Att hantera de skillnader i läskunskaper som pedagoger möter bland elever vid skolstart är en av de största utmaningarna i skolår ett. Genom en kvalitativ studie bestående av sex intervjuer med verksamma grundskollärare har jag undersökt hur individualisering kan vara ett hjälpmedel i sammanhanget. Studiens syfte var att utforska hur några grundskollärare ser på och arbetar med individualiserad läsundervisning i skolår ett. Jag ville också lyfta frågan om i vilken mån det är möjligt att individualisera i praktiken. Vikt har lagts vid pedagogernas inställningar, vilka jämfördes med deras arbetssätt.

Det resultat jag har fått fram visar på två grupper av pedagoger. En som arbetar individualiserat i sin läsundervisning och som har en klar syn över vad det innebär. Pedagogerna där individualiserar för att de anser att det är deras ansvar gentemot eleverna. Den andra gruppen påstår sig individualisera för att de ser det som ett krav, eftersom det står i läroplanen. De individualiserar dock inte sin läsundervisning i någon större utsträckning. Resultatet pekar även på den, utifrån pedagogernas tankar, positiva utveckling som arbetsformen eget arbete har genomgått vad det gäller ansvarsfördelning och arbetsuppgifter.