Under sina första år spendera många barn stor del av sin tid i förskolan. Det sker idag en ökning av barn som betecknas ha någon form av störning. Därför vill vi i denna studie undersöka hur man inom förskolans verksamhet förhåller sig till perceptioners betydelse för barns utveckling och lärande. Vi vill även undersöka om och hur man som pedagog arbetar för att stödja detta. Metoden består av en kvalitativ studie med kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Vi har valt att utgå ifrån den enskilda perceptionen men även som helhet i den sensoriska integrationen. Det har framkommit att det finns en medvetenhet om perceptionerna i sin helhet, dock är det ofta något man anser att man får med sig genom att träna motoriskt, genom leken och utformningen av miljön. Vad som även framkommit är att pedagogerna ofta tänker på brister när man talar om perceptioner och att de inte alltid ser betydelsen av perceptioner ur ett långsiktigt perspektiv.