Sammanfattning

Detta arbete handlar om könssegregeringen på Omvårdnadsprogrammet som innebär att det är fler flickor än pojkar i klasserna. Syftet med denna studie är att belysa och analysera faktorer som påverkar elevernas val till OP[1]. Elevernas och lärarnas uppfattning om könsfördelningen på OP och deras uppfattning om vad omvårdnad är samt hur omvårdnadsprogrammet i framtiden skulle kunna tilltala fler pojkar.

Intresset för detta väcktes vid ett tidigare projektarbete under vår utbildning när vi undersökte hur vården över tid förändrats och utvecklats. I yrkeshistoriken framkom det att vårdyrket traditionellt ses som ett kvinnligt yrke. Faktum är att det fortfarande är kvinnor som till stor del vårdar och tar hand om gamla och sjuka. Har omvårdnad blivit så kvinnligt kodat så att det känns främmande för män att vårda?

Metoden som använts är en kvalitativstudie, där vårt övergripande syfte var att få reda på hur elever och lärare upplever könsegregering på OP. Vi har genomfört djupintervjuer med nio personer från två olika skolor i två olika städer. Sammanlagt har vi intervjuat två lärare och sju elever. Vi har genomfört en omfattande litteraturstudie under hela processen.

Resultatet visar att eleverna fortfarande väljer gymnasieprogram utifrån traditionella könsroller. Könssegregering på OP upplevs negativt av både elever och lärare. Varför det känns negativt har respondenterna svårt att beskriva men enligt Robertsson kan snäva könsrollerna vara ett hinder för personlig utveckling.[2]