Den senaste tidens ekonomi har lett och leder fortfarande till ständiga nedskärningar inom förskolan.  Samtidigt som besparingar pågår är behovet av förskoleplats stort. Med varje barn tillkommer enskilda behov av respons, utveckling och stimulans. En ny läroplan ställer krav på dokumentation. Ekvationen är svår för personalen att lösa. Det första det sparas på är personalen, både ordinarie och vikarier. Mindre antal i personalen leder till ökat antal barn per pedagog.

Mitt syfte med denna studie är att ta reda på hur pedagoger i förskolor upplever arbetet och kvalitén under besparingar i stora barngrupper. Jag har gjort en intervjustudie med fem pedagoger som alla arbetar i stora barngrupper med låg personaltäthet.

I resultatet redogörs det för hur pedagogerna upplever både problem med att arbeta med besparingar och möjligheter samt hur kvalitén i verksamheten påverkas. Pedagogerna beskriver hur de finner möjligheter i arbetet med stora barngrupper och hur värdefullt det är med lokaler som ger möjlighet att dela in barnen i mindre grupper. Pedagogerna upplever samtidigt att de får mycket mindre tid med varje enskilt barn och problematiken med att hinna med att se varje barns utvecklingsnivå och tillgodose deras behov är ett stort dilemma. Även den nya läroplanen leder till påfrestningar med stress och frustation.