Bakgrund: Antalet äldre som drabbas av demenssjukdom i Sverige ökar och därmed antalet anhörigvårdare. Demenssjukdom är en progressiv sjukdom och går inte att bota. Anhörigvårdare upplever en förändrad livssituation och ökande påfrestning när de vårdar en närstående med demenssjukdom i hemmet.

Syfte: Studiens syfte var att beskriva maka/makes eller sambos upplevelser av att vårda en närstående med demenssjukdom i hemmet.

Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats, där nio vetenskapliga artiklar analyserades med Lundman och Hällgren Graneheims (2008) kvalitativa innehållsanalys.

Resultat: Anhörigvårdarnas liv förändrades av att vårda en närstående med demenssjukdom. Relationer och roller påverkades av den demenssjukes allt större vårdbehov men även av hur deras relation varit tidigare. Anhörigvårdarna använde sig av olika strategier och förhållningssätt för att hantera sin vardag och skapa en känsla av kontroll. Många anhörigvårdare ansåg att de själva var bäst lämpade att vårda sin närstående med demenssjukdom i hemmet.

Slutsats: Anhörigvårdarnas livssituation påverkades i hög grad av att vårda en närstående med demenssjukdom i hemmet. Tidigare kärleksfull relation eller bemästringsstrategier kan minska deras lidande. Att ha kunskap och vara lyhörd för anhörigvårdares problem och behov kan hjälpa sjuksköterskan att lindra lidande och öka välbefinnandet.