Sammanfattning

Björk kan ge ett bra virke och med undantag för sämre fukttålighet finns endast formella restriktioner i virkets användning i relation till tall och gran. Trots detta och trots att det finns gott om björkråvara i landet är den sågade och använda björkvolymen påfallande liten. Björken utgör därför en underskattad skoglig och industriell resurs vars utnyttjande skulle kunna öka kraftigt.

Björken har varit ett lågprioriterat virke vilket sannolikt på grund av dålig skötsel påverkat kvalitén på våra nuvarande björkskogar och plantmaterialet. Det har också lett till att vi saknar tradition i vid mening att arbeta med björken. Forskning och utbildning fokuserar på barrvirke varför lövets, och då särskilt björkens möjligheter inte tillvaratas.

Björken kräver andra skötselmetoder än barrträden men utnyttjas dessa finns förutsättningar att skapa bra produktionsskogar både med avseende på volym och kvalitet. Mer forskning behövs dock i frågan om betesskador och hur dessa kan reduceras. Bra björktimmer kan pris- och lönsamhetsmässigt vara intressantare för skogsägaren än motsvarande barrtimmer. Dessa kunskaper måste nå ut till skogsägarna för att de skall förstå att det finns attraktiva alternativ till att slentrianmässigt anlägga nya tall- eller granskogar efter en föryngringsavverkning. Utöver det goda arbetet som Skogsstyrelsen gör med allmänna skötselråd gällande björkskogen borde de mer aktivt arbeta med skogsägarna för att stimulera till ett mer kommersiellt utnyttjande av björken. Denna uppmaning gäller även andra berörda parter vilket inkluderar skogsägarens alla rådgivare.

Den helt dominerande volymen av avverkad björk går i dagsläget till massabruken. Det finns flera skäl till detta. Ett kan vara att kvaliteten inte alltid svarar mot sågverkens krav men andra skäl är hanterings- och logistikproblem med att hantera små volymer sågtimmer och bristande kunskaper både hos skördarföraren och hos skogsägaren. Hade skogsägaren haft de goda förtjänstmöjligheterna på björktimmer klar för sig vid avverkningen hade han kunnat ge noggrannare instruktioner om hur björkvirket skulle hanteras.

Sågverken som hanterar björk är få och relativt små. För en verklig volymproduktion av björktimmer behövs en resurs- och teknikutbyggnad. Vissa satsningar görs men mer behövs. Dessa satsningar måste göras utifrån ett verkligt marknadsmässigt perspektiv. Vem skall svara för nödvändiga investeringar? Var finns industrin, riskkapitalisterna och investerarna som är beredda att satsa på en fabrik för svensk björkplywood eller byggsystem som inkluderar björk? Lönsamheten är inget att skryta med och branschen utövar ingen stor lockelse för nya entreprenörer. Även här kommer marknadsaspekterna in. Det behövs industriell efterfrågan på stora volymer sågad björk för att konstituera en verklig marknad. För att skapa denna räcker det inte med en satsning på snickeriindustrin utan björk måste även i Sverige användas som ett naturligt virke i byggsammanhang. Boverket har här en nyckelroll och måste anpassa svenska normer till motsvarande europeiska så att det blir möjligt att interiört bygga också med björk. Vem driver den frågan? Vem stimulerar arkitekter och byggnadskonstruktörer till att bygga med björk? På samma sätt som det sätts upp priser för bästa trähus kunde det möjligen också skapas ett pris för bästa anläggning byggd i björk. Hur kan man skapa intresse hos en kommun, ett företag eller organisation att genomföra ett profilbygge i björk? Sveriges Träbyggnadskansli är en lämplig mottagare av detta budskap men det borde finnas fler.

I takt med att skogens miljömål accentueras blir lövskogen än viktigare. Lika viktigt är då att alla parter samverkar för att skogsägaren som sköter sin lövskog på ett bra sätt skall få avsättning för sitt virke till acceptabla villkor. Skogsstyrelsen måste också ha en positiv syn på lövavverkningen och inte av miljöskäl i en framtid stoppa denna när den blir aktuell. Blotta misstanken hos skogsägaren att så kan bli fallet kommer att leda till ett minskat intresse för lövskogen.

Lövträ är inget homogent begrepp och egenskaperna skiljer sig märkbart mellan t.ex. al, alm, ask, lönn å ena sidan och björk å den andra. Det finns ingen anledning att i detta sammanhang tala om björk i allmänna ordalag som ett lövträd utan björk är björk och inget annat och skall så behandlas.

Sammanfattningsvis har vi gott om björk vars virke kan användas på mångahanda sätt. Att så inte sker kan inte förklaras av någon enstaka faktor. För att få en ändring till stånd krävs i första hand ett renodlat marknadsmässigt tänkesätt med ökad information och kunskap i alla led. Det talas om att skogsnäringen måste marknadsorientera sig i sin verksamhet. Detta gäller hela kedjan från skogsägaren till slutkonsumenten av skogsprodukten.

Summary in English

Sweden is a forest country with a standing wood balance of more than 3 000 million m³sk. Pine and spruce are dominating species but there is also a wood balance of some 420 million m³sk of birch. Birch is offering excellent timber properties and is well matching both pine and spruce with the exception of its sensitivity to moisture. Despite of this, quite small quantities of birch timber are being used in Sweden. Most birch wood being cut is used for the production of paper and pulp (95%). Although the birch tree is an old species in Sweden it was during the 2000th century until the end of the 1970s treated as a weed and was struggled with by means of herbicides. Subsequently Sweden lost knowledge and experience in how to deal with this wood which in turn leads to a poor quality of now existing clumps of birch trees. Compared to coniferous trees little research has been done of broadleaf trees but it’s anyhow known that the clearing and thinning of birch trees have to be stricter than that of softwood. Birch trees have an interesting potential with a shorter production cycle than pine and spruce. Used for timber the yield for the forest owner could be quite interesting. Broadleaf trees are also playing an important role to improve the overall environment.

To increase the use of birch wood more information about this specific timber has to be spread to all parties concerned. That involves owners of forest land, silviculture, sawmills, industry and distributors. Activities along the chain of actors have to be market oriented and include economic incentives for parties concerned. To be able to increase the volume of birch timber used new areas of deployment have to be found outside the traditional production of furniture etc. An interesting area is then the building industry.