I uppsatsen behandlas Växjös äldsta radhus, ritade 1919-20 av arkitekten Paul Boberg. De beskrivs ur ett socialt och stilhistoriskt perspektiv och analyseras enligt Simon Unwins "tempel and cottage"-idé.

Med utgångspunkt i samtida press och litteratur skildras radhusens tillblivelseprocess grundligt för att påvisa byggnadsformens låga status. Från originalritningarna görs en beskrivning av radhusens inre och yttre utformning och en arkitektonisk stilanalys. Kvarteren Oden, Nornan och Frigg där radhusen uppfördes beskrivs som en av stadsdelen Söders prestigeplatser. Författaren vill med arbetet påvisa hur man vid byggandet av radhusen velat höja deras anseende som bostadsform, dels vid valet av plats i staden och dels genom valet av en klassicistisk arkitektur.