Vad händer med ett yrke när det genomgår en snabb och genomgripande akademisering? Vad händer med gruppen av yrkesutövare, med deras utbildning och arbetsuppgifter, med deras villkor och position på arbetsmarknaden? För fyrtiofem år sedan fördes utbildningen av laboratorieassistenter in i högskolesystemet. Därpå följde ett komprimerat och dramatiskt akademiserings- och professionaliseringsförlopp: utbildningen förlängdes och blev en generell examen, yrkesgruppen bytte namn till biomedicinska analytiker, blev en yrkesexamen och en skyddad yrkestitel och till sist ett legitimationsyrke. Parallellt med allt detta har de biomedicinska analytikerna sedan 1990-talet disputerat i en omfattning som vida överstiger vad man skulle förvänta sig av en profession av dess storlek. Från att ha varit fotnoter i andras vetenskapliga arbeten är motsvarande var femtonde yrkesutövare forskarutbildad idag. Samtidigt är det en öppen fråga huruvida den akademiska förtätningen av utbildningen slår igenom i alumnernas yrkesliv. Har akademisk förtätning och legitimation inneburit förändringar i arbetsinnehåll, arbetsvillkor och karriärförlopp – och i så fall i vilka avseenden? Från professionsteoretisk synpunkt är de biomedicinska analytikernas yrkesöde ett strategiskt fall för förståelsen av förändring – och frånvaro av förändring – under dramatiska akademiseringsförlopp. Undersökningen bygger på tolv intervjuer med yrkesverksamma biomedicinska analytiker, historisk dokumentation, en enkätstudie omfattande två kohorter biomedicinska analytiker, samt en analys av diskussioner om BMA i fackpress.