Johan Asplunds Om undran inför samhället är en klassiker inom svensk samhällsvetenskap. Otaliga är de studenter och forskare som låtit sig utmanas, inspireras och vägledas av den vetenskapliga hållning Asplund presenterar. Asplunds undrande attityd inför livet och dess många skiftande uttrycksformer utmärks av ett sökande efter förståelse istället för förklaring; den innebär att närma sig verklighetens fenomen som vore de gåtor att dechiffrera och den syftar, inte minst, till att problematisera det som anses vara naturligt eller självklart. Asplund önskar helt sonika begripliggöra världen genom att vrida och vända på den så att andra aspekter av verkligheten framträder än dem som tas för givna i vardagen.

I denna bok återvänder en grupp forskare till Johan Asplunds bok och utforska det sociala fenomen som utgör sin för-givet-tagna verklighet: företagsekonomin. Det finns ett tungt vägande skäl varför det är viktigt att ställa sig undrande inför just företagsekonomin: Ämnet är en kraft i samhället. Sedan 1993 har över 150000 företagsekonomer examinerats från de svenska lärosätena, och årligen fylls arbetsmarknaden på med cirka 7500 nybakade företagsekonomer. Under läsåret 2018/19 var så många som var tionde examen från det svenska utbildningsväsendet en examen inom företagsekonomi. Detta säger något om de prioriteringar som görs i samhället men det säger också något om det hopp och de förväntningar som unga människor knyter till disciplinen.

I denna bok är ambitionen att synliggöra några av företagsekonomins många konsekvenser. Intresset riktas mot företagsekonomin som kunskapsdomän, som praktik och som ideologi. I boken utforskas Johan Asplunds idéer mot en företagsekonomisk fond. Vad har hans sätt att resonera kring människor och kunskapande att säga om företagsekonomin som samhällelig praktik? Företagsekonomins tankevärld och språk ställs till svars: Vilket slags aspektseende handlar företagsekonomi om? Och leder verkligen företagsekonomins tankefigurer till en sådan akut aspektblindhet som Asplund fruktar? Kort sagt, boken utgör en undran inför företagsekonomin.

To highlight the ‘in-between’ aspects of organizational ethnography an alternative approach to traditional organizational ethnography is explored: inter-ethnography. This approach serves to destabilize the traditional notion of organizational ethnography as an individual and subjectivist project, as well as to escape the notion of a static field position from which the researcher – as observer or participant – learns about an organization’s culture. Inter-ethnography speaks in favour of a dynamic field presence in which the researchers’ cultural positions and understandings alter as they interact with different actors related to the studied organization. Inter-ethnography in this sense denotes a fundamental shift in epistemology: from individual beings to collective becoming. To illustrate the approach, we report from a doctoral course in qualitative methods that turned out to be a study of academic culture. The report progresses in a transparent manner from a realist account of the organizational setting via our confessions about our own learning processes to an impressionistic dialogue between us to inculcate that the ethnographic knowledge making process resides not only between writers of the text, but also between the writers and the readers. In this sense, our report represents an invitation to the reader to partake in the joint production of intersubjectivity.

In the fields of management and organization, there is an ongoing debate about different ontological assumptions about people in and around organizations, and the dangers of self-fulling prophecies, i.e., the phenomena in which unsubstantiated, unethical, or dysfunctional assumptions about people can lead to adverse practical consequences. This open access book advances this debate, but in a self-reflexive direction, asking: Who do we, as scholars in the fields of management and organization, think we are? What ontological assumptions about ourselves do we live by? Do we think we are something “special”, a 'Homo Academicus', distinctively separated from the life-world of managers and employees but linked with other academics such as, say, philosophers and sociologists? If so, what are the consequences and implications of such assumptions?Part of the popular Palgrave Debates in Business and Management series, each of the chapters disclose, problematize, and criticize different ontological assumptions about 'Homo Academicus' that underpins research in the fields of management and organization. It will be of great interest to management and organization scholars and students, as well as those with a broader interest in methodology and critical studies.

In the early fall of 2013 it is reported in Smålandsposten, the local newspaper in the Småland region in the southern part of Sweden, that an opera house recently has been founded, and that it will stage Mozart’s The Magic Flute the following summer. To accentuate the regional connection the name of the opera house is Smålandsoperan, and behind the initiative are two cultural entrepreneurs who are presented as being driven by “bringing opera to the people” on one hand, and establishing a cultural institution that could house all the region’s opera competences and interests on the other. “One should not have to go to the big cities to experience opera”, one of them is quoted, highlighting the democratic aspects of both cultural production and consumption.

One year later Smålandsoperan is considered to be a huge success; the shows have been sold-out, the opera house has been taken to the heart by the critics. And the success has continued: In 2018 the opera has firmly established itself as an actor to be relied upon with five consecutive years of sold-out shows and critically acclaimed reviews. The success has however not come easy. Run as a corporate business, the opera has not been eligible for receiving financial support from public authorities, thus being solely dependent on revenues. This has put pressure on Smålandsoperan’s board to balance the company’s artistic ambitions with harsh economic realities – and doing so in an innovative manner.

In this paper, based on empirical field work carried out at Smålandsoperan under its first year (the thick description is reported in Ericsson, 2018), the board’s innovative actions during the opera’s first year is interpreted and problematized from an institutional logic’s perspective; and it is shown how different innovations are construed by means of the mobilization of two interrelated resources. On one hand the innovations are construed in relation to an organizing context, an all-encompassing and situated form of life where people not only live very closely with each other but also have developed a shared perception of the world (Johannisson, 2005), constituted by a loosely coupled network of cultural entrepreneurs “at the margins” (cf. Scott, 2012) of the artistic field who most often are related to each other by kinship and/or friendship. On the other hand the innovations are construed in relation to an idealistic infrastructure made up of non-profit associations and movements that are knitted together by the sharing of artistic ideals and values (cf. Ericsson, 2018).

Pär Lagerkvists Hissen som gick ned i helvete från 1924 tolkas utifrån sin bibliska intertext som en kritisk allegori över ett modernistiskt och sekulariserat samhälle, ett samhälle där moralens gränser luckrats upp så till den grad att ”eviga” värden ställs på huvudet och överskrids utan några som helst skrupler eller konsekvenser; och förstås därigenom som en allegori över sin egen förmedling och tillblivelse, som en skildring av den gränsöverskridande Konstnärens predikament i en krasst ekonomiserad värld. 

Purpose: The purpose is to present and explore Deleuze and Guattari’s (1988) concept of the “war machine” in relation to the academic discourse on entrepreneurship in order to contribute with a nuanced understanding of the discourse’s centrality in contemporary societies as well as its consequences.

Design/methodology/approach: The paper is conceptual in character and written in the form of an essay in order to capitalize upon the essay’s tentative and reflective epistemology.

Findings: The academic discourse on entrepreneurship conceptualized as a war machine is found to be set up against the State apparatus and resisting State appropriation by 1) deprecating bureaucracy, 2) criticizing normative societal institutions, and 3) self-consciously mobilizing actors into a scholarly movement. The consequences of these forms of resistance are on one hand a discursive colonialization of the natural, and on the other hand the formation of a seemingly strong alloy between the academic discourse on entrepreneurship and neoliberal ideology/political agendas.

Research/practical implications: The academic discourse on entrepreneurship conceptualized as a war machine draws attention to the discourse’s taken-for-granted notions about entrepreneurship as well as their consequences. As such the conceptualisation opens up for critical research on otherwise neglected or silenced empirical topics within research on entrepreneurship such as the formation of the academic discourse on entrepreneurship, the enrolment, socialisation, subjection and subjectification of researchers on entrepreneurship, and the discursive tactics of entrepreneurship researchers’ visavi the State apparatus.

Originality/value: In line with the essayistic epistemology, the essay hopefully gives the reader the opportunity to reflect upon on neglected or silenced issues within the academic discourse on entrepreneurship.

För snart tio år sedan skrev jag en bok med den något pretentiösa titeln “Den odöda musiken: Essäer om teknologi, ledarskap och kreativitet”. Min utgångspunkt var att musikens fält inte längre var vad det en gång varit, och att många – i perspektiv av digitalisering och nya alternativa produktions-, konsumtions- och distributionskrafter – proklamerat musikindustrins död. Argumentet jag förde fram var att musikindustrin inte alls var död, men att den å andra sidan inte var levande på det vis den tidigare varit. Musikindustrin befann sig istället i ett slags kreativt limbo, hävdade jag, i väntan på ledarskap.

Frågan jag nu ställer mig: Hur blev det då? Hur står det till med de ”kreativa binära maskinerier” jag menade kännetecknade det odöda tillståndet? Och vad hände med ”det kreativa självets teknologier” och ”det otänktas medieapparater”?

Den Grundläggande Organisationsteorin utgör i mångt och mycket ett slags självspelande piano: Blickarna riktas per automatik mot myndighetssfärerna och de större internationella industri- och tjänsteföretagen. De perspektiv som an-läggs är få till antalet och mer eller mindre självskrivna. Och de problemområ-den som fokuseras är rätt så förutsägbara – och därmed också rätt så ointressan-ta. Som en konsekvens av detta tenderar den komplexa och mångfacetterade verkligheten att reduceras till ett mycket litet antal organisatoriska slagdängor – refränger som vi i, och genom, monotona upprepningar förleds tro utgöra verk-ligheten istället för att enbart vara aspekter av densamma. Organisationer har så strukturer, organisationer har kultur, chefer har makt – och det samtidigt som allt det som faller utanför den Grundläggande Organisationsteorins repertoar blir till något icke-existerande, och något o(av)sett.

I denna antologi antyds konturerna av hur en o(av)sedd organisationsteori skulle kunna se ut. Uppmärksamheten riktas mot oavsedda empiriska organisa-tioner som friskola, landsting och ståndssamhället. Oavsedda förlorade organi-satoriska betydelser och organiserade maktspel perspektiveras; och spöklikt kusliga frågeställningar reses.

Tillsammans visar de olika bidragen på behovet av att ”tänka om” inom det organisationsteoretiska fältet; ”tänka om” såväl i imperativets mening –”tänk om!” – som i den spekulativa spekulationens betydelse – ”tänk om det är på det här viset…?”

Bokens redaktör, Daniel Ericsson, är verksam som forskare på Ekonomihögsko-lan, Växjö Universitet.

Musikens fält är inte vad det en gång var. Den starka position musikindustrin tidigare hade på fältet är på väg att intas av alternativa och gränsöverskridande produktions- och konsumtionskrafter; digitaliseringen har lett till en i grunden förändrad tidsgeografi vad gäller hur musik konsumeras och produceras; och distributörer och producenter av musik har förenats i en gemensam kamp mot fildelare och pirater. Det vi bevittnar, påstår vissa kritiker, är de sista dödsryckningarna av en teknikfientlig och reaktionär musikindustri.

I Den odöda musiken förs argumentet fram att musikindustrin inte alls är döende, men att den kanske inte heller är levande på det sätt som den tidigare varit. Aktörerna på fältet befinner sig snarare i ett slags kreativitetens limbo, ett tillstånd i väntan på något som skulle kunna kallas ”ledarskap”.

I nio essäer skisseras konturerna av detta tillstånd och hur det kan förstås som ett musikpolitiskt paradigmskifte i perspektiv av kreativitetens binära maskinerier, det kreativa självets teknologier och det otänktas medieapparater.

Under det senaste decenniet har entreprenörskapsforskningen konsoliderats till att bli ett självständigt forskningsfält. Ett stort antal professurer i entreprenörskap har inrättats, forskningsanslagen ökar, speciella entreprenörskapsutbildningar och forskarnätverk bildas och alltfler avhandlingar produceras i ämnet.

I många avseenden går denna akademiska utveckling hand i hand med samhällets socioekonomiska skeenden, från krisåren i början av det förra decenniet via haussen inom ramen för den nya ekonomin ett par år senare till det nya millenniets gryende förhoppningar om ett mer sansat och hälsosammare arbetsliv. Vi ser en ”ny” typ av ideologi växa fram i arbetslivet, en entreprenörskapsideologi, som en bit in på 2000-talet verkar fortsätta att tillta i såväl styrka som räckvidd.

I ljuset av denna ideologi kan det vara på sin plats att reflektera kring entreprenörskapets fältmässiga och ideologiska möjlighetsbetingelser. Där andra talar om entreprenören som en frihetslängtande småföretagare med ambitioner att växa, framskrivs i Det oavsedda entreprenörskapet det osedda och oavsedda inom entreprenörskapsideologin – entreprenörskapspositioner och dispositioner som etablissemanget, i vid bemärkelse, av en eller annan anledning inte (av)ser och därför inte uttalar sig om. Ur skuggorna frigör sig entreprenörskapets brödföretagare och orientaler; de frånvarande, de tafatta, och de särskilt nyttiga entreprenörerna; samt de lekfulla entreprenörskapsfetischisterna och Don Quijote. 

Ledarskap tar sig en mängd olika uttryck varav många faller utanför den traditionella ledarskapsforskningens blickfång. Ledarskap utövas på osedda arenor och av misskända aktörer, och det utövas ofta utan att det föreligger någon djupare medvetenhet därom. I mångt och mycket är därför ledarskap o(av)sett, på en och samma gång både osett och oavsett.

Det som företas i denna skrift kan ses som ett försök att åstadkomma ett trendbrott. Det är ett försök att inskärpa medvetenheten om ledarskapets sociala konstruktion, och det är ett försök att lämna den avsedda aspektblindheten till förmån för ett oavsett aspektseende, ett seende som utmanar etablerade och rådande (syn)intryck och uttrycksformer.

Där andra framhäver modernistiska dygder som utbildning, självutvärderingar, humanism, tidsoptimism, framgång och frihet, framträder i Det oavsedda ledarskapetodygdigheter som inbillning, meningslöshet, förolämpningar, tidsnöd, tråkighet och inskränkthet. Och där andra låter Benjamin Franklins ande sväva över ledarskapets praktiker, frambesvärjs postmodernitetens ledarskapsspöken i form av Ned Ludd, Carl von Linné och Niccolò Machiavelli. 

Organization and management studies have in many ways been influenced by the past decades’ many post-positivist turns, making ideas on objectivity, deduction, linearity, reliability, validity, and generalized truth claims somewhat outdated. On the one hand, the postmodernist notion of fragmented knowledge has gained a strong foothold, and on the other hand, the constructionist idea that reality is constituted by language, and as such is a matter of intersubjective meaning-making processes, has for many organization and management scholars almost become a truism.

Despite the impact of the post-positivist turns, however, writing (about) management and organization is largely still a positivist activity. Out in the empirical fields, researchers on management and organization seem to have no trouble in acting as full-fledged hermeneuticians, paying close attention to their pre-understandings, reflecting upon the abductive unfolding of their subjective experiences in relation to the people they interact with, or engaging in the co-creation of knowledge together with their informants. But back at their offices, in front of their computers, they tend to “write up the results” as if the post-positivist turns never occurred. The reader is simply left out of the epistemological picture.

In this chapter, I would like to remedy this situation by engaging in an impressionist writing that not only acknowledges the arbitrary character of knowledge representations, but also draws upon the importance of narrative knowing, and the difference between story and plot. In contrast to story, which is the chronological order of things that have happened, plot represents the author’s sequencing of things that have happened; it is the basic means by which authors try to create a meaningful whole for the reader. This means that different plots trigger different enactments and sensemaking processes – and different types of narrative knowledge.

Som musiker, sångare och låtskrivare har Francis Dunnery legat på topplistorna med It Bites, Lauryn Hill och Santana. Han har turnerat världen runt med artister som Asia och Robert Plant, är en aktad producent åt Ian Brown och Chris Difford, och ger ut såväl egen som andras musik på det oberoende skivbolaget Aquarian Nations. I samklang med sin musikaliska karriär studerar han jungiansk psykologi, är värd för en egen radiostation, och ägnar sig åt astrologi och välgörenhet.

Men vem är han? Var kommer han ifrån? Vad vill han? Vart är han på väg? Och hur kan det komma sig att han, som är i det närmaste okänd för den breda allmänheten, har en hängiven skara fans, spridd över hela världen, som följer nästan varje steg han tar?

Med utgångspunkt i Theodor Adornos ideologikritiska kultursociologi sätts Francis Dunnerys karriär i perspektiv av (mass)kulturens bedrägliga konsekvenser för den kreativa människan, i stort och i smått. Kreativitetens musikaliska spelstrategier identifieras och ifrågasätts, musikindustrins mansmytiska (o)frihetsgrader friläggs och rockens filosofiska refränger sätts på pränt – för att tillsammans bilda en kontrapunktisk allegori över det kreativa fältets organiserade stämningar och motstämningar.

En rad olika idéer om vad forskning är och hur forskning bör bedrivas florerar på universitet och högskolor. En del av dessa idéer känns så självklara att de inte ens behöver diskuteras. På så sätt utgör de myter – inte för att de är falska, så som begreppet myt ibland används i vardagligt tal, utan för att de rymmer samma slags osynliga förklaringskraft och styrka som återfinns inom religionens och sagans världar. Idéerna skänker studenter, lärare och forskare mål och mening. Men vid närmare granskning ter de sig inte alls så självklara.

I den här boken beskrivs åtta betydelsefulla myter som präglar akademiskt liv, och för varje myt formuleras ett alternativt sätt att se på akademiskt arbete. Författaren lyfter därmed fram den metodmångfald som råder inom lärosätenas väggar, och utmanar samtidigt många förgivettagna sanningar till förmån för en mer differentierad, lyhörd och reflekterande forskningspraktik.

In this chapter, it is argued that the discourse on entrepreneurship contributes to the formation of a colonizing war machine that not only conquers all those not in favour of entrepreneurship but also installs a fetishist relation towards entrepreneurship. The arguments stem from a Marxist reading of the rise and fall of the company Boo.​com, and it leads to a questioning of the discourse on entrepreneurship and its consequence of depriving entrepreneurs their agency and responsibility. With such fetishism in mind, there is good reason to be against the discourse on entrepreneurship.

Purpose The purpose of the paper is to present a constructionist framework for reflection upon time in organizational change processes. The framework directs attention towards (1) institutionalized ideas on organizational change processes anchored in different theoretical epochs, (2) institutionalized norms and virtues that govern the development of specific time regimes in organizations and (3) subjective opportunistic expectations of the future. Design/methodology/approach The paper is essayistic in character. Findings The paper explores how constructions of time might be biased by managerial leaders' opportunistic enactment of specific institutionalized ideas anchored in different theoretical epochs in order to comply with culturally embedded and mediated managerial virtues such as being fast and vigorous. Research limitations/implications The paper opens up for a differentiated understanding of time in organizational change processes, and it pinpoints the assumptions that guide both theoretical discussions on time, as well as empirical studies. Practical implications The framework proffers the reflective practitioner the opportunity to develop informed expectations on time in relation to organizational change processes. Social implications A nuanced and differentiated understanding of how time is construed in organizational change processes might reduce the social costs of underestimating the time organizational changes take - or exaggerating the belief in managerial leaders as sovereigns of time. Originality/value The paper contributes with a critical understanding of how time is construed in organizational change processes.