Studien undersöker hur matematiklärare på gymnasienivå använder olika representationsformer i arbetet med uppgifter i undervisningen, för att främja elevers matematiska förståelse och kunskap. Det finns en brist på sådan forskning för äldre elever, som stöter på allt mer abstrakt matematik, även om liknande studier finns för tidigare årskurser, såsom låg- och mellanstadiet. Arbetet syftar till att bidra till utvecklingen av mer effektiva undervisningsmetoder för att stärka elevers matematiska förmågor. Studien genomförs med observationer av lärares lektioner samt kompletterande intervjuer med lärarna. Studien utgår från teoretiska perspektiv om representationer, med fokus på behandling och konvertering av representationsformer. Datan analyseras i sin tur tematiskt genom att kategorisera lärares arbetssätt med representationsformer. Först kategoriseras representationers behandling utifrån diskursiva och icke-diskursiva processer, samt monofunktionella och multifunktionella register. Sedan kategoriseras lärares konverterande arbetssätt i förhållande till abstrakt, konkret eller blandad användning av representationsformer. Resultaten visar att det finns en jämn fördelning mellan lärare som arbetar rent abstrakt, och lärare som kombinerar konkreta och abstrakta metoder. Det visar sig även att samtliga behandlar språklig representation inom multifunktionella register, för att belysa generella matematiska koncept, där språket används som en brygga mellan olika processer och register. Studiens betydelse för undervisning i ämnet är att göra matematiklärare medvetna om sin användning av representationsformer och därmed bidra till utvecklingen av mer effektiva arbetssätt i arbetet med matematiska uppgifter. Genom att få en inblick i hur behandlingar och konverteringar mellan representationsformer kan ske, kan det i sin tur utveckla mer lämpliga undervisningsmetoder.