Bakgrund: Många höginkomstländer har en åldrande befolkning, där andelen av befolkningen som är över 65 år ständigt ökar. Trots att hälsan hos äldre har blivit bättre, ökar risken för kroniska sjukdomar med åldern. I takt med den ökande medellivslängden har också den tid människor kan leva med kronisk sjukdom ökat, något som till stor del beror på förbättrade läkemedelsbehandlingar. Antalet vårdplatser per capita och den genomsnittliga vårdtiden på sjukhus har minskat de senaste decennierna, medan primärvården har fått en allt större roll i hälso- och sjukvården. Detta ställer allt högre krav på patienter och deras kunskaper och förmåga att hantera mediciner och egenvård.

Syfte: Det övergripande syftet med denna uppsats var att undersöka kommunikation om läkemedelsbehandlingar vid årliga besök i primärvården och i skriftliga utskrivningsmeddelanden. Specifika syften med studierna var att:

Studie I: Utforska kommunikation om läkemedelshantering under årliga läkarbesök i primärvården för patienter med kronisk sjukdom och polyfarmaci.

Studie II: Avgöra vilken effekt innehållet i utskrivningsmeddelanden har för oplanerad återinläggning på sjukhus inom 30 eller 90 dagar, samt att identifiera korrelation mellan innehållet i utskrivningsmeddelanden och självskattad kvalitet på vårdövergången.

Metoder: I Studie I genomfördes passiva deltagarobservationer av årliga läkarbesök med kroniskt sjuka äldre som behandlas med polyfarmaci. Ljudinspelningar gjordes vid besöken, och dessa transkriberades och analyserades genom innehållsanalys.

Studie II hade en design med mixade metoder. Patientkaraktäristika, skattningsskalor, registerdata och utskrivningsmeddelanden för patienter med hjärtsvikt eller kronisk obstruktiv lungsjukdom som skrevs ut från inneliggande sjukhusvård ingick i analyserna. För att kunna bedöma och kvantifiera innehållet i utskrivningsmeddelanden konstruerades en bedömningsmatris med utgångspunkt i tidigare forskning. Det kvantifierade innehållet i utskrivningsmeddelanden, frågeformulär och registerdata användes för att beräkna korrelation mellan innehåll i utskrivningsmeddelanden och återinläggningar samt självskattad kvalitet på vårdövergången från sjukhus till eget boende. Slutligen undersöktes om innehållet i utskrivningsmeddelanden påverkade tid till återinläggning, med en icke-parametrisk metod (Kaplan-Meier) och en semi-parametrisk (Cox proportional hazards model). I den semiparametriska modellen ingick förutom det kvantifierade innehållet i utskrivningsmeddelanden även flera andra potentiella förklarande variabler från patientkaraktäristika, frågeformulär och registerdata.

Resultat: Båda studierna visar att läkarna var benägna att ge information om läkemedel, blodprover och andra undersökningar som gjorts inför läkarbesöket (Studie I) eller under sjukhusinläggningen (Studie II). Läkarna var dock mindre benägna att informera patienter om egenvård och livsstilsförändringar, och symtom som patienterna ska vara uppmärksamma på och vilka åtgärder som patienterna i så fall skulle vidta (Studie I; Studie II).Kommunikationen under läkarbesöken hindrades ibland av missförstånd, vaga uttryck eller när ord med tvetydig betydelse användes. Tvetydigheter kunde till exempel uppstå på grund av dialektala skillnader. Trots att läkarna kommunicerade i klartext med patienterna medförde läkemedelsnamn ett betydande problem för patienterna och i kommunikationen om läkemedel (Studie I). Utskrivningsmeddelandets innehåll påverkade inte risken för återinläggning inom 30 eller 90 dygn, och påverkade inte heller tiden till återinläggning, de enda signifikanta förklarande variablerna för tid till återinläggning var tidigare sjukhusinläggning de senaste 180 dagarna och att vara född utanför Norden. Mer innehåll i utskrivningsmeddelanden var däremot korrelerat till sämre självskattad kvalitet på vårdövergången från sjukhus till eget boende (Studie II).

Slutsatser: Läkarna informerade sina patienter om blodprover och undersökningar som gjorts inför läkarbesöket, och gav omfattande information om de läkemedel som patienten använde, både vid årliga läkarbesök i primärvården (Studie I) och i utskrivningsmeddelanden (Studie II). Information om symtom som patienterna skulle vara uppmärksamma på, och vilka åtgärder som patienterna i så fall skulle vidta var dock knapphändiga, både vid de årliga besöken och i utskrivningsmeddelanden. I samtal där livsstilsförändringar togs upp lämnades ämnet oftast snabbt om patienten visade ointresse, utan att rekommendationer eller erbjudande om stöd från vårdcentralen gavs. Livsstilsförändringar i relation till kronisk sjukdom och läkemedel diskuterades sällan. Förbättrad livsstil som ett sätt att minska behovet av mediciner diskuterades eller informerades inte om i utskrivningsmeddelanden. Utskrivningsmeddelandets innehåll påverkade inte heller risken för, eller tiden till, återinläggning.

Background

Care transitions are high-risk processes, especially for people with complex or chronic illness. Discharge letters are an opportunity to provide written information to improve patients' self-management after discharge. The aim of this study is to determine the impact of discharge letter content on unplanned hospital readmissions and self-rated quality of care transitions among patients 60 years of age or older with chronic illness.

Methods

The study had a convergent mixed methods design. Patients with chronic obstructive pulmonary disease or congestive heart failure were recruited from two hospitals in Region Stockholm if they were living at home and Swedish-speaking. Patients with dementia or cognitive impairment, or a "do not resuscitate" statement in their medical record were excluded. Discharge letters from 136 patients recruited to a randomised controlled trial were coded using an assessment matrix and deductive content analysis. The assessment matrix was based on a literature review performed to identify key elements in discharge letters that facilitate a safe care transition to home. The coded key elements were transformed into a quantitative variable of "SAFE-D score". Bivariate correlations between SAFE-D score and quality of care transition as well as unplanned readmissions within 30 and 90 days were calculated. Lastly, a multivariable Cox proportional hazards model was used to investigate associations between SAFE-D score and time to readmission.

Results

All discharge letters contained at least five of eleven key elements. In less than two per cent of the discharge letters, all eleven key elements were present. Neither SAFE-D score, nor single key elements correlated with 30-day or 90-day readmission rate. SAFE-D score was not associated with time to readmission when adjusted for a range of patient characteristics and self-rated quality of care transitions.

Conclusions

While written summaries play a role, they may not be sufficient on their own to ensure safe care transitions and effective self-care management post-discharge.

Trial registration

Clinical Trials. giv, NCT02823795, 01/09/2016.

Aim: To determine the impact of discharge letter content on unplanned hospital readmissions within 30 and 90 days, and to identify correlations between discharge letter content and quality of care transitions among patients with chronic illness.

Design: A convergent mixed methods design.

Methods: Discharge letters from 154 patients recruited to a randomised controlled trial were coded using an assessment matrix and deductive content analysis. The assessment matrix was based on a literature review performed to identify key elements in discharge letters that facilitate a safe care transition to home. The coded key elements were transformed into a quantitative variable of 'discharge letter score'. Bivariate correlations between discharge letter score and quality of care transition as well as unplanned readmissions within 30 and 90 days were calculated. Lastly, a multivariable Cox proportional hazards model was used to investigate associations between discharge letter score and time to readmission.

Results: All discharge letters contained at least five of eleven key elements. In less than four percent, all eleven key elements were present. Neither discharge letter score nor single key elements correlated with 30-day or 90-day readmission rate. Discharge letter score was not associated with time to readmission when adjusted for a range of patient characteristics and self-rated quality of care transitions.

Conclusion: Discharge letter score is not correlated with either 30-day or 90-day readmission rate or with time to readmission at 90 days, when patient characteristics are adjusted for.

Implications for the profession and patient care: Written discharge summaries are not enough to facilitate safe care transitions and self-management after discharge. A person-centred approach, providing written and verbal information to patients, encouraging patient involvement soon after discharge, may be needed to avoid readmission.

Objective To explore communication about medication management during annual consultations in primary care. Design: passive participant observations of primary care consultations.

Setting Two primary care centres in southern Sweden.

Participants Consultations between 18 patients (over the age of 60 years) with chronic diseases and 10 general practitioners (GPs) were observed, audio-recorded, transcribed and analysed using content analysis.

Results Four categories emerged: communication barriers, striving for a shared understanding of medication management, evaluation of the current medication treatment and the plan ahead and behavioural changes in relation to medication management. Misunderstandings in communication, failure to report changes in the medication treatment and use of generic substitutes complicated mutual understanding and agreement on continued treatment. The need for behavioural changes to reduce the need for medication treatment was recognised but should be explored further.

Conclusion Several pitfalls, including miscommunication and inaccurate medication lists, for safe medication management were identified. The purpose of annual consultations should be clarified, individual treatment plans could be used more actively during primary care consultations and efforts are needed to improve verbal communication and information continuity.No data are available.