Bakgrund: Anestesisjuksköterskan arbetar i en komplex vårdmiljö med självständigt ansvar för patientens anestesi under operation och förväntas bedöma och hantera komplexa vårdsituationer. Lärande till yrkesprofession sker delvis under utbildningen till specialistsjuksköterska inom anestesi och delvis inom ramen för det yrkeskollektiv som anestesisjuksköterskan arbetar. För att uppnå kompetens som anestesisjuksköterska krävs vissa komponenter i lärandet till yrkesprofession.

Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors uppfattningar av lärandet till yrkesprofession.

Metod: Studien har en kvalitativ design med fenomenografisk forskningsansats.  Anestesisjuksköterskor från en operationsavdelning i sydöstra Sverige har intervjuats kring temat lärande till yrkesprofession. Intervjumaterialet har analyserats enligt fenomenografisk metod.

Resultat: Fyra beskrivningskategorier som handlade om lärande till yrkesprofession identifierades. Att lära sig utföra anestesisjukvård, att lära sig tänka och agera som anestesisjuksköterska, att lära sig bemöta patienter och att lära sig samarbeta.

Slutsats: Resultatet visar att för att lära sig vårda en patient i en anestesikontext krävs vissa komponenter. Det är viktigt att vara medveten om dessa komponenter när studenter eller nyanställda skall lära sig yrkesprofessionen. Genom klinisk träning och teoretisk förankring kan anestesisjuksköterskan lära sig vårda komplexa sjukdomstillstånd där patientens säkerhet och integritet bibehålls.

Background As global aging accelerates, routinely assessing the functional status and morbidity burden of older patients becomes paramount. The aim of this study is to assess the validity of the comprehensive clinical and functional Health Assessment Tool (HAT) based on four cohorts of older adults (60 + years) from the Swedish National study on Aging and Care (SNAC) spanning urban, suburban, and rural areas.Methods The HAT integrates five health indicators (gait speed, global cognition, number of chronic diseases, and basic and instrumental activities of daily living), providing an individual-level score between 0 and 10. The tool was constructed using nominal response models, first separately for each cohort and then in a harmonized dataset. Outcomes included all-cause mortality over a maximum follow-up of 16 years and unplanned hospital admissions over a maximum of 3 years of follow-up. The predictive capacity was assessed through the area under the curve (AUC) using logistic regressions. For time to death, Cox regressions were performed, and Harrell's C-indices were reported. Results from the four cohorts were pooled using individual participant data meta-analysis and compared with those from the harmonized dataset.Results The HAT demonstrated high predictive capacity across all cohorts as well as in the harmonized dataset. In the harmonized dataset, the AUC was 0.84 (95% CI 0.81-0.87) for 1-year mortality, 0.81 (95% CI 0.80-0.83) for 3-year mortality, 0.80 (95% CI 0.79-0.82) for 5-year mortality, 0.69 (95% CI 0.67-0.70) for 1-year unplanned admissions, and 0.69 (95% CI 0.68-0.70) for 3-year unplanned admissions. The Harrell's C for time-to-death throughout 16 years of follow-up was 0.75 (95% CI 0.74-0.75).Conclusions The HAT is a highly predictive, clinically intuitive, and externally valid instrument with potential for better addressing older adults' health needs and optimizing risk stratification at the population level.

Aim: This study aimed at exploring the experiences of primary health-care providers of their encounters with patients with type 2 diabetes, and their preferences and suggestions for future improvement of diabetes care. Background: Barriers to good diabetes care could be related to problems from health-care providers' side, patients' side or the healthcare system of the country. Treatment of patients with type 2 diabetes has become a huge challenge in Oman, where the prevalence has increased to high levels. Method: Semi-structured interviews were conducted with 26 health-care professionals, 19 doctors and seven nurses, who worked in primary health care in Oman. Qualitative content analysis was applied. Findings: Organizational barriers and barriers related to patients and healthcare providers were identified. These included workload and lack of teamwork approach. Poor patients' management adherence and influence of culture on their attitudes towards illness were identified. From the providers' side, language barriers, providers' frustration and aggressive attitudes towards the patients were reflected. Decreasing the workload, availability of competent teams with diabetes specialist nurses and continuity of care were suggested. Furthermore, changing professional behaviours towards a more patient-centred approach and need for health education to the patients, especially on self-management, were addressed. Appropriate training for health-care providers in communication skills with emphasis on self-care education and individualization of care according to each patient's needs are important for improvement of diabetes care in Oman.

Bakgrund: Föräldrar till barn med medfött hjärtfel hamnar ofta i en utmanande livssituation där de lever med stress, ovetskap om hur de ska vårda sitt barn och undrar om barnet kommer överleva. Samtidigt saknas en sammanställning som mer exakt visar vilka upplevelser föräldrarna har och hur sjuksköterskor ska kunna anpassa sin vård till föräldrarnas speciella livssituation.

Syftet med denna studie var att beskriva föräldrars erfarenheter av att vårda barn med medfött hjärtfel.

Metoden genomfördes genom en litteraturstudie som baserades på nio artiklar med kvalitativ ansats och analyserades genom tematisering.

Resultatet presenteras genom temana plötslig chock och stress, omställningar i vardagslivet och behov av samvaro och kommunikation. Föräldrarna upplevde plötslig chock och stress efter diagnos, där de kände sig osäkra över barnets möjligheter att överleva. Föräldrarna upplevde omställningar i vardagslivet eftersom de fick en ny föräldraroll och behövde hitta nya rutiner för att besöka sjukhus och vårda barnet i hemmet. Föräldrarnas behov av samvaro och kommunikation förändrades, där de behövde hitta ömsesidig förståelse med sjukvårdspersonal och andra familjer i samma livssituation. 

Slutsats(er): En slutsats blev att sjuksköterskor behöver förstå den chock och stress som föräldrarna kan uppleva. Genom att sjuksköterskor skapar rutiner för chock- och stresshantering direkt efter diagnos kan föräldrarnas känsla av trygghet och förståelse för sin nya livssituation öka.

Aim

To practise emergency care situations during the education can be stressful. The aim of this study is to identify factors that cause stress in simulated emergency care.

Design

A descriptive observational study.

Methods

Video recordings (N = 26) subjected to observation with written field notes in turn subjected to interpretive qualitative content analysis.

Results

To assess the patient's condition and decide what measures to take trigger stress reactions. If the students failed to connect the correct and relevant information in the conversation with the physician, the students showed signs of stress. Also, to calculate medication dosages stress the students.

Background: Populations in many high-income countries are ageing, with an ever-increasing proportion of the population aged 65 years or older. Despite increasingly better health in older people, susceptibility to chronic illness increase with age. As life expectancy increases, the length of time people can live with chronic illness increases correspondingly, mainly due to improved medication treatments. Decreased number of hospital beds per capita and length of stay in hospital has gained primary care an increasing role in the healthcare system, with higher demands on patients and their knowledge and abilities to manage medications and self-management.

Aim: The overarching aim of this thesis was to explore how medication regimens are communicated in primary care consultations and in written discharge letters.

Methods: In Study I, passive participant observations of primary care consultations were audio-recorded, transcribed and analysed using content analysis. Study II had a convergent mixed methods design. An assessment matrix, constructed based on previous research, was used to assess and quantify discharge letter content. The quantified discharge letter content, questionnaires and register data were used to calculate correlations between discharge letter content and readmission rate as well as self-rated quality of care transition. Finally, associations between discharge letter content and time to readmission were calculated both univariable and multivariable. In addition to discharge letter content, several other potential independent variables were included in the multivariable analysis.

Results: Both studies show that physicians were prone to give information about medications and blood-samples or other examinations performed in advance to the consultation (Study I) or during the hospital admission (Study II). The physicians were, however, less prone to inform patients about self-management and lifestyle changes, symptoms to be aware of, and what to do in case they would appear. Communication was occasionally hindered by misunderstandings, e.g., when vague expressions or words with ambiguous meaning was used. Ambiguities e.g., arose due to dialectal disparity. Although physicians mainly communicated in plain language with patients, medication names imposed a significant problem for patients and in communication about medications. Discharge letter content was not associated to readmissions, the only significant predictor variables for time to readmission were previous admission the past 180 days and birth outside the Nordic countries. Discharge letters with more content were, on the other hand, correlated to worse self-estimated quality of care transition from hospital to home (Study II).

Conclusions: Physicians informed patients about tests and examinations performed in the past time, and comprehensive information was provided about medications, both during consultations and in discharge letters. However, information about symptoms to be aware of and measures to take in case they would appear was scarce in consultations and discharge letters. In conversations where lifestyle changes were raised, the topic was quickly dropped without recommendations or offering support if the patient showed unconcern. Lifestyle changes in relation to chronic illness and medications were rarely discussed. Improved lifestyle as a means of reducing the need for medications was not discussed or informed about in discharge letters. Discharge letter content did not have any impact on readmissions.

Background

Care transitions are high-risk processes, especially for people with complex or chronic illness. Discharge letters are an opportunity to provide written information to improve patients' self-management after discharge. The aim of this study is to determine the impact of discharge letter content on unplanned hospital readmissions and self-rated quality of care transitions among patients 60 years of age or older with chronic illness.

Methods

The study had a convergent mixed methods design. Patients with chronic obstructive pulmonary disease or congestive heart failure were recruited from two hospitals in Region Stockholm if they were living at home and Swedish-speaking. Patients with dementia or cognitive impairment, or a "do not resuscitate" statement in their medical record were excluded. Discharge letters from 136 patients recruited to a randomised controlled trial were coded using an assessment matrix and deductive content analysis. The assessment matrix was based on a literature review performed to identify key elements in discharge letters that facilitate a safe care transition to home. The coded key elements were transformed into a quantitative variable of "SAFE-D score". Bivariate correlations between SAFE-D score and quality of care transition as well as unplanned readmissions within 30 and 90 days were calculated. Lastly, a multivariable Cox proportional hazards model was used to investigate associations between SAFE-D score and time to readmission.

Results

All discharge letters contained at least five of eleven key elements. In less than two per cent of the discharge letters, all eleven key elements were present. Neither SAFE-D score, nor single key elements correlated with 30-day or 90-day readmission rate. SAFE-D score was not associated with time to readmission when adjusted for a range of patient characteristics and self-rated quality of care transitions.

Conclusions

While written summaries play a role, they may not be sufficient on their own to ensure safe care transitions and effective self-care management post-discharge.

Trial registration

Clinical Trials. giv, NCT02823795, 01/09/2016.

Aim: To determine the impact of discharge letter content on unplanned hospital readmissions within 30 and 90 days, and to identify correlations between discharge letter content and quality of care transitions among patients with chronic illness.

Design: A convergent mixed methods design.

Methods: Discharge letters from 154 patients recruited to a randomised controlled trial were coded using an assessment matrix and deductive content analysis. The assessment matrix was based on a literature review performed to identify key elements in discharge letters that facilitate a safe care transition to home. The coded key elements were transformed into a quantitative variable of 'discharge letter score'. Bivariate correlations between discharge letter score and quality of care transition as well as unplanned readmissions within 30 and 90 days were calculated. Lastly, a multivariable Cox proportional hazards model was used to investigate associations between discharge letter score and time to readmission.

Results: All discharge letters contained at least five of eleven key elements. In less than four percent, all eleven key elements were present. Neither discharge letter score nor single key elements correlated with 30-day or 90-day readmission rate. Discharge letter score was not associated with time to readmission when adjusted for a range of patient characteristics and self-rated quality of care transitions.

Conclusion: Discharge letter score is not correlated with either 30-day or 90-day readmission rate or with time to readmission at 90 days, when patient characteristics are adjusted for.

Implications for the profession and patient care: Written discharge summaries are not enough to facilitate safe care transitions and self-management after discharge. A person-centred approach, providing written and verbal information to patients, encouraging patient involvement soon after discharge, may be needed to avoid readmission.

Abstrakt

Bakgrund: Patienter som vårdas i samband med operation lider ofta av någon grad av preoperativ oro. Att uppleva oro beskrivs vara ett obehagligt och känslomässigt tillstånd som avger en negativ ansträngning och stress på kroppen. Oron påverkar patienterna både psykiskt och fysiskt. Det finns ett värde för operationssjuksköterskan att få en fördjupad förståelse för patientens upplevelse av preoperativ oro. Operationssjuksköterskan har en utmaning i sitt möte med patienten att skapa en säker vårdmiljö både gällande den tekniska säkerheten och den icke-tekniska för att förebygga vårdskador samtidigt som patienten behöver vårdas med värdighet. Syfte: Beskriva patienters upplevelse av preoperativ oro i samband med en operation. Metod: Studien är utförd som en strukturerad litteraturstudie med kvalitativ ansats enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Resultat: Studien resulterade i två teman med två kategorier till respektive tema under sig. Temat begränsad tillgång till livet efter operation har kategorierna negativa händelser i samband med operation och det förändrade livet efter operationen under sig. Temat maktlöshet inför det främmande har kategorierna att inte kunna påverka och att vara patient i en okänd miljö under sig. Slutsats: Patienternas upplevelse av oro visar sig olika beroende på deras individuella specifika livssituation. Deras oro har ofta kopplingar till erfarenheter som livet erbjudit. Sambandet mellan oro och relationerna till vårdpersonal i den preoperativa perioden visar vilken betydelse bemötandet har i relation till patienternas upplevelse. Operationssjuksköterskan, och övrig vårdpersonal, kan påverka patientens möjlighet till trygghet och minskning av lidande genom ett personcentrerat förhållningssätt i sina möten.

Bakgrund: Palliativ vård utförs i hela vårdkedjan, från hemsjukvård till specialistvård på institution. Palliativ vård bygger på en helhetssyn som tryggas genom patientcentrerad vård där patientens delaktighet har en central roll.

Syfte: Belysa vuxna patienters upplevelser av delaktighet då de vårdas i livets slutskede.

Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie främst baserad på metodik beskriven av Forsberg och Wengström (2013).

Resultat: Temat möjligheter och hinder i upplevelsen av sin delaktighet växte fram, med fyra kategorier under sig: hantering av sin sjukdomssituation, överväldigande ny levnadssituation, bli sedd som individ och inte bli sedd som individ. Det framkom att patienter i livets slutskede fann möjligheter att vara delaktiga i sin vård genom införskaffandet av kunskap om sin sjukdom och sin framtid. Denna kunskap skapade förståelse över situationen hos patienterna, vilket gav dem redskap att lättare hantera och delta i sin vård. Upplevda hinder till delaktighet visade sig vara då patienterna upplevde sig förbisedda av vårdpersonal.

Slutsats: Vuxna patienters upplevelser av delaktighet då de vårdas i livets slutskede går inte att beskriva som ett ensamt fenomen, utan behöver beskrivas utifrån en helhetssyn av patienten.  Den unika patienten bildar en dynamisk helhet, och behöver bemötas som den unika individ den är.

Bakgrund: Endometrios är en sjukdom som drabbar var tionde kvinna i fertil ålder, vilket gör sjukdomen till en av de vanligaste gynekologiska sjukdomarna som drabbar kvinnor världen över. Trots detta är forskningen kring sjukdomen bristfällig och begränsad, vilket föranleder fördröjd diagnostisering och bristande behandlingsmetoder. Detta utgör ett problem då endometrios är en sjukdom som i de flesta fall föranleder svåra symtom samt följdproblem som infertilitet och depression. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelse av att leva med sjukdomen endometrios. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med en induktiv ansats. Resultat: Studiens resultat mynnade ut i tre huvudteman; Livet i smärtans skugga, Striden för erkännande och gehör samt Min kvinnliga identitet är försvagad och åtta subteman; Smärtans fysiska avtryck, Smärtans psykiska avtryck, Smärtan styr kalendern, Kamp mellan smärta och plikt, Kamp för rätt diagnos, Kamp för förståelse från omgivningen, Hinder för reproduktiv hälsa och slutligen Förändrad självbild - att tappa sig själv. Alla dessa framkom efter en sammanställning av kvinnors upplevelser av att leva med sjukdomen endometrios. Slutsats: Hela kvinnornas liv påverkades negativt till följd av sjukdomen och dess följdproblem. För att detta ska kunna förändras krävs det utökad kunskap inom såväl hälso- och sjukvården som i samhället som ytterligare forskning.

Operationssjuksköterskan utför en mängd åtgärder för att resultatet av patientens operation eller behandling ska bli så bra som möjligt. Trots detta, och alla övriga åtgärder som vidtas i vårdkedjan, fortsätter patienter att drabbas av vårdskador och så mycket som 10 procent av de patienter som genomgår en operation beräknas drabbas. Den vanligaste vårdskadan är vårdrelaterade infektioner och innefattar postoperativa sårinfektioner, som också är den vanligaste komplikationen efter ett kirurgiskt ingrepp. Vårdskador medför ett stort lidande för patienten samt höga kostnader för samhället och hälso- och sjukvården.

Bakgrund: Att vårda en döende människa är komplicerat och sjuksköterskan bör ha ett professionellt förhållningssätt samt ett holistiskt synsätt. Att vårda palliativa patienter kan vara både den svåraste och den mest privilegierade uppgiften som en sjuksköterska kan genomföra. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda palliativa patienter i hemsjukvården. Metod: Litteraturstudie baserat på 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Artiklarna hämtades från databaserna Cinahl och PubMed. Resultat: Fem huvudkategorier; Vårdrelationen mellan sjuksköterska, patient och anhöriga, Teamarbete, Vårdmiljö, Emotionella utmaningar, Etiska utmaningar. Slutsats: För att en sjuksköterska ska utvecklas i sitt arbete är det viktigt att reflektera över de egna värderingarna och medvetandegöra dessa. Sjuksköterskan bör ge patienten och anhöriga stöd genom att samtala och vara närvarande. Resultaten visade att det var av stor betydelse att samarbetet från kollegor fungerade, då teamarbetet är en central del i det palliativa vårdandet. 

Bakgrund: 60% av världens kvinnor utsätts någon gång under sitt liv för könsbaserat våld. Den stora utbredningen av våld resulterar i att våldsutsatta kvinnor får ett minskat välbefinnande och påverkas negativt psykiskt, fysiskt och socialt. För att sjuksköterskan ska kunna förmedla god rådgivning och stöd i mötet med våldsutsatta kvinnor är det sjuksköterskans ansvar att beakta dessa kvinnors upplevelser. 

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relationer.

Metod: Studien genomfördes som litteraturstudie med 7 kvalitativa respektive 1 kvantitativ vetenskaplig artikel från databaserna CINAHL och Psycinfo. Integrativ analys genomfördes utifrån artiklarnas resultat.

Resultat: Resultatet presenteras i två huvudkategorier: Identifiera våld och Utbildning respektive fem underkategorier våldets innebörd, våga fråga, hindrande faktorer, brist på utbildning och behov av kunskap.

Slutsats: Anledningen till att frågan om våldsutsatthet i nära relationer inte ställs av sjuksköterskan, beror till stor del på brist i utbildningen och att sjuksköterskan inte vet hur man ska gå tillväga med svaret. Faktorer som tidsbrist och att inte våga fråga om våldsutsatthet påverkade också identifieringen av våldsutsatta kvinnor. 

Bakgrund: I Sverige drabbas ungefär 20 kvinnor av bröstcancer varje dag och nästan hälften har genomgått en mastektomi. En av sjuksköterskans uppgifter är att ge stöd för att förbättra kvinnans livskvalitet, då kvinnan ska uppleva ett gott liv med harmoni i sig själv och sin omgivning.Studien förankrades i Katie Erikssons lidandeteori.

Syfte: Syftet var att beskriva hur en mastektomi till följd av bröstcancer kan påverka kvinnors livskvalitet.

Metod: En systematisk litteraturstudie med induktiv ansats har använts. Datainsamlingen resulterade i 17 artiklar som sedan kvalitetsgranskades. Totalt ingick 14 artiklar. En manifest innehållsanalys genomfördes.

Resultat: Resultatet utgörs av fyra huvudkategorier: Operationens fysiska och psykiska konsekvenser, Förändrade relationer, Inverkan av det kosmetiska resultatet med tre tillhörande underkategorier samt Acceptansens betydelse. En mastektomi leder till både fysiska och psykiska påfrestningar som påverkar livskvaliteten. Förmågan att skapa relationer försämrades. Många kvinnor upplevde bröstförlusten som påfrestande genom att kroppsuppfattningen, kvinnligheten och sexualiteten påverkades negativt. Äldre kvinnor accepterade förlusten lättare.

Slutsats: Kvinnor som genomgått en mastektomi upplevde sämre livskvalitet där förlorandet av bröstet spelar stor roll. De drabbas emotionellt och förlusten har betydelse för livskvaliteten. Resultatet kan ge en ökad förståelse för sjuksköterskor som i sin tur kan vara ett stöd för att lindra lidande.

Bakgrund: Sverige har en av de största andelarna äldre i världen. Fler lever längre med kroniska sjukdomar, vilket ger en ökad efterfrågan på vård. Andelen personer med hjärtsvikt ökar. Digital teknik kan bli en viktig länk mellan patient, anhörig samt hälso- och sjukvården. Ökad användning av digital teknik i hälso- och sjukvården kan underlätta för patienter med kronisk sjukdom och leda till en bättre livskvalitet. Självmonitorering i hemmet ger en snabb indikation på försämring, leder till färre akutbesök och inläggningar samt minskade vårdkostnader.

Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen av självmonitorering i hemmet utifrån den äldre patienten med hjärtsvikt och anhörigas perspektiv.

Metod: För att besvara studiens syfte och problemområde valdes en kvalitativ studie med induktiv design. Material inhämtades genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades genom kvalitativ analys enligt Malteruds systematiska textkondensering.

Resultat: I studien deltog sju äldre med hjärtsvikt och sex anhöriga. Deltagarna självmonitorerade i hemmet med hjälp av en mobil plattenhet. Analysen resulterade i tre kategorier. Aspekter av trygghet och otrygghet i samband med självmonitorering, självmonitorering ett stöd till egenvård samt självmonitorering ett stöd till att bli en partner i vården men också ett ansvar.

Slutsats: Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar med en ökande äldre befolkning där fler lever längre med kroniska sjukdomar. Patienten behöver bli mer delaktig samt behöver ta ett större ansvar för den egna vården. Studiens resultat pekar på att äldre patienter med hjärtsvikt och deras anhöriga genom självmonitorering i hemmet upplever trygghet, beskrivs få en ökad kunskap om sin sjukdom och behandling samt tar ett större ansvar för sin hälsa genom att utföra avancerad egenvård i hemmet.

Bakgrund: Fysisk aktivitet är all kroppsrörelse som resulterar i ökad energiförbrukning. Genom att vara fysisk aktiv så minskar risken att drabbas av flera sjukdomar. Balans och muskelstyrka förbättras och risk för benskörhet minskar. Fysisk aktivitet kan användas både i förebyggande syfte och som behandling av sjukdom. Sedan 2001 har fysisk aktivitet kunnat förskrivas på recept (FaR®). FaR® innebär att en läkare, sjuksköterska, sjukgymnast eller annan legitimerad vårdpersonal kan ordinera fysisk aktivitet på ett liknande sätt som läkemedel.

Syfte: Syftet med studien var att kartlägga inställning till och användande av fysisk aktivitet på recept (FaR®) hos sjuksköterskor i primärsjukvården inom Växjö kommun.

Metod: Metoden som användes var en kvantitativ enkätundersökning som genomfördes på sjuksköterskor på elva vårdcentraler inom Växjö kommun. Svarsfrekvensen var 73 %.

Resultat: De flesta sjuksköterskorna i studien diskuterade ofta fysisk aktivitet med sina patienter. Inställningen till FaR® var övervägande positiv, en knapp fjärdedel hade förskrivit FaR®.

Slutsatser: Sjuksköterskor är mycket eller ganska positiva till att ordinera FaR® i förebyggande syfte och merparten av dem är positiva till att ordinera FaR® i behandlande syfte. En trolig slutsats är att FaR® kommer att användas i större utsträckning i framtiden under förutsättning att tillräcklig utbildning och uppföljning görs.

Abstrakt (Sammanfattning)

Bakgrund: Fibromyalgi är ett smärtsyndrom som karaktäriseras av generaliserad smärta. Det drabbar flest kvinnor och orsaken till sjukdomen är fortfarande inte känd. Det påverkar kvinnors livsvärld samt hälsa betydlig då det tar flera år att diagnostiseras, de blir oftast symtombehandlade. Kvinnor med fibromyalgi blir misstrodda av vårdpersonal, vilket leder till ett ytterligare lidande, eftersom sjukdomen fibromyalgi varken är synlig eller känd. Syfte: Är att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med sjukdomen fibromyalgi Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultat: I studiens resultat framställdes 3 huvudkategorier Att livet begränsas, Att inte bli tagen på allvar samt Att återfå kraft. Slutsats: Resultatet visade att kvinnor var otroligt utsatta och begränsade. De upplevde lidande och ohälsa på grund av misstroende från sin omgivning samt vårdpersonal. Däremot återkom kraften när kvinnor upplevde stöd och bekräftelse. Nyckelord: Fibromyalgia, women, experiences & qualitative research.

Bakgrund: Hjärtstopp utgör ett stort hälsoproblem och förknippas med en hög dödlighet. Idag överlever allt fler hjärtstopp då kunskapen om behandling har ökat. Behandlingen utgörs av hjärt-lungräddning, och om det inte ges uppkommer skador på hjärnan och hjärtat som kan leda till döden. Hjärtstopp påverkar sannolikt patientens livssituation och livsvärld, vilket den grundutbildade sjuksköterskan kan behöva möta med en personcentrerad vård.Syfte: Att undersöka patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp.Metod: En litteraturöversikt över både kvalitativ- och kvantitativ forskning.  Resultat: Fyra kategorier identifierades: Livsvärld, Mental hälsa, En förändrad kropp och Trygghet, med tolv identifierade underkategorier: En förändrad livsvärld, Förlora självständigheten, Tillbaka till livet innan hjärtstoppet, Kognitiva förändringar, Ångest, Minnesbild, Otillräcklighet och frustration, Kroppsliga begränsningar, Smärta, Information, Gemenskap och Tacksamhet.Slutsats: Ett hjärtstopp är omtumlande både för kroppen och själen. Livets förutsättningar ändras vilket medför ett stort behov av stöd från både närstående och sjukvården. Detta gör att hälso-och sjukvården behöver en större och bättre kunskap om patienters erfarenheter av att överleva ett hjärtstopp. 

Aim. To develop and validate a new instrument measuring patient anxiety during Magnetic Resonance Imaging examinations, Magnetic Resonance Imaging-Anxiety Questionnaire. Background. Questionnaires measuring patients' anxiety during Magnetic Resonance Imaging examinations have been the same as used in a wide range of conditions. To learn about patients' experience during examination and to evaluate interventions, a specific questionnaire measuring patient anxiety during Magnetic Resonance Imaging is needed. Design. Psychometric cross-sectional study with test-retest design. Methods. A new questionnaire, Magnetic Resonance Imaging-Anxiety Questionnaire, was designed from patient expressions of anxiety in Magnetic Resonance Imaging-scanners. The sample was recruited between October 2012-October 2014. Factor structure was evaluated with exploratory factor analysis and internal consistency with Cronbach's alpha. Criterion-related validity, known-group validity and test-retest was calculated. Results. Patients referred for Magnetic Resonance Imaging of either the spine or the heart, were invited to participate. The development and validation of Magnetic Resonance Imaging-Anxiety Questionnaire resulted in 15 items consisting of two factors. Cronbach's alpha was found to be high. Magnetic Resonance Imaging-Anxiety Questionnaire correlated higher with instruments measuring anxiety than with depression scales. Known-group validity demonstrated a higher level of anxiety for patients undergoing Magnetic Resonance Imaging scan of the heart than for those examining the spine. Test-retest reliability demonstrated acceptable level for the scale. Conclusion. Magnetic Resonance Imaging-Anxiety Questionnaire bridges a gap among existing questionnaires, making it a simple and useful tool for measuring patient anxiety during Magnetic Resonance Imaging examinations.

BakgrundEtt snabbspår introducerades för människorsom led av en misstänkt höftfraktur till följd av ett låg energitrauma. Detta snabbspår uppkom för att minimera lidandet genom att passera akutmottagningen för att vinna tid och snabbare få patienten till operationsbordet samt att minimera antalet rörelser för patienten.SyfteSyftet med studien är att belysa hur höftlinjen påverkar patientens möjligheter till tillfrisknande. Tolv studier användes för att besvara syftet med denna studie. Båda studierna med kvalitativ och kvantitativ ansats användes för att besvara syfte och för att ge det en djupare förståelse.MetodSyftet med denna studie var att undersöka om snabbspåret har några positiva effekter för patienten genom att analysera gjorda studier i ämnet. Tolv studier användes för att besvara syftet med denna studie.Alla tolv studierna analyserades genom SBU:s analysmodell.Båda studierna med kvalitativ och kvantitativ konstruktion användes för att besvara syfte och för att ge det en djupare förståelse.

ResultatEn fördel för patienten med snabbspåret var färre nya ansikten för en ofta förvirrad och smärtsam periodvilket leder till en lugnare och snabbare återhämtning. Medkänsla och kunskap om patienten var större om samma person tog hand om patienten genom hela processen. Vinsten i tid var bara ett faktum fram till röntgen efter det var väntetiden densamma med eller utan snabbspår.SlutsatsStudierna visar på en vinstför patienten med snabbspåret upp till en punkt efter den punkten finns det fortfarande utrymme för mer forskning och förändring i vägen för att optimera för patienten och vårdgivaren.

Bakgrund:  Fibromyalgi är en kronisk sjukdom vars huvudsakliga symtom är generell smärta i kroppen. En diagnos tar lång tid att ställa och kräver otaliga besök hos olika specialister på grund av dess komplexa sjukdomsbild. Sjukdomens prevalens ligger mellan två-fyra procent av befolkningen. 

Syfte: Att beskriva hur patienter med fibromyalgi upplever mötet med vården.  

Metod: Kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats, inklusionskriterier för studien var artiklar skrivna på engelska, “peer reviewed”, publicerade mellan år 2012–2020, innefattade etiskt godkännande. Studiens resultat bygger på Lundman och Hällgren Graneheims, innehållsanalys genomförd på tio vetenskapliga artiklar som myntade på två kategorier och sex underkategorier.

Resultat: I innehållsanalysen av artiklarna framkom huvudkategorierna ”En omtvistad diagnos” och ”Vårdrelationens betydelse”. Att möta vården med fibromyalgi hade både negativa och positiva aspekter. Negativa upplevelser i vården och brist på stöd, bidrog till ett vårdlidande som i längden kan leda till ohälsa. De positiva upplevelserna visade på att patienter som får stöd och blir bekräftade hade större möjlighet att hantera sin sjukdom.

Slutsats: Vården behöver öka sina kunskaper kring sjukdomen och skapa tydligare kriterier för att ställa diagnos. En vårdrelation som ger patienter bekräftelse och stöd är en grogrund för patienters välbefinnande.  

Bakgrund: Över 700 000 människor dör varje år till följd av suicid runt om i världen och den största riskfaktorn för att begå suicid är tidigare suicidförsök. Forskning visar att människor som begår suicid ofta söker till akutmottagningar en eller flera gånger innan de tar sitt liv. Akutmottagningar är därför en viktig plats för förebyggandet av suicid. Forskning visar att suicidförsök och självskadebeteende blir allt vanligare samt att självskadebeteende är en viktig riskfaktor för suicid. Sjuksköterskor på akutmottagningar möter ofta patienter med självskadebeteenden, patienter som genomgått suicidförsök och patienter som funderar på att ta sitt liv. Syfte: Syftet var att beskriva akutsjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda patienter som inkommit till akutmottagningar till följd av självskadebeteenden och suicidförsök, samt beskriva akutsjuksköterskors attityder gentemot dessa patienter. Metod: En systematisk litteraturöversikt med integrativ design. Systematiska artikelsökningar har utförts i tre medicinska databaser med hjälp av PEO-modellen. Tio inkluderade vetenskapliga artiklar av kvalitativ, kvantitativ och mixad metod har granskats och analyserats. Resultat: I resultatet framkom följande fem teman: I. Sjuksköterskors attityder; II. Sjuksköterskors prioritering av fysisk framför psykisk hälsa; III. Arbetslivserfarenhet på akutmottagningen; IV. Barriärer inom akutmottagningens kontext; och V. Sjuksköterskors upplevda kompetenser & färdigheter. Slutsats: Då resultatet visar att många akutsjuksköterskor uppger osäkerhet och otrygghet vid vården av patienter med självskadebeteende och patienter som begått suicidförsök, bör mer utbildning erbjudas på akutmottagningar kring just dessa tillstånd. För att kunna bedriva en mer hållbar och patientsäker vård bör även akutmottagningar försöka behålla och rekrytera kompetenta och erfarna sjuksköterskor.

Being cared for in an intensive care unit affects both the patient being cared for and the family in various ways. The family is of great importance for the recovery of the former intensive-care patient. The aim is to explore family functioning and family hardiness in families of former intensive care patients. A cross-sectional study using two self-reported questionnaires. Former adult intensive care patients and their family were recruited to participate between December 2017 and June 2019. The data were coded and entered the Statistical Package for the Social Sciences version 25, for analysis. To explore questionnaire data, descriptive and inferential statistical analyses were performed. Scale values were calculated on, both family wise and between the patients and the family members. STROBE checklist was used. Data was collected from 60 families (60 former intensive cared patients and 85 family members) and showed that 50 families scored healthy family functioning and 52 high strengths in hardiness. The data showed small variations between and within families for family functioning and family hardiness, there were only two families scoring low for both family functioning and hardiness. The variation was higher within the families, but there was no significance level.The conclusions were that family functioning and hardiness was, to a large extent, assessed as good by the families. Nevertheless, it is important to help the family obtain information and support. So, the family need to continue to communicate, finding coping abilities and strengths in adopting new strategies to protect the family unit. The family are very important for members' mental and physical recovery as the health of one family member affects the family as a unit.

Introduction: When a family member has been critically ill and cared for at an intensive care unit the individual family member as well as the family system are affected and in need of support. The aim of this study was to compare and contrast the responses from 2 different types of follow-up interventions for families of critically ill persons, focusing on individual hopes, health-related quality of life, family functioning and ability to cope with challenges.

Method: Adult family members from 3 hospitals attended 1 of 2 interventions 2 months after intensive care. The family health conversation included the family. The support group conversation included just family members and not the patient who had experienced intensive care. Data were collected via self-reported questionnaires and follow-up interviews with family members. Quantitative and qualitative data were first analyzed separately, and the results were then integrated through mixed methods analysis.

Results: A total of 38 family members took part in the interventions. Family members in the 2 intervention groups talked about how they had more hope for the future, and about how talking within the family and the group had helped them justify their feelings, which empowered them in the transition toward a healthier quality of life. Comparisons of the interventions show a higher significance of family function and hope in the family health conversation.

Discussion: The article illustrates a disparity between how family members function and the needs they have for follow-up. We discuss what kind of follow-up these persons need.

Background: The demography of the world is changing as the population is ageing. Because of this change to a higher proportion of older people, the WHO has called for improved palliative care for older persons. A large number of all deaths in the industrialised world occur while older people are living in nursing homes and therefore a key question becomes how the principles of palliative care can be implemented in that context. The aims of this study are: a) to describe a model of an educational intervention with the goal of implementing knowledge-based palliative care in nursing homes, and b) to describe the design of the evaluation of the effectiveness regarding the implementation of knowledge-based palliative care. Methods/design: A complex intervention is evaluated by means of a cross-over design. An educational intervention concerning palliative care consisting of five seminars during 6 months for staff and managers has been developed and conducted in 20 nursing homes in two counties. Before the intervention started, the feasibility was tested in a pilot study conducted in nursing homes not included in the main study. The intervention is evaluated through a non-randomized experimental design with intervention and control groups and pre- and post-assessments. The evaluation includes older persons living in nursing homes, next-of-kin, staff and managers. Data collection consists of quantitative methods such as questionnaires and register data and qualitative methods in the form of individual interviews, focus-group interviews and participant observations. Discussion: The research will contribute to new knowledge about how to implement knowledge-based palliative care in a nursing home setting. A strength of this project is that the Medical Research Council framework of complex intervention is applied. The four recommended stages, Development, Feasibility and piloting, Evaluation and Implementation, are combined for the educational intervention, which functions as a strategy to achieve knowledge-based palliative care in the nursing homes. Implementation is always a question of change and a good theoretical understanding is needed for drawing valid conclusions about the causal mechanisms of change. The topic is highly relevant considering the world's ageing population. The data collection is completed and the analysis is ongoing.

Bakgrund: Som patient i den prehospitala sjukvården kan känslan av utsatthet vara stor, oro ur flera perspektiv. Sjuksköterskan har ansvar för att skapa en relation med patienten, vilket är en del av omvårdnad. Vidare måste relationen skapas utifrån patientens förutsättningar. Sjuksköterskan inom ambulanssjukvården har ansvar för att ett vårdande möte skapas och för det krävs att förtroende kan skapas mellan patient och sjuksköterska. Tidigare forskning pekar på att förtroende är en viktig faktor för att samspelet ska vara fungerande.

Syfte: Syftet är att belysa vilka faktorer som bidrar till ett förtroendeskapande möte mellan patient och ambulanssjuksköterska, sett ur ett patientperspektiv.

Metod: Fem systematiska artikelsökningar genomfördes som resulterade i 14 artiklar som användes i resultatet. Som resultat i litteraturstudien användes artiklar av kvalitativ design. En niostegsmodell, framtagen för kvalitativa litteraturstudier, användes. Meningsbärande teman skapades och öppen kodning användes, och datan grupperades utefter teman som sedan utgjorde resultatet.

Resultat: Ett förtroendeskapande möte skapades enligt patienter genom icke verbal och verbal kommunikation. Andra avgörande faktorer var att ambulanssjuksköterskan hade ett professionellt förhållningssätt och vården var personcentrerad. Resultatet presenteras enligt följande tema: Kommunikation; med subtema icke-verbal kommunikation, verbal kommunikation och informationsöverföring som faktorer som är viktiga för det förtroendeskapande mötet. Personcentrerad vård; med subteman att bli bekräftad, säkerhet och delaktighet som ansågs av patienter bidra till att det förtroendeskapande mötet kan äga rum. Professionalism; där subteman professionellt bemötande och empati beskrev förtroendeskapande faktorer.

Slutsats: Att etablera ett förtroendefullt möte mellan patient och sjuksköterska är av betydelse för hur patienten upplever prehospitalt omhändertagande. Litteraturstudien bidrar med kunskap om hur ett förtroendefullt möte kan skapas.

Aim: The overall aim of this thesis, using a salutogenic framework, was to develop knowledge about experiences and perceptions of living with recessive limb-girdle muscular dystrophy and its influences on health, from the affected young adults’ and their parents’ perspectives.

Methods: A qualitative explorative and descriptive study design was used. Semi-structured interviews were held with 14 young adults diagnosed with recessive limb-girdle muscular dystrophy, aged 20–0 years, and 19 parents. Data analyses were conducted using content analysis (I, II, III) and phenomenography (IV). In order to mirror the interview data, the participants also answered the 13-item sense of coherence questionnaire.

Findings: Recessive limb-girdle muscular dystrophy has a major impact on the affected young adults’ and their parents’ lives as the disease progresses. Health described in terms of well-being was thus perceived to be influenced, not only by physical, emotional and social consequences due to the disease and worry about disease progression but also by external factors, such as accessibility to support provided by society and other people’s attitudes. There was, however, a determination among the participants to try to make the best of the situation. The importance of being able to mobilize internal resources, having social support, meaningful daily activities, adapted environment, the young adult being seen as a person and having support from concerned professionals, including personal assistance when needed, was thereby described. Self-rated sense of coherence scores varied. Those who scored above or the same as median among the young adults (≥56) and the parents (≥68) expressed greater extent satisfaction regarding social relations, daily activities and external support than those who scored less than median.

Conclusion: This thesis highlights the importance of early identification of personal perceptions and needs to enable timely health-promoting interventions. Through dialogue, not only support needed for the person to comprehend, manage and find meaning in everyday life can be identified, but also internal and external resources available to enhance health and well-being, taking into account the person’s social context as well as medical aspects.

AimThe aim of this study was to describe health perceptions related to sense of coherence among young adults living with recessive limb-girdle muscular dystrophy. BackgroundLimb-girdle muscular dystrophy refers to a group of progressive muscular disorders that may manifest in physical disability. The focus in health care is to optimize health, which requires knowledge about the content of health as described by the individual. DesignA descriptive study design with qualitative and quantitative data were used. MethodInterviews were conducted between June 2012-November 2013 with 14 participants aged 20-30years. The participants also answered the 13-item sense of coherence questionnaire. Qualitative data were analysed with content analysis and related to self-rated sense of coherence. FindingsHealth was viewed as intertwined physical and mental well-being. As the disease progressed, well-being was perceived to be influenced not only by physical impairment and mental strain caused by the disease but also by external factors, such as accessibility to support and attitudes in society. Factors perceived to promote health were having a balanced lifestyle, social relations and meaningful daily activities. Self-rated sense of coherence varied. The median score was 56 (range 37-77). Those who scored 56 described to a greater extent satisfaction regarding support received, daily pursuits and social life compared with those who scored <56. ConclusionCare should be person-centred. Caregivers, with their knowledge, should strive to assess how the person comprehends, manages and finds meaning in daily life. Through dialogue, not only physical, psychological and social needs but also health-promoting solutions can be highlighted.

Purpose: To describe young adults' experiences of living with recessive limb-girdle muscular dystrophy (LGMD2) from a salutogenic orientation. Methods: A qualitative explorative interview study, including 14 participants aged 20-30 years, was performed focusing on comprehensibility, manageability and meaningfulness in daily life. Content analysis was used for data analysis. Result: Living with LGMD2 not only implies learning to live with the disease and the variations between good and bad periods but also means trying to make sense of a progressive disease that brings uncertainty about future health, by striving to make the best of the situation. Disease progression involves practical and mental struggle, trying to maintain control over one's life despite vanished physical functions that require continual adjustments to the body. Restrictions in a double sense were described, not only due to the disease but also due to poor comprehension of the disease in society. Lack of knowledge about LGMD2 among professionals often results in having to fight for the support needed. Conclusion: In order to manage daily life, it is important to be seen and understood as an individual in contacts with professionals and in society in general, to have informal social support and meaningful activities as well as access to personal assistance if necessary.Implications for RehabilitationRecessive limb-girdle muscular dystrophy (LGMD2) is a group of progressive disorders, which manifest in physical and psychological consequences for the individual.According to the salutogenic orientation, people need to find life comprehensible, manageable and meaningful, i.e. to achieve a sense of coherence (SOC), but living with LGMD2 may recurrently challenge the individual's SOC.Through the holistic view of the individual's situation that the salutogenic orientation provides, professionals may support the individual to strengthen SOC and thereby facilitate the movement towards health.

Development of support systems in the area of e-health have different set of conditions that makes it more difficult than in other context of IS/IT use. In this research we explore a development case and look at the development process and the outcomes in terms of solutions. The research concerns the area of heart failure and how patients could be more successful with self-care. The outcome from the project was the creation of a portfolio of solutions, which was a combination of technical and process solutions. The outcome draws the attention to the need of flexible solutions and cater to the diversity of the patients and their personal situations. In the concluding discussion a set of design dimensions are presenting, representing difficult trade-offs that needs to be handled during the design process. (C) 2016 The Authors. Published by Elsevier B.V.

Bakgrund: Prostatacancer är den mest förekommande cancerdiagnosen i Sverige. Diagnosen kan vara påfrestande för mannen och symtom såsom smärta och känslan av rädsla är vanligt. En av de vanligaste behandlingarna är radikal prostatektomi där hela mannens prostata avlägsnas. Det är viktigt att sjuksköterskan kan ge mannen stöd och hjälp i att förbättra sin livskvalité. Studien har förankrats i Världshälsoorganisationens definition av livskvalité samt Sprangers och Schwartz teoretiska modell om response shift.

Syfte: Beskriva livskvalitén hos män som har genomgått en radikal prostatektomi. Metod: En systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Datainsamlingen resulterade i att 21 artiklar kvalitetsgranskades. Totalt inkluderades åtta artiklar i resultatet och en kvalitativ innehållsanalys genomfördes.

Resultat: I resultatet identifierades huvudkategorierna: Fysiska symtom, Psykiska symtom, Behovet av stöd och Den nya vardagen. Det som främst påverkade livskvalitén var de urologiska besvären och att det sexuella samlivet påverkades. Många män fann att stödet från en partner och sjukvården hade stor betydelse för deras tillfrisknande samt hur de upplevde sin livskvalité.

Slutsats: Majoriteten av männen upplevde en negativ påverkan på livskvalitén efter en radikal prostatektomi. Värderingar och prioriteringar lades om bland många män, vilket kan tyda på att response shift inträtt. Denna studie kan ge sjuksköterskor en ökad kunskap om hur mannens livskvalité kan påverkas efter en radikal prostatektomi relaterat till response shift.

AbstraktBakgrund: Den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor är hjärt- och kärlsjukdom. Idag är det 275 miljoner kvinnor som lever med sjukdomen och 8,94 miljoner som dör varje år på grund av den. Hjärtats uppbyggnad skiljer sig mellan män och kvinnor, då kvinnans hjärta och kärl är mindre, vilket leder till att symtom yttrar sig på olika sätt. Hur den fortsatta handläggningen blir och vilken behandling kvinnan får beror på vårdpersonalens observationer av tillståndet. Ett ord som upprepas ofta är oro. Flera kvinnor upplever att deras liv efter exempelvis en hjärtinfarkt fylls med osäkerhet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva kvinnors upplevelser av vård vid hjärt- och kärlsjukdomar. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Analysen som användes i studien var Fribergs (2017) femstegsmodell. Resultat: I resultatet redogjordes det för tre teman och åtta subteman som handlar om vikten av att synas, vikten av vägledning och vikten av snabb hjälp. Slutsats: Vården upplevdes olika av kvinnor men en gemensam upplevelse var att vårdens kvalité var betydelsefull vid hjärt- och kärlsjukdomar. En del kvinnor upplevde brist på information, stöd, kände sig misstrodda och önskade att någon såg dem och gav dem den hjälp de behövde medan andra var tillfredsställda med vården.

Bakgrund: Hjärtsvikt är idag en vanlig folksjukdom i hela världen. Inom sjukvården ligger fokus ofta på den som diagnostiserats med sjukdomen. När någon fått diagnosen hjärtsvikt påverkas även de anhöriga. Information efterfrågades av anhöriga för att de skulle kunna stödja och hjälpa sin närstående.

Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas behov av information när en närstående diagnostiserats med hjärtsvikt.

Metod: Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Artiklar från tre olika databaser valdes ut och kvalitetsgranskades innan de inkluderades i uppsatsen. Totalt var det 9 artiklar som inkluderades och analyserades genom en innehållsanalys. Utsagor från de olika artiklarna samlades in och kondenserades, kodades och kategoriserades.

Resultat: Det slutgiltiga resultatet delades in i tre kategorier; behov av bekräftelse, behov av kunskap om sjukdomen och information relaterat till oro i vardagen. Resultatet visade att anhöriga upplevde brist på information om sjukdomen, vilket bidrog till en otrygghet och oro i vardagen. Vidare beskrevs det att tillräcklig information och kontinuerligt stöd förstärkte relationen mellan de anhöriga och närstående och bidrog till att de lättare kunde hantera sjukdomen. Den slutgiltiga resultatdiskussionen baserades på familjerelaterad omvårdnad.

Slutsats: Att inte bara inkludera den som fått diagnosen hjärtsvikt i informationen, utan även de anhöriga, visade sig vara av vikt. Att ge informationen till de anhöriga på ett begripligt sätt bidrog till att de kände sig delaktiga i vården. Vid utebliven information till de anhöriga kände de att de inte kunde hantera sin vardag och stötta sin närstående. Det var därför avgörande att sjuksköterskan även delgav anhöriga information. 

Migration är idag en internationell process och en internationell fråga som påverkar nästan varje land på jorden. Internationella beräkningar uppskattar att antalet migranter har, under perioden 1970 till år 2000, stigit från 82 till 175 millioner.

Sambandet mellan migration och hälsa har diskuterats i tidigare studier och att migration kan påverka hälsan både i negativ riktning eller i positiv riktning.

Under 2002-2006 genomfördes fyra olika delstudier av med inriktning på hälsa och hälsoutveckling bland migranter i Sverige. Samtliga studier baserades på data från SCB och Socialstyrelsens Epidemiologiska centrum (EpC) och i databasen ingick samtliga utrikes födda personer, 16 år och äldre, som var bosatta i Sverige 1970.. Till varje utrikes född person fanns en matchad infödd svensk person, en kontrollperson. Databasen som användes för analyser kom att omfatta 723 948 personer där hälften var utrikes födda och hälften svenska kontrollpersoner.

De fyra olika delstudierna beskrev och analyserade skillnaderna mellan utrikes födda och personer födda i Sverige vad gäller, dödlighet, sjukdomsmönster, konsumtion av vård och regionala skillnader i dödlighet. Resultaten, visade en högre dödlighet med regionala skillnader, annorlunda sjukdomsmönster och en tendens till lägre konsumtion av vård bland utrikes födda än bland svenskfödda personer under perioden 1970-1999.

Det går inte att påvisa och förklara de återfunna skillnaderna i hälsa med ett fåtal enkla faktorer. Flera faktorer, så som ekonomisk situation, arbete, arbetsmiljö, arbetslöshet, sociala nätverk och situationen före migrationen kan ha påverkat de utrikes föddas sämre hälsoläge. Den fysiska och sociala miljön och eventuella ojämlikheter i sjukvårdsresurser och tillgång till vård spelar också en viktig roll.

Migrationen har haft en negativ inverkan på de utrikes föddas hälsa och är en viktig faktor att ta hänsyn till vid studier av hälsa och hälsoutveckling bland befolkningen i ett land.

AIM: To describe and compare health care in Sweden and China with regard to legislation, organisation, and finance.

METHODS: Literature review in Sweden and China to identify literature published from 1985 to 2008 using the same keywords. References in recent studies were scrutinized, national legislation and regulations and government reports were searched, and textbooks were searched manually.

RESULTS: The health care systems in Sweden and China show dissimilarities in legislation, organisation, and finance. In Sweden there is one national law concerning health care while in China the law includes the "Hygienic Common Law" and the "Fundamental Health Law" which is under development. There is a tendency towards market-orientated solutions in both countries. Sweden has a well-developed primary health care system while the primary health care system in China is still under development and relies predominantly on hospital-based care concentrated in cities.

CONCLUSION: Despite differences in health care systems, Sweden and China have similar basic assumptions, i.e. to combine managerial-organisational efficiency with the humanitarian-egalitarian goals of health care, and both strive to provide better care for all.

Aim: to analyze the pattern of mortality in deceased foreign-born persons living in Sweden during the years 1970-1999 in relation to distance mobility.

MEthods: Data from Statistics Sweden and the National Board of Health and Welfare was used, and the study population consisted of 281,412 foreign-born persons aged 16 years and over who were registered as living in Sweden in 1970.

Results: Distance mobility did not have a negative effect on health. Total mortality was lower (OR 0.71; 95% CI 0.69-0.73) in foreign-born persons in Sweden who had changed their county of residence during the period 1970-1990. Higher death rates were observed, after adjustment for age, in three ICD diagnosis groups "Injury and poisoning", "External causes of injury and poisoning", and "Diseases of the digestive system" among persons who had changed county of residence.

Cultural background and environmental factors such as UV-radiation and lifestyle during childhood and adolescence may influence the risk of a hip fracture event later in life. Differences in prevalence might occur between the indigenous population and those who have migrated to a country.

METHODS: The study was based on national population data. The study population consisted of 321,407 Swedish-born and 307,174 foreign-born persons living in Sweden during the period 1987-1999.

RESULTS: Foreign-born persons had reduced risk of hip fracture, with odds ratios (ORs) of 0.47-0.77 for men and 0.42-0.88 for women respectively. Foreign-born women had the hip fracture event at a higher age on average, but a longer time spent in Sweden was associated with a small but significant increase in risk.

CONCLUSIONS: There was a reduced risk of hip fracture in all foreign-born individuals, and that the hip fracture event generally happened at a higher age in foreign-born women. Migration must therefore be considered in relation to the prevalence and risk of hip fracture. Migration can therefore have a positive effect on one aspect of the health of a population, and can influence and lower the total cost of healthcare due to reduced risk and prevalence of hip fracture.

The overall aim with the study was to describe the knowledge building that was developed in a group of students who were trained nurses enrolled in a Swedish higher education programme. With a point of departure in an interactive research approach, the authors applied the dialogue seminar as method and pedagogical model. When the students in close to practice talks, shared their thoughts about how gender and gender equality could be experienced and understood, the dialogue seminar became useable. At the analysis of the stories which the students shared at the dialogue seminars, it became clear that most of the students had an ambivalent approach to gender equality. When they reflected on gender relations, they brought out the hierarchical and separate gender relations which they experienced as existing within healthcare. Furthermore, their professional lives seemed to be embedded in gender-related practices. An important conclusion is that the students’ reflections oscillated between critical reflection on conditions and critical reflection on processes within their own practice in healthcare. Another finding was that the students’ reflections in dialogue form became important in a learning process, not least in the light of that gender relations and gender equality only to a limited degree had been included in their nurse’s education at the basic level.

Gender equality is a cornerstone of Swedish society. It means that women and men have the same opportunities, rights and obligations in all areas of life and can be seen as part of the social dimension of sustainable development. The definition implies that women and men can work and support themselves, combine work and care of children on the same terms and that neither sex in a relationship need to worry about being subjected to abuse or violence. In Sweden equal opportunities has been on the agenda for the past decade and beyond. Despite the Equal Opportunities Act (1991:433), people still experience disadvantages, especially in the labour market. Although Sweden has come a long way in making sure that women and men are treated equally in the workplace there are few countries with so obvious gender based occupational segregation. Within Swedish health- and medical care for example 81 per cent of the employees are women. The majority of those work in a hierarchical structure where the lower and intermediate levels primarily are comprised of women. With this point of departure we have studied the construction of gender equality in every day meetings between women and men working in health- and medical care. By studying the perspective of equality and by adding gender theories we have been able to focus on the domination process.

With the departure in emotion sociology and caring science the aim of this article is to elucidate the emotion work as experienced by a group of nurses who tried out a customised form of a person-centred care model. Ten semi-structured interviews with following go-along were conducted. The most important empirical finding is the identifying of emotional caring as a specific part of the nurses' emotion management, comprising such knowledge that is specific to the competence of nurses. Emotional caring thus forms part of caring science, affected by the organisational structure, with bearing on the nurses' room for caring actions, that is, how, when and in what way emotional caring can be carried out. Moreover, in practice, person-centredness was compatible with the commonly shared values in caring science. The empirical material also shows that emotion management can be tied to profession, positions, status and power. The article contributes with an understanding of how working in a person-centred care model made it possible for the nurses to come closer to the patient's life world. Qualitative descriptions of the emotion management of a group of nurses in a certain caring context constitute another contribution, something that has not been investigated before.

The aim of the study is to explore how nursing students talks about their notions on interactions in the relationship between nurse and patient. Empirical data has been obtained from 22 students in their first semester of the Swedish undergraduate nursing programme, applying thematic, individual interviews and using qualitative content analyses. The most significant finding is that although the students had none or limited pre-understanding of caring and the interaction between nurse and patient they were aware of the pre-supposes for establishing such an interplay, articulated in a desire to find out how to build an authentic and trustful caring relationship. Empirical data also show that the students, in the stage of beginners, were trying to identify and relate to basic concepts within caring science. The restricted understanding could then be understood as a matter of the students not being able to express more than they had words for. The results provide new insights into the interactions in the nurse-patient relationship, seen from the perspective of beginner students. These insights could be useful, for lecturers and clinical supervisors, who play a paramount role in the development of each student's acquisition of theoretical and practical knowledge.

This article aims to describe the phenomenon of learning at a university-based nursing student–run health clinic, as experienced by student nurses and lecturers. The study is based on a reflective lifeworld research approach founded on continental philosophy. Eight group interviews were conducted with 38 student nurses and 5 lecturers. The data were explored and analysed for meaning. The results show that learning is supported by a permissive learning environment that builds on both individual and common learning as well as equal relationships within the student group, in relation to the visitors at the health clinic and, to a certain extent, in relation to the lecturers. The most significant finding is that reflective, development-oriented learning takes place when the students, supported by each other and their lecturers, reflect on how to relate to problems and situations. A situation-based learning approach is thus shown to create the prerequisites for lecturers being nearby, reflective dialogue partners but also supervisors in situations where the students ask for support and guidance.

Bakgrund: Omkring 200 000 personer lider av hjärtsvikt, och det är den vanligasteorsaken till inläggning på sjukhus i Sverige. Hjärtsviktsdiagnosen innebärkontinuerlig försämring och patienter har ett högt vårdbehov som inkluderarfarmaka, omvårdnadsåtgärder, egenvård och palliativ vård. Eftersom en stor del avbehandlingen fokuserar på omvårdnadsåtgärder och egenvård har sjuksköterskan encentral roll i vårdandet och spenderar mycket tid med patienter och anhöriga undersjukdomsförloppet.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med patientermed hjärtsvikt.

Metod: Som metod valdes en litteraturstudie. Artiklar från databaserna CINAHLoch PubMed användes och kvalitetsgranskades innan de inkluderades. Åtta artiklarvaldes ut och analyserades i en integrerad analys. Innehåll från artiklarna samladesin, kondenserades och kategoriserades.

Resultat: Det slutgiltiga resultatet delades in i fem kategorier; Utmaningar, viktenav kommunikation, utbildning och information, engagemang och självkänsla ochkontinuitet. Resultatet visade att kommunikation genomsyrade hela sjuksköterskansarbete. Hjärtsvikt ansågs av sjuksköterskorna som en svår diagnos att arbeta medoch förhålla sig till, delvis relaterat till palliativ vård. Det framkom ett utbildnings-och informationsbehov hos både sjuksköterskor och patienter.

Slutsats: Kommunikation löpte som en röd tråd genom resultatet. Att kommunicerai teamet och med patienter var viktigt för god och säker vård. Utbildning försjuksköterskor kunde underlätta arbetet, framförallt gällande vård i livets slutskede.Utarbetade strategier, och utbildning för vårdande sjuksköterskor, kan tänkas ökapatientsäkerheten och effektivisera vården samt skapa en bättre arbetsmiljö försjuksköterskan.