Syftet med vår studie är att synliggöra hur till synes okomplicerade dagboksanteckningar hos elever i en femteklass pekar på underliggande komplexa maktmekanismer.

I den aktuella klassen med tolv olika förstaspråk har läraren under läsåret arbetat med translanguaging (Cummins 2007; Garcia 2012; Torpsten & Svensson 2015) innebärande strategisk användning av elevernas förstaspråk i undervisningen för att befrämja identitets- och kunskapsutveckling. Tio flickor och tre pojkar har utfört skrivuppgiften ”Saker jag är bra på”.

För analys av maktförhållanden använder vi intersektionell teori (Lykke 2003; de los Reyes & Mulinari 2005) med språk, etnicitet och klasstillhörighet som nod i det intersektionella nätet, samt MCA (Sacks 1992; Stokoe 2012) som metod för att urskilja elevernas kategorisering av sina förmågor. Språkliga verktyg som intertextualitet och betydelserelationer enligt SFL (Holmberg & Karlsson 2006) ligger till grund för analys av beskrivningarna.

Kategoriseringar som framträder tydligt och skiljer sig mellan flickor och pojkar är duktig elev (endast flickor), hjälpsamt barn i hemmet (särskilt pojkar) och framgångsrik idrottare (mest flickor). Hygglig kompis är gemensamt för de flesta. Kategoriseringarna tyder på att eleverna är känsliga för lärares förväntningar och speglar ett underläge i maktförhållande gentemot läraren, vilket är särskilt påtagligt i flerspråkiga klassrum (Cummins 2000).

Trots att läraren arbetat långsiktigt med translanguaging lyfter endast en elev kunskaper i förstaspråket. Däremot nämner mer än hälften av flickorna goda kunskaper i främmandespråket engelska. Osynliggörandet av förstaspråket kan förklaras med att eleverna vistas i svensk skolkontext som präglas av att makt utövas genom idealisering av en enspråkig norm och homogen svenskhet (Elmeroth 2008; Svensson & Torpsten 2013a, 2013b). Elevernas klasstillhörighet i ett utanförskapsområde (Bunar 2001, 2008; Torpsten 2011) kan försvåra möjligheterna att se förstaspråket som ett redskap för lärande (Meijer 2014).