Silver och vismut är två metaller som på sikt kan anrikas i mark i samband med slamspridning och som därför är prioriterade enligt REVAQ, ett certifieringssystem för svenska reningsverk.

I Naturvårdsverkets förslag till ny författning (slamförordning) föreslås gränsvärden för bland annat silver. Silver är en toxisk tungmetall med antibakteriella egenskaper som ger skadliga effekter på båda människors hälsa och miljö redan vid låga koncentrationer. Vismut är en tungmetall som anses vara ”ogiftig” men som också kan ge skadliga effekter vid högre koncentrationer.

En substansflödesanalys utfördes för båda metallerna för att kartlägga inflödet till, stocken (upplagrad mängd i teknosfären) och utflödet från Stockholm under 2012. Avgränsning har gjorts till utflöden som hamnar i avloppsvattnet och på det sättet påverkar Henriksdals reningsverk. Utflödet i substansflödesanalysen blir därmed lika med ett inflöde till reningsverket. Fokus ligger på diffusa utsläpp av silver och vismut, men identifierade punktkällor räknas in i det slutliga resultatet med målet att förklara så mycket som möjligt av de uppmätta halterna av silver och vismut i Henriksdals reningsverk. Källor som har ett utflöde till avfall eller återvinning har inte inkluderats i denna rapport.

För år 2102 uppmättes en tillförsel av 61 kg silver och 116 kg vismut för Henriksdals reningsverk i Stockholm. Källor har identifierats för ca 56 % av uppmätt silver och 49 % av uppmätt vismut i denna studie. De källor med störst bidrag silver bedöms vara textilier (19 %), urin och fekalier (från bland annat amalgamfyllningar och föda) (15 %) samt städprodukter (7 %). För vismut är det kosmetika (23 %), plast (13 %) samt fordonstvättar (9 %) som bedöms vara källor med störst bidrag.

Utifrån erhållna resultat föreslår vi några åtgärder/strategier för reduktion av silver respektive vismut i urbant avloppsvatten. Vi diskuterar även aktörer som har möjlighet/rådighet att genomföra åtgärderna (Svenskt Vatten, avloppsreningsverk, myndigheter, producenter, verksamhetsutövare samt individer/konsumenter). En strategi som föreslås är att myndigheter ska informera och påverka producenter och verksamhetsutövare när det gäller silver och vismut i olika produkter samt verka för ändrad lagstiftning. Producenter kan ta ett eget ansvar att minska silver- och vismutinnehåll i produkter. Två identifierade kunskapsluckor och potentiella källor är silver i städprodukter samt vismut i plast.