lnu.sePublications
Change search
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Att få gymnasieelver att välja rätt: Relationen mellan gymnasieelevers valfrihet och gymnasieskolans ekonomiska funktion i utbildningspolicy mellan 1960- och 2010-talet
Linnaeus University, Faculty of Social Sciences, Department of Education. (SITE)
2015 (Swedish)In: Curriculum and national identity - Nordic divergences? 6th Nordic Curriculum Theory Conference, 21-22 October, Örebro University, Sweden, 2015Conference paper, Abstract (Refereed)
Abstract [sv]

Med en arbetsmarknad som kännetecknas av att vara såväl kunskapsintensiv som differentierad lyfts många gånger skola och utbildning fram som något helt avgörande för både den enskilde individens och nationens sociala och ekonomiska välstånd. Detta är dock inget nytt fenomen. Gymnasieskolans betydelse för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft är något som starkt har betonats i svensk utbildningspolicy från 1960-talet och framåt. Även om detta ekonomiska imperativa har haft och har mycket stort inflytande på gymnasieskolans läroplan är det dock inte det enda. Vid sidan om uppfattningen om utbildningens ekonomiska potentital växte sig tidigt, med inspiration från bland annat progressivismen, idéer om den individualiserade undervisningen fram. Elevens behov, aspirationer och möjligheter att själv ha inflytande över sin utbildning skulle med detta sättas i centrum för undervisningen. Inte heller dessa idéer har kommit att minska i betydelse över tid utan snarare stärkts. Två idésystem går därmed att urskilja i gymnasieskolans utbildningspolicy alltsedan 1960-talet och framåt. Å ena sidan bör gymnasieskolan anpassas till de krav som arbetsliv och samhället i övrigt ställer samtidigt som det å andra sidan också bör ges möjligheter för den enskilda eleven att själv kunna välja och bestämma inriktning och innehåll över sin egen utbildning. Syftet med detta paper är att studera hur spänningsförhållande mellan dessa två idésystem, gymnasieskolans ekonomiska funktion och elevers valfrihet, har hanterats i gymnasieskolans utbildningspolicy mellan 1960-talet och 2010 - talet.

Utifrån ett ”klassiskt” läroplansteoretiskt perspektiv (Lundgren, 1979, 1983; Englund, 1986) och med inspiration från Carol Lee Bacchis (1999) ”what’s the problem”-ansats riktas i studien intresset mot de utbildningspolitiska problem och tillika lösningar som tre gymnasiereformer (Lgy 70, Lpf 94 och Gy11) över tid varit uppbyggda kring och hur det i sin tur format synen på gymnasieskolans ekonomiska funktion och gymnasieelevens valfrihet. Följande frågor står specifikt i fokus för studien:

-          Vilka förskjutningar respektive kontinuiteter går att urskilja i gymnasieskolans utbildningsreformer mellan 1960-talet och 2010-talet med avseende på uppfattningen om elevens förmåga, eller oförmåga att göra rationella val inom ramen för sin utbildning?

-          Hur har samtidigt denna uppfattning om elevers valfrihet hanterats i relation till gymnasieskolans ekonomiska funktion?

 

Tre större gymnasiereformer har implementerats i Sverige efter det andra världskriget: Lgy 70, Lpo 94 och Gy 11.  Fokus för studien utgörs av respektive reformperiods huvuddokument (SOU 1963:43; SOU 1992:94 och SOU 2008:27). I ett första steg riktas intresset mot de problembilder som målades upp i respektive utbildningsreform samt vilka utbildningspolitiska idéer som samtidigt presenterades som lösningen på dessa problem. I ett nästa steg studeras vad dessa idéer innebar för hur relationen ovan skulle hanteras på ett effektivt och legitimit sätt. Till sist fokuseras de förändringar och kontinuiteter som kan urskiljas över tid, från 1960-talet fram till 2010-talet.  

Under alla tre reformperioder framhölls explicit betydelsen av en gymnasieskola av hög kvalitet för att därigenom underbygga ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, men beroende på den historiska och samhälleliga kontexten kom olika utbildningspolitiska lösningar för att erhålla en sådan utbildning att vinna legitimitet. Detta fick i sin tur implikationer för hur relationen mellan gymnasieelevers individuella aspirationer och gymnasieskolans ekonomiska funktion hanterades inom ramen för samma utbildningsreform. På 1960-talet kom lösningen att behandlas inom ramen för en centraliserad välfärdsorienterad utbildningsdiskurs där statens uppgift och förmåga att styra skolan och samhällsutveckling på ett rationellt och effektivt sätt starkt betonades. Även om en individualiserad undervisning framhölls som något eftersträvansvärt inom den utbildningspolitiska retoriken gavs liten eller ingen tilltro till den enskilda elevens förmåga att göra rationella val. Under 1990-talets reformperiod går det att urskilja en tydlig förskjutning mot en marknadsorienterad utbildningsdiskurs. Studenters valfrihet och inflytande över sin utbildning sågs nu på många sätt som lösningen på flera utbildningspolitiskaproblem, i synnerhet hur kvalitén på gymnasieskolan skulle öka. Under den tredje reformperioden (2010-talet) sker en förskjutning mot en reglerad marknadsorienterad utbildningsdiskurs. I denna diskurs kritiseras elevers valfrihet och ses på många sätt som orsaken till flera problem såsom sjunkande elevresultat och att elever överlag är dåligt förberedda för framtida studier och arbetsliv.     

 

Med en arbetsmarknad som kännetecknas av att vara såväl kunskapsintensiv som differentierad lyfts många gånger skola och utbildning fram som något helt avgörande för både den enskilde individens och nationens sociala och ekonomiska välstånd. Detta är dock inget nytt fenomen. Gymnasieskolans betydelse för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft är något som starkt har betonats i svensk utbildningspolicy från 1960-talet och framåt. Även om detta ekonomiska imperativa har haft och har mycket stort inflytande på gymnasieskolans läroplan är det dock inte det enda. Vid sidan om uppfattningen om utbildningens ekonomiska potentital växte sig tidigt, med inspiration från bland annat progressivismen, idéer om den individualiserade undervisningen fram. Elevens behov, aspirationer och möjligheter att själv ha inflytande över sin utbildning skulle med detta sättas i centrum för undervisningen. Inte heller dessa idéer har kommit att minska i betydelse över tid utan snarare stärkts. Två idésystem går därmed att urskilja i gymnasieskolans utbildningspolicy alltsedan 1960-talet och framåt. Å ena sidan bör gymnasieskolan anpassas till de krav som arbetsliv och samhället i övrigt ställer samtidigt som det å andra sidan också bör ges möjligheter för den enskilda eleven att själv kunna välja och bestämma inriktning och innehåll över sin egen utbildning. Syftet med detta paper är att studera hur spänningsförhållande mellan dessa två idésystem, gymnasieskolans ekonomiska funktion och elevers valfrihet, har hanterats i gymnasieskolans utbildningspolicy mellan 1960-talet och 2010 - talet.

Utifrån ett ”klassiskt” läroplansteoretiskt perspektiv (Lundgren, 1979, 1983; Englund, 1986) och med inspiration från Carol Lee Bacchis (1999) ”what’s the problem”-ansats riktas i studien intresset mot de utbildningspolitiska problem och tillika lösningar som tre gymnasiereformer (Lgy 70, Lpf 94 och Gy11) över tid varit uppbyggda kring och hur det i sin tur format synen på gymnasieskolans ekonomiska funktion och gymnasieelevens valfrihet. Följande frågor står specifikt i fokus för studien:

-          Vilka förskjutningar respektive kontinuiteter går att urskilja i gymnasieskolans utbildningsreformer mellan 1960-talet och 2010-talet med avseende på uppfattningen om elevens förmåga, eller oförmåga att göra rationella val inom ramen för sin utbildning?

-          Hur har samtidigt denna uppfattning om elevers valfrihet hanterats i relation till gymnasieskolans ekonomiska funktion?

 

Tre större gymnasiereformer har implementerats i Sverige efter det andra världskriget: Lgy 70, Lpo 94 och Gy 11.  Fokus för studien utgörs av respektive reformperiods huvuddokument (SOU 1963:43; SOU 1992:94 och SOU 2008:27). I ett första steg riktas intresset mot de problembilder som målades upp i respektive utbildningsreform samt vilka utbildningspolitiska idéer som samtidigt presenterades som lösningen på dessa problem. I ett nästa steg studeras vad dessa idéer innebar för hur relationen ovan skulle hanteras på ett effektivt och legitimit sätt. Till sist fokuseras de förändringar och kontinuiteter som kan urskiljas över tid, från 1960-talet fram till 2010-talet.  

Under alla tre reformperioder framhölls explicit betydelsen av en gymnasieskola av hög kvalitet för att därigenom underbygga ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft, men beroende på den historiska och samhälleliga kontexten kom olika utbildningspolitiska lösningar för att erhålla en sådan utbildning att vinna legitimitet. Detta fick i sin tur implikationer för hur relationen mellan gymnasieelevers individuella aspirationer och gymnasieskolans ekonomiska funktion hanterades inom ramen för samma utbildningsreform. På 1960-talet kom lösningen att behandlas inom ramen för en centraliserad välfärdsorienterad utbildningsdiskurs där statens uppgift och förmåga att styra skolan och samhällsutveckling på ett rationellt och effektivt sätt starkt betonades. Även om en individualiserad undervisning framhölls som något eftersträvansvärt inom den utbildningspolitiska retoriken gavs liten eller ingen tilltro till den enskilda elevens förmåga att göra rationella val. Under 1990-talets reformperiod går det att urskilja en tydlig förskjutning mot en marknadsorienterad utbildningsdiskurs. Studenters valfrihet och inflytande över sin utbildning sågs nu på många sätt som lösningen på flera utbildningspolitiskaproblem, i synnerhet hur kvalitén på gymnasieskolan skulle öka. Under den tredje reformperioden (2010-talet) sker en förskjutning mot en reglerad marknadsorienterad utbildningsdiskurs. I denna diskurs kritiseras elevers valfrihet och ses på många sätt som orsaken till flera problem såsom sjunkande elevresultat och att elever överlag är dåligt förberedda för framtida studier och arbetsliv.     

 

 

 

Place, publisher, year, edition, pages
2015.
National Category
Educational Sciences
Research subject
Pedagogics and Educational Sciences
Identifiers
URN: urn:nbn:se:lnu:diva-50681OAI: oai:DiVA.org:lnu-50681DiVA: diva2:911694
Conference
6th Nordic Curriculum Theory Conference, 21-22 October, Örebro University, Sweden
Note

Ej belagd 20160322

Available from: 2016-03-14 Created: 2016-03-14 Last updated: 2016-03-22Bibliographically approved

Open Access in DiVA

No full text

Search in DiVA

By author/editor
Adolfsson, Carl-Henrik
By organisation
Department of Education
Educational Sciences

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

Total: 132 hits
CiteExportLink to record
Permanent link

Direct link
Cite
Citation style
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf