Bakgrund: Undernäring och felnäring är en stor problematik bland äldre människor och efterföljande sjukdomar kan orsakas av energiunderskott, obalans i kosten eller brist på specifika mikro- eller makronutrienter. Problemen med undernäring hos äldre drabbar inte enbart individen utan hela hälso- och sjukvårdssystemet och det råder en efterfrågan på studier gällande förebyggande åtgärder mot undernäring. Fysisk aktivitet har mentala, fysiologiska och sociala hälsoeffekter och en inadekvat fysisk aktivitetsnivå kan leda till negativa effekter såsom sarcopeni, försämrad funktionell förmåga och utveckling av sjukdomar. Sarcopeni leder till utveckling av svaghet och en destruktiv cykel av svaghet kan uppstå där en minskad fysisk aktivitet leder till kronisk undernäring, minskad basalmetabolism och inducerad sarcopeni. Syfte: Med bakgrund av den rådande efterfrågan av studier gällande förebyggande åtgärder mot undernäring är syftet med denna studie att undersöka hypotesen att en lägre fysisk aktivitetsnivå har ett samband med ökad risk för att drabbas av undernäring hos äldre samt redogöra för om risken att drabbas för undernäring skiljer sig mellan kvinnor och män. Metod: För att testa hypotesen användes en bearbetad datafil med 130 personer i åldrarna 79-88 år där näringsstatusen uppmätts med det fullständiga Mini nutritional Assesment (MNA) och där frågeställningar inom fysisk aktivitet ställts. Samtliga variabler för fysisk aktivitet samt den totala fysiska aktivitetsnivån testades i en binär logistisk regression i IBM SPSS 21 för att undersöka ett eventuellt samband med näringsstatus. Resultat: Den binära logistiska regressionen visade inget samband mellan näringsstatus och de enskilda variablerna för fysisk aktivitet eller för den totala fysiska aktivitetsnivån. Samtliga variabler saknade signifikans (p>0,05). Resultatet visade inte på någon skillnad mellan könen gällande risk för undernäring. Konklusion: Trots flera indikationer på att en låg fysisk aktivitetsnivå kan leda till effekter som exempelvis minskad energiförbrukning, ökad risk för sarcopeni och kronisk undernäring kunde i denna försöksgrupp inget samband ses som indikerar på en bättre näringsstatus hos de försökspersoner som ägnar sig åt en högre fysisk aktivitetsnivå. Hypotesen om att en lägre fysisk aktivitetsnivå har ett samband med en ökad risk för undernäring förkastas. De hälsofördelar som finns kopplade till fysisk aktivitet bör dock inte förminskas som följd av avsaknaden av detta samband.