every pinecone and house facade, yes, everything the father once touched. Maybe we navigate in a overnight oat where the grains consist of Greek tragedy, Chekhovian longing for escape, unrestrained individualistic Södermalm spirit, the interpretive possibilities of the Decalogue, and a love that burns, annihilates, and is annihilated