Något har hänt i svensk politik. De barnpolitiska förslagen haglar.Frågor om barn och unga har blivit heta. I det politiska samtalet ochpå nyheterna sammanförs barn och unga, migration och integration,brott och straff, förort och utanförskap på olika sätt. Samtidigt sombarns rättigheter har stärkts på flera sätt genom lagstiftning undersenare år, ser vi också att politiska förslag som rör barn allt oftare gårut på en sak: ökad social kontroll. Det gäller kanske särskilt de barnpolitiska förslag som rör migration och integration. Den här bokentar därför temperaturen på utvecklingen inom just dessa områden.Bokens fokus gör också att den säger något om den ökade politiseringen av barns integration och välfärd som vi ser i samtidens Sverige.I boken ger 19 författare exempel på de senaste årens förändringari lagstiftning och praktik som direkt eller indirekt riktar sig till utsatta grupper av barn och familjer med bakgrunder som inte är majoritetssvenska. Lästa tillsammans, skildrar författarnas olika bidrag enberättelse om en välfärdsstat i förändring. Det är en välfärdsstat somtydligare, och oftare, betonar exkludering framför inkludering utifrån ett synsätt där krav och kontroll leder till ordning och integrering. Det leder till den för samtiden kritiska frågan: Kan exkluderingav vissa barn och deras sociala kontexter leda till sammanhållning? 

Universitetslärare värderar pedagogiskt samarbete högt i teorin, men inte i praktiken. Varför denna diskrepans?

Kan en tankeväckande lek vara ett kritiskt-tänkande-verktyg? En ny studie svarar: Ja, men…Resultatet i den nypublicerade studien i The Law Teacher är i grunden positivt – tankeväckande lek kan var ett sätt att stimulera studenterna i processen att utveckla det kritiska tänkandet. Men artikelförfattaren identifierar också en del fallgropar. Därför ger hon också flera förslag på förbättringar, vilka skulle kunna ha potentialen att lyckas riktigt väl med detta pedagogiska grepp.

Ett fall som blev uppmärksammat under 2023 var mordet i Hjälstaviken, som skedde i slutet av mars, där en man hittades död i ett naturreservat i Enköpings kommun. Fallet blev framför allt omtalat eftersom utredningen visade att det var flera tonåringar som föreföll vara de som misstänktes ligga bakom brottet.

Varje år sammanställer Brottsförebyggande rådet (Brå) statistik över antalet fall av dödligt våld i Sverige. I slutet av mars kom granskningen av det dödliga våldet 2023. Där kartläggs hur det dödliga våldet faktiskt ser ut. Så vad kan utläsas av rapporten? Har exempelvis det dödliga våldet gått ner eller ligger det på samma nivåer som tidigare? Och hur ser det dödliga våldet ut i jämförelse med andra länder?

By drawing on Pierre Bourdieu’s view on the State, particularly the idea of the left hand and the right hand of the State, statutory reforms and policy in Sweden targeting youths committing crime will be analysed. While the left hand is constituted by, e.g., social welfare, education and health care, the right hand is constituted by, e.g., the justice system, the police and prisons. As will be discussed, one might argue that the handling of underage children committing crime have shifted from the left hand to the right hand of the State. In the Swedish context, it should be stressed that it is a continual development. One need to acknowledge that until the 1980s and 1990s, crime was generally framed as social problem with social causes. Since then, crime has been portrayed as a threat to the democratic society. More recently, on the policy level, crime is framed as a threat to the society and its functions. Consequently, criminal law policy is no longer viewed as a part of social policy. Instead, social policy has emerged as criminal law policy – but with other means. In other words, policies previously adopted within social law has shifted toward becoming criminal law. This particularly appears to be the case in adopted policy and statutory reforms concerning underage children. An illustrative example is the introduction of juvenile prisons for children between 15-17 years. The rationale behind the reform is that underage children committing crimes are a threat to us all, i.e., motivated by the “need to protect society”. This threat is deemed so severe that underaged children should be imprisoned. This marks a shift, since underage children committing crime previously have been handled within the Social Services, not the Swedish criminal justice system. Aside from elaborating the development outlined here, some tentative thoughts on possibilities and risks connected to the policies targeting underaged children will be discussed. 

Ett fall som det skrivits mycket om är det så kallade dubbeldråpet i Ulricehamn. Fallet väcker intressanta frågor om rätten till nödvärn. Den brännande juridiska frågan är framför allt hur mycket våld någon i en väldigt specifik situation kan använda till sitt försvar och gå fri från straffrättsligt ansvar.

En fråga som ibland dyker upp för allmän diskussion är den om ekonomisk ersättning, alltså skadestånd, till den som har blivit utsatt för ett brott. I lagen finns det regler som säger när den som blivit utsatt för brott har rätt till skadestånd och det finns vägledning från domstolarna kring hur de bör tänka i frågor om skadestånd på grund av brott. 

I ”Sömninvändningen” tar Högsta domstolen ställning till om en invändning om så kallad somnambulism kan leda till ansvarsfrihet för grovt rattfylleri. JP Infonets expert Dennis Martinsson gör några reflektioner om somnambulism i ett straffrättsligt sammanhang i allmänhet och om bedömningen i det aktuella avgörandet i synnerhet.

I ”Dödsorsaken” kommer Högsta domstolen fram till att det, vid flera möjliga orsaker, är tillräckligt att en handling bidragit till brottsoffrets död för att döma den åtalade för mord. JP Infonets expert Dennis Martinsson ger oss en kort översikt över orsakande i straffrättslig litteratur och funderar över vad vi kan ta med oss från det aktuella avgörandet.

För de allra flesta brott står det i lagen vad den som döms för ett visst brott riskerar att, som längst, få för straff. Men för ungefär ett tjugotal brott kan man dömas till lagens strängaste straff, det vill säga till livstids fängelse. Den som döms till livstid vet alltså inte vid tidpunkten för domen hur länge som han eller hon kommer att sitta i fängelse. Så hur fungerar det när en livstidsdömd vill få sitt straff tidsbestämt? Och hur långt är egentligen ett livstidsstraff i Sverige?

Det medialt uppmärksammade Adrianafallet har nu avgjorts i hovrätten. Som en kort bakgrund kan sägas att 12-åriga Adriana avled till följd av en missriktad kula vid en så kallad gängskjutning i augusti 2020. En annan person var den tänkta måltavlan.