En vanligt använd metod för att bestämma orderkvantiteter vid lagerstyrning är att beräkna dem som ett antal dagar gånger medelefterfrågan per dag, dvs. som en täcktid. Att använda samma täcktid för samtliga artiklar leder emellertid till onödigt hög kapitalbindning i omsättningslager. Ett mer effektivt sätt att använda täcktider är att volymvärdeklassificera artiklarna och sätta olika täcktider för olika klasser. I den här studien har två olika metoder för att beräkna sådana differentierade täcktider utvecklats och utvärderats. Den ena metoden bygger på att förhållandet mellan täcktider för olika volymvärdeklasser kan uppskattas och den andra på att täcktider sätts proportionella mot roten ur medelvolymvärdet för respektive volymvärdeklass. I båda fallen görs beräkningarna inom ramen för ett totalt tillåtet antal order per år. Slutsatserna från de genomförda utvärderingarna kan sammanfattas enligt följande. Kapitalbindning i omsättningslager kan reduceras med storleksordningen 30 % genom att använda uppskattningsmetoden. Ungefär lika stor reduktion kan erhållas om antalet artiklar i högvolymvärdeklasser är färre än i lågvolymvärdeklasser. Med undantag för mycket låga täcktidsförhållanden påverkas erhållen kapitalbindning endast marginellt av dess storlek. Även proportionalitetsmetoden kan jämfört med att inte differentiera ge över 30 % lägre kapitalbindning vid användning av tre olika volymvärdeklasser. Störst minskning erhålls om antalet artiklar är lika många i de olika klasserna. Ju fler volymvärdeklasser som används, desto mer kan kapitalbindningen reduceras. Jämfört med användning av ekonomisk orderkvantitet ger proportionalitetsmetoden med tio volymvärdeklasser endast tre procent högre kapitalbindning vilket från praktiska utgångspunkter betraktas som tämligen försumbart.