I ett samhälle där arbetsmarknaden utvecklats mot att bli alltmer kunskapsintensivt och differentierat har utbildningssystemet kommit att framhållas som betydelsefullt för den kapitalistiska statens såväl integrativa funktioner som för dess möjligheter att skapa ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Kunskap har med andra ord kommit att bli ’High politics’ (Jessop, 2006, Apple, 2003) vilket inneburit att ett lands utbildningssystem betraktas som en allt viktigare resurs och tillika ”styrnings-medium” för det byråkratiska och politiska systemet försök att möta olika samhälleliga förändringar och problem (Lundgren, 200xx).

Med en sådan utgångspunkt argumenteras det i detta paper att om en ny utbildningsreform ska framstå som legitim måste densamma framställas som lösningen på ett eller flera problem (jmf Forsberg, 2008). Problem som den samtida skolan således inte anses vara kapabel att lösa. Det är med en sådan utgångspunkt som den pågående reformeringen av den svenska gymnasieskolan i detta paper studeras. Med ett intresse för den politiska dimensionen av läroplanens kunskaper analyseras den nya gymnasiereformen (SOU 2008:xx, prop. 2008/09:xx) genom frågan – vilka problem är den pågående reformeringen av gymnasieskolan att betrakta som lösningen på? Med 1990-talets gymnasiereform som fond är syftet att försöka urskilja vissa diskursiva förskjutningar över tid, från 1990-talet fram till idag, med avseende på vad som, i reformtexterna, framställs som god kunskap samt hur denna kunskap framställs som legitim.

Med metodologisk inspiration från den kritiska realismen och den kritiska diskursanalysen blir en viktig utgångspunkt i analysen att försöka förstå och förklara utbildningspolitiska processer i sitt historiska och sociopolitiska sammanhang. I ett första steg i analysen har fokus riktats mot respektive reformtexters bärande begrepp, eller som de kommer att benämnas här, semantiska magneter, som respektive reform ses vara uppbyggd kring. Dessa semantiska magneter ses i ett nästa analytiska skede konstituera olika diskurser som ses sätta ramarna för vad som är att betrakta som ett problem och lösningen på densamma under respektive reformperiod. Slutligen diskuteras dessa diskurser och de diskursiva förskjutningar som kan påvisas mellan de två reformperioderna i relation till den samhälleliga praktik som desamma ses ha skapats inom.

Resultatet av analysen pekar mot ett antal diskursiva brott och vissa diskursiva förskjutningar mellan de två reformperioderna. På 1990-talet hanterades de aktuella problemen inom ramen för en hybridisering av en marknadsorienterad- och en sociokulturellt orienterad kunskapsdiskurs medan problemen inom den senaste gymnasiereformen kan ses hanteras inom ramen för en mer reglerad marknadsorienterad- och en essentialtiskt orienterad kunskapsdiskurs. Hur denna förändrade kunskapssyn vinner legitimitet diskuteras till sist utifrån en pågående samhällsutveckling i termer av legitimitetskriser inom, en ökad uppmärksamhet kring internationella kunskapsmätningar och en hög ungdomsarbetslöshet.