Syftet med den här studien är att presentera olika strategier som förskollärare

använder sig av i sin språkundervisning för att främja barns språkutveckling.

Genom en kvalitativ forskningsansats, där intervjuer och observationer

används som metod, insamlas data som besvarar frågeställningarna och

studiens syfte. Dessa frågor är: Hur planeras och genomförs undervisningen i

förskolan för att främja språkutvecklingen? Vilka olika förutsättningar

uttrycker pedagogerna som möjliggör respektive hindrar det

språkutvecklande arbetet? Hur undervisas språk i förskolan i barngrupper där

barnen är flerspråkiga och vilka utmaningar kan det finnas med detta? Fyra

förskollärare har observerats och därefter intervjuats på två olika förskolor

som är belägna på olika geografiska platser i Sverige. I resultaten presenteras

förskollärarnas olika uppfattningar om deras undervisningsstrategier, där

bland annat högläsning föreslogs av samtliga som en användbar strategi i

språkutvecklingsarbetet. Andra faktorer som pedagogerna ansåg vara

avgörande var personalens kompetens och kommunikation generellt.

Förskollärare har ett stort ansvar i att vara flexibla i valet av sina

undervisningsstrategier för att kunna fånga upp samtliga barn. Fortsatt

forskning, förslagsvis mer omfattande studier inom området skulle behövas

för att kunna utröna faktiska framgångsfaktorer i arbetet med barns

språkutveckling