Denna studies syfte är att undersöka lärarstuderandes levda erfarenhet av makt under deras skol- respektive studietid med särskilt fokus på genus och värdegrund. Metoden som används är fenomenologisk – hermeneutisk och innebär att en textinterpretation görs med den insamlade empirin. Tolkningen av empirin, som bygger på samtal med sex lärarstuderande som går sin sista termin på lärarutbildningen, sker med hjälp av en teorianknuten förståelse. Den teori som ligger till grund för denna förståelse är Ulrich Becks Kristeori som tillsammans med andra teorier samt relevant litteratur möjliggör en ny förståelse av empirin.

Den nya teorianknutna förståelsen innebär två ting. För det första leder lärarstuderandes levda erfarenheten av makt till föreställningen om ett dubbelt makt-etiskt förhållningssätt, som gäller verksamheten under lärarstuderandes skol- respektive studietid. Det innebär att lärarstuderande menar att makt kan vara något naturligt men även något som konstruerats av människan. Då makt av en eller annan anledning är en realitet så förstås den som att den kan vara ett positivt men ensidigt styrmedel hos lärare men också att den kan vara en möjlighet till ett samarbete mellan elev och lärare och på det viset vara positivt. När nu makten är en del av lärarens attribut, så gäller det att hantera den på bästa sätt gentemot eleven så att ett positiv lärande kan ske.

Den andra föreställningen innebär att lärarstuderande erfar makt som något styr och skapar vad som ska betraktas som normaliteten i samhället. Makten kan då enligt lärarstuderande yttra sig i medial form eller i form av olika slags kapital som pengar och kunskap. Men den kan också vara konsekvensen av självdisciplin eller vara verksam i beaktandet av existerade könsnormer och då betrakta dem som att de är naturliga och normala. Som motvikt till en exkluderande normering av individer och till en manlig maktkultur kan enligt lärarstuderande ett demokratiskt förhållningssätt verka positivt så att individer skapas till demokratiska medborgare eftersom demokratin är eftersträvans-värd då den har ett egenvärde.