Institutionen för socialt arbete på Linnéuniversitetet har utvärderat implementeringen av ”Standardiserat bedömningsinstrument för initial bedömning inom försörjningsstöd och jobbtorg Stockholm”. Syftet har varit att undersöka hur instrumentet för initial bedömning (IB) har implementerats och påverkat kvaliteten i arbetet inom socialtjänsten och jobbtorg Stockholm med personer som söker försörjningsstöd.
Materialet består av (1) en enkät till 334 användare (socialsekreterare och deras chefer, jobbcoacher och deras chefer) i Stockholm stad som arbetade med IB; (2) sex fokusgrupper med 31 användare; samt (3) tjugo intervjuer med sökande.
Utvärderingens första slutsats är att användarna som har tagit del av implementeringsinsatserna överlag haft tid för, velat ta del av och förstått dessa insatser. Problem ska om något kopplas till möjligheten att delta i centrala implementeringsinsatser och att göra tid för lokal implementering.
Utvärderingens andra slutsats är att användarna av IB överlag förstått och velat använda IB. Undantag är kunskap om hur den sista delen i IB, del 4, ska organiseras mellan aktörer, tidigare arbetsplatsrelaterade tillvägagångssätt samt fokusgruppssvar kring IB:s förenlighet med professionellt socialt arbete. Vidare har användare överlag också kunnat använda IB. Undantaget är återigen del 4 som inte görs i mer än hälften av fallen. Orsaker till att IB inte används är tids-, språk- och individrelaterade. Problem i användandet av IB kretsar kring frågor vars svar är svåra att hantera och samverkansproblem mellan aktörer.
Utvärderingens tredje slutsats är att de resultat som flest användare upplever att IB medför är likställighet, rättssäkerhet och uppföljningsmöjligheter. Brukardelaktighet är ett område där olika definitioner finns. Resultatområden med mindre stöd är frågor om samverkan och kunskap om resultat och effekter av insatser. Utifrån fokusgrupper präglas det förra av samverkansproblem, det senare uppfattas inte som relevant.
Utvärderingens fjärde slutsats är att sökande har upplevt IB:s olika delar på olika sätt. Generellt upplevs del 1 och 3 som mer kontrollerande och del 2 som mer stöttande. Ifråga om del 1 som genomförs på telefon, upplevdes få enskilda frågor som besvärliga och sökande har en förståelse för att frågorna ställs. Istället är det helheten som kan upplevas som ansträngande då man inte vet vem man pratar med på telefon, frågorna kommer i snabb följd och kräver snabba svar. Ansträngningen inriktas på att svara ”rätt” på frågorna som ställs. I fråga om del 2 på jobbtorg upplevs inriktningen på jobb som positiv liksom bemötandet. Deltagarcentreringen skapar en upplevelse av delaktighet, även om vissa frågor är svåra att svara på eller är för privata. Att frågor upprepas från del 1 ses inte som ett problem. Del 3 upplevs mer som ett förhör än del 2, och upplevelsen av deltagandet kan beskrivas som begränsat. Frågor som kommenteras av sökande är frågor om våld, familj och nätverk samt hälsa. Ingen fråga är enhälligt problematisk, snarare är enskilda frågeområden problematiska för vissa men inte för andra. Också i del 3 finns ambitionen att svara ”rätt” på socialsekreterarens frågor. Ett förbättringsförslag som lyfts fram är att en förklaring till varför en viss fråga ställs minskar risken för att den ska uppfattas som besvärlig eller obehaglig. Avslutningsvis är det svårt att säga något om del 4 då endast en sökande har gjort den.
I utvärderingens sista del diskuteras implementeringens programteori, IB som kartläggning och standardiserad bedömning, IB som stöd för nyanställda, IB, evidens och kunskap om insatser och effekter, samverkan mellan kontroll och stöd samt att ställa frågor om våld och ta emot svaren.