Denna uppsats undersöker hur lärare i sång i gymnasieskolan undervisar sångteknik och musikalisk tolkning inom enskild undervisning och hur dessa två aspekter samspelar i undervisning, således även hur lärare bedömer dessa aspekter. Arbetet tar avstamp i den sociokulturella teorins begrepp den proximala utvecklingszonen tillsammans med bedömningsbegreppen formativ och summativ bedömning. För att ta reda på hur lärare arbetar har intervjuer använts som metod och fyra sångpedagoger har intervjuats. I intervjuerna har det framkommit att formativ bedömning och formativ återkoppling är essentiellt och centralt då lärarna beskriver att de bedömer och ger eleverna återkoppling för att de utifrån sin proximala utvecklingszon ska vidareutvecklas. Uppsatsen belyser hur sångteknik och musikalisk tolkning samspelar med varandra då det ena anses föda det andra och vice versa. Sammanfattningsvis ger alltså uppsatsen en inblick i hur lärarna balanserar musikalisk tolkning och musikteknik i sin undervisning och hur de bedömer dessa.