Uppsatsen Präster, psykiatriker och demoner – En religionspsykologisk studie kring besatthet och exorcism, och användning av exorcism som en möjlig behandlingsmetod skildrar och analyserar frågan kring och om exorcism kan ha en användbar funktion inom modern psykologi och psykiatri. Problem och möjliga fördelar med exorcism som en möjlig behandlingsmetod för psykisk störning studeras. Kan en sådan värdeladdad företeelse ha en plats i det moderna samhället och

inom vården? Inledande i uppsatsen ges en inblick i främst de katolska föreställningarna som rör besatthet och exorcism. Efter det inledande kapitlet ges en kort översikt av exorcismens historia, och den katolska kyrkans regelverk för bedömning av besatthet,och den själva utdrivningsritualen presenteras kort utifrån Rituale Romanum, den katolska kyrkans ritualbok. Även Vatikanens uppdatering av ritualen kring exorcism från 1999 skildras. I uppdateringen ska hänsyn till modern psykologi, psykiatri och medicin tas, men djävulen är självfallet samtidigt en realitet.I uppsatsens analys presenteras det valda internationella och svenska materialet som studerats. Besatthet och exorcism behandlas utifrån en inblick i problemen och

debatten som rör företeelsernas plats inom vården och samhället.

Diagnosproblematik, problem kring tro och vetande, och möjliga fördelar och belastningar med exorcism som en möjlig behandlingsmetod tas upp. I uppsatsens slutsatser konstateras att en öppenhet för alla aspekter av fenomenet är viktigt för att bästa vård och hjälp ska kunna ges. Många aspekter måste tas i beaktning, och det är viktigare att hitta bästa lösningen på patientens problem än att bara se till egna åskådningar och förhållningssätt. Slutsatsen dras att för att kunna hjälpa någon som är i behov av psykisk vård och samtidigt rör sig inom en speciell religiös föreställningsvärld under speciella omständigheter kan exorcism vara en möjlig del av vården under kontrollerade former. Uppsatsens författare anser dock att exorcism och besatthet fortfarande kommer att vara mycket kontroversiellt och värdeladdat för många även om psykvården skulle ge ett erkännande av begreppet ”besatthet” som en diagnos och exorcism som en möjlig behandlingsmetod.