lnu.sePublications
Change search
Refine search result
12345 151 - 200 of 206
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Rows per page
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sort
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
  • Standard (Relevance)
  • Author A-Ö
  • Author Ö-A
  • Title A-Ö
  • Title Ö-A
  • Publication type A-Ö
  • Publication type Ö-A
  • Issued (Oldest first)
  • Issued (Newest first)
  • Created (Oldest first)
  • Created (Newest first)
  • Last updated (Oldest first)
  • Last updated (Newest first)
  • Disputation date (earliest first)
  • Disputation date (latest first)
Select
The maximal number of hits you can export is 250. When you want to export more records please use the Create feeds function.
  • 151.
    Muller, Matthew S.
    et al.
    Aeon Imaging, USA.
    Elsner, Ann E.
    Aeon Imaging, USA;Indiana University, USA.
    Baskaran, Karthikeyan
    Indiana University, USA.
    Kollbaum, Elli J.
    Indiana University, USA.
    Petrig, Benno L.
    Aeon Imaging, USA.
    Real-Time Retinal Imaging with Integrated Visual Function Testing Using the Digital Light Ophthalmoscope2014In: IOVS, Orlando, Florida, USA, 2014, Vol. 55(13)Conference paper (Refereed)
    Abstract [en]

    Abstract Purpose: To perform low cost fixation stability assessment and kinetic perimetry during live fundus viewing using the Digital Light Ophthalmoscope (DLO). Methods: Kinetic perimetry was performed on 12 undilated normal subjects aged 25 - 63 with real-time confocal retinal imaging using the DLO. Having similar functionality to a Scanning Laser Ophthalmoscope, but at far lower cost, the DLO uses a single digital light projector to provide both the illumination for confocal imaging, and the stimuli for visual function measurements. Confocal retinal imaging is performed at 20 Hz with a 35.1 deg field of view. The imaging illumination is provided by a red 630 nm LED, with 40 µW time-averaged power at the cornea. Stimuli are shown in black over the red imaging illumination and are operator controlled in shape and position in real-time. The black stimuli are easily seen by the subject and are also clearly visible on the live view of the fundus. Subjects were instructed to stare at a fixation target while a Goldman V size (1.72 deg diameter) target was presented near the optic nerve head. The path taken by the stimulus was guided by one of eight meridians that converged at a point on the optic nerve head. The meridians were equally separated by 45 deg, and 7 deg long. Each stimulus moved incrementally outwards, from “not seen” to “seen”, at approximately 2.5 deg per sec. Once the stimulus was seen by the subject, an 8 image frame buffer was saved. Fixation stability was separately measured by acquiring 60 frames over 3 sec while the subject fixated on a cross-hair target with 0.3 deg line thickness. Results: The stimuli were directly visible on the retinal image frames, providing precise visual function testing. The visual function maps, formed by registering and superimposing the fundus images obtained for each stimulus meridian path, agreed well with the boundaries of the optic nerve head. The subjects’ fixation was 0.25±0.13 deg, measured over a 2 sec blink-free interval of the 3 sec acquisition. Conclusions: The DLO with integrated visual function testing is a flexible and cost-effective platform for conducting image-corrected visual function tests, such as kinetic perimetry and fixation stability assessment, and can be readily extended to scotoma mapping and reading tests.

  • 152. Muller, Matthew S
    et al.
    Gast, Thomas
    Clendenon, Jeffrey
    Ingling, Allen W
    Stanfield, Kenneth A
    Green, Jason J
    Baskaran, Karthikeyan
    Indiana University School of Optometry, USA.
    Haggerty, Bryan
    Peabody, Todd
    Elsner, Ann E
    Non-mydriatic color fundus imaging with the Digital Light Ophthalmoscope2015Conference paper (Refereed)
    Abstract [en]

    Purpose To provide non-mydriatic confocal color fundus imaging of sufficient quality for screening for diabetic retinopathy despite dark fundus pigmentation, small pupil, high refractive error, or other anterior segment issues. MethodsNon-mydriatic color fundus images of 34 volunteers (aged 39.2 ± 13.2 yr) were acquired using the Digital Light Ophthalmoscope (DLO). 10 subjects had dark fundi and/or high refractive errors, as well as other anterior segment issues. Unique to retinal cameras, the Digital Light Ophthalmoscope (DLO) uses a digital light projector with LED light sources to provide the illumination for both confocal imaging and fixation stimuli. The DLO projects a series of lines across the fundus that is synchronized to the electronic rolling shutter read-out on a 2D CMOS sensor, providing high contrast confocal imaging that is highly customizable through software. Monochromatic 40 deg field images were acquired with alternating red and green LED illumination at 14.3 Hz and overlayed to present a pseudo-color image to the operator in real time. To reduce pupil constriction and patient discomfort while maintaining strong blood absorption, the green illumination was long-pass filtered with a 570 nm filter, and a 1.5mm entrance pupil and time-averaged power of <30 uW was used. ResultsThe DLO provided gradable quality non-mydriatic fundus images in all tested subjects, including those with dark fundi or pupils < 2 mm, as judged by an EyePACS certified grader. The use of long pass filters in the green LED permitted high contrast, non-mydriatic images with illumination wavelengths >570 nm and limited pupil constriction. Retinal vessels at the 4th branch or smaller, as well as neovascularization in diabetic retinopathy, could be seen. Hyperpigmentation was clearly seen both peripherally as bear tracks and centrally at the posterior pole. The aperture width and color balance can be adjusted to provide high contrast and yet relatively uniform and natural color across the image. ConclusionsThe DLO provides confocal color fundus images in real time without the use of short (< 570nm) wavelength light. Despite recruiting an especially challenging population that included dark fundi, small pupils, high refractive errors, and media issues, we achieved a 100% success rate in obtaining gradable images for screening.

  • 153.
    Muller, Matthew S.
    et al.
    Aeon Imaging, USA.
    Green, Jason J.
    Indiana University, USA.
    Baskaran, Karthikeyan
    Indiana University, USA.
    Ingling, Allen W.
    Aeon Imaging, USA.
    Clendenon, Jeffrey L.
    Aeon Imaging, USA.
    Gast, Thomas J.
    Aeon Imaging, USA.
    Elsner, Ann E.
    Indiana University, USA.
    Non-mydriatic confocal retinal imaging using a digital light projector2015In: Proceedings of SPIE, vol 9376: Emerging Digital Micromirror Device Based Systems and Applications VII, 93760E / [ed] Michael R. Douglass; Philip S. King; Benjamin L. Lee, SPIE - International Society for Optical Engineering, 2015, p. 93760E-1-93760E-10Conference paper (Refereed)
    Abstract [en]

    A digital light projector is implemented as an integrated illumination source and scanning element in a confocal nonmydriatic retinal camera, the Digital Light Ophthalmoscope (DLO). To simulate scanning, a series of illumination lines are rapidly projected on the retina. The backscattered light is imaged onto a 2-dimensional rolling shutter CMOS sensor. By temporally and spatially overlapping the illumination lines with the rolling shutter, confocal imaging is achieved. This approach enables a low cost, flexible, and robust design with a small footprint. The 3rd generation DLO technical design is presented, using a DLP LightCrafter 4500 and USB3.0 CMOS sensor. Specific improvements over previous work include the use of yellow illumination, filtered from the broad green LED spectrum, to obtain strong blood absorption and high contrast images while reducing pupil constriction and patient discomfort.

  • 154.
    Månsson, Dan
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Statisk och dynamisk visus i det perifera synfältet hos emetropa, myopa samt hyperopa2011Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 155.
    Nadeem Akram, Muhammad
    et al.
    University College of Southeast Norway, Norway.
    Baraas, Rigmor C.
    University College of Southeast Norway, Norway.
    Gilson, Stuart
    University College of Southeast Norway, Norway.
    Baskaran, Karthikeyan
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry.
    Accurate Wide-field Emmetropic Human Eye Model Based On Ocular Wavefront Measurements2017Conference paper (Refereed)
    Abstract [en]

    Purpose: To develop accurate wide-field eye model that reproduces the wavefront aberration of emmetropic eye. To demonstrate the ability to develop individual eye models based on the newly developed generic eye model. Methods: A high resolution Shack-Hartmann wavefront sensor is employed to measure the wavefront error from 40 deg Nasal to 40deg Temporal field and up to 20deg Inferior field of view in steps of 10deg of thirty young emmetropic subjects. Zernike polynomials up to 6th order are fitted to the measured wavefront over a circular exit pupil diameter of 4 mm. A mean wavefront is constructed for each field angle from the measured data set. A lens design program is used to reconstruct an model-eye that reproduces same wavefront as the mean wavefront of the measured data set over each field angle. Anatomical parameters range limits as well as dispersion of the eye (cornea, aqueous, lens and vitreous regions) is incorporated during model development to give a realistic eye model. Our model is different from previously published models in that it does not use Gradient index lens (GRIN) as the lens material simplifying optical modeling and ray tracing. In addition, the cornea and lens components are allowed to be tilted, decentered and rotated with respect to the optical axis to provide a much better fit to the measured set of wavefronts. Results: The RMS values, the wavefront shapes, Zernike coefficients and chromatic performance as predicted by the developed model closely match the measured values over the field of view. Our model does re-reproduce the Nasal-Temporal asymmetries found in the eye performance. Personalized eye models developed using the generic eye model also give excellent fit to the measured wavefront over the field of view. Conclusion: We believe our wide-field emmetropic eye model provides better ability to model peripheral vision. It can also be used for the design of advanced ophthalmic instruments, designing lenses for myopia control and low vision optical aids.

  • 156.
    Nilsson, Emelie
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    Changes in the intraocular pressure value, when wearing orthokeratology lenses2009Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Introduction: Quite new on the Swedish market are orthokeratology lenses, used for both correction and myopia control. At the moment there are 22 practitioners in Sweden fitting orthokeratology lenses and 5 of those stands for 75 % of all fittings. Measuring the intraocular pressure in the eye is an important part of an eye- examination, because high intraocular pressure can result in glaucomatous changes. When using the orthokeratology lenses the corneal thickness changes, it decreases in the central epithelium and increases in the midperipheral stroma. The corneal thickness is affecting the intraocular pressure value.

    Aim: The aim of the study was to evaluate how the intraocular pressure, measured with a non-contact tonometer, changes when using orthokeratology lenses.

    Method: 7 people were fitted with orthokeratology lenses. The intraocular pressure was measured before using the lenses, after the first night, after the third night and after the seventh night. 12 eyes were measured after the tenth night, because of drop- out of two eyes.

    Result: Already after the first night a significant decrease in the intraocular pressure occurred with 1, 34 mm Hg (p= 0,049). Day ten the intraocular pressure had an average decrease of 2, 67 ± 2, 14 mm Hg, which was a significant change (p= 0, 002 ).

    Discussion: This study shows when wearing orthokeratology lenses a decrease in 2, 67 ± 2, 14 mm Hg at day 10 can be expected.

  • 157.
    Nilsson, Hanna
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    En litteraturstudie om effekten av omega-3 och omega-6 på torra ögon2011Independent thesis Basic level (university diploma), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syftet med arbetet var att sammanställa vad som tidigare har skrivits om de essentiella fettsyrorna och huruvida de har effekt på ögats främre delar, framför allt på det torra ögat.

    Denna litteraturstudie har genomförts med hjälp av artiklar som hittats på PubMed och Google Scholar, med hjälp av sökord såsom ’nutrition, dry eye, omega-3 och fatty acids’,men även med hjälp av andra artiklars referenslistor. Artiklarna har sedan sammanställts tilldetta arbete.

    Efter sammanställning av artiklarna är det möjligt att skönja en mildrande effekt av omega-6 fettsyror på symtom på torra ögon och även en ökning av tårproduktionen. Även omega-3 fettsyror tycks ha dessa egenskaper och kan därför hjälpa det torra ögat. Dock tycks en högre omega-6:omega-3 – kvot leda till en ökad risk för torra ögon, vilket faktiskt till viss del motsäger resultatet att omega-6 fettsyror fungerar förbättrande för torra ögon. För att minska omega-6:omega-3 – kvoten bör mer omega-3 fettsyror intas via födan, gärna också de längre kedjorna EPA och DHA, då endast en liten del av den kortare omega-3kedjan ALA kan omvandlas till EPA och DHA som också finns i viss fisk.

    Utifrån detta arbete kan slutsatsen att ett tillskott av endast omega-3 fettsyror kan vara till fördel för det torra ögat dras, men kan också vara bra för att omega-6:omega-3 – kvoten ska hållas nere, vilket tycks vara till fördel för att risken för torra ögon ska minskas.

  • 158.
    Nilsson, Ida
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    Hur ackommodativ facilitetsträningpåverkar ackommodation, vergens och binokulärseende2009Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syfte: Syftet var att undersöka om och i så fall hur ackommodativ facilitetsträning, med +/- 2,00DS-flippers, under en vecka, påverkar ackommodation, vergens och binokulärseende.

    Metod: I studien undersöktes 17 försökspersoner mellan 20-30år. Av dessa fick 3 försökspersoner avbryta medverkan på grund av olika skäl. Försökspersonerna ombeddes att sitta på 2 synundersökningar, varav en före och en efter ackommodativ facilitetsträning. Undersökningarna inleddes med ett objektivt refraktionsvärde, följt av en anamnes. Därefter utfördes en binokulär synundersökning tillsammans med binokulära mätningar, varav en mätte den ackommodativa faciliteten. Alla dessa mätningar upprepades efter en veckas ackommodativ facilitetsträning med en +/-2,00DS-flipper.

    Resultat: Hos 12 av 13 försökspersoner visar mätvärdena en märkbar ökning av den ackommodativa faciliteten, efter en veckas flipperträning. Förändringen i gradient AK/A skiljer sig från höga- och låga AK/A-värden. AK/A-värdet minskade för de försökspersonerna med högt AK/A och ökade för de försökspersonerna med lågt AK/A. Det förekom en skillnad i närfori efter flipperträning visade sig värdena gå mer mot plus, det vill säga mer mot esofori, med undantag från någon försöksperson. Övriga mätningar visade inga signifikanta skillnader, där p > 0,05 (Students paired t-test)

    Slutsats: Ackommodativ facilitetsträning, med +/-2,00DS-flippers, ökar den ackommodativa faciliteten i denna grupp. Det är svårt att i de övriga mätningarna finna ett klart samband mellan skillnader före och efter den ackommodativa facilitetsträningen.

  • 159.
    Nordek, Ellen
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry.
    En jämförelse av resultaten från enkäterna CLDEQ-8 och TERTC-DEQ.2018Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Dry eye is a problem for both contact lens wearers and non-contact lens wearers. It leads to discomfort which makes the contact lens wearers quit using lenses, who are called “dropouts”. This is a problem for the contact lens industry. The industry is trying to stop this from happening in different ways, for example with questionnaires.

    The purpose of the study was to compare the results from the two questionnaires CLDEQ-8 and TERTC-DEQ during contact lens wear and to see if they show the same result.

    After the participant had answered the two questionnaires, the tear breakup time of the tear film was measured with Tearscope. The breakup time was measured three times per eye and an average value was calculated of the breakup time. There were 26 participants, 23 women and 3 men, aged between 20-60 years; the average age was 26.2 ±8.9.

    The result of the two questionnaires was compiled in two charts, which was Bland-Altman and scatterplot. The Bland-Altman chart and the scatterplot showed that if the scores from the two questionnaires were low or if there was not a large difference between the scores it was a big possibility that they would show the same results. The R-value is r = 0,76, p < 0,05. The results from the questionnaires were also compiled in two column charts that showed how many participants that were placed in different point groups. For the CLDEQ-8, 8 participants had scores around or over the score limit for questionable comfort. For the TERTC-DEQ, 8 participants, had scores that indicated that they had moderate dry eyes and another 8 participants, had scores that indicated that they had severe dry eyes.

    The conclusion that can be drawn from the Bland-Altman chart and the scatterplot chart is that if the scores from the two questionnaires are similar or low it is more likely that they show the same results. But if it is a big difference between the scores it is less likely that the two questionnaires will show the same results.

  • 160.
    Nordström, Malin
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Vilken förbättring i visus ger begagnade glasögon hos hjälpsökande i Bolivia?2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Bakgrund: World Health Organization, WHO, har i sina studier visat att det globalt finns 279 miljoner människor med synnedsättning, av dessa beror 98 miljoner på okorrigerade refraktionsfel och representationen är störst i utvecklingsländer hos personer över 50 år.

    Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på vilken förbättring i avståndsvisus hjälpsökande i Bolivia får med begagnade glasögon från Vision for all, VFA, och samtidigt titta på hur fördelningen av refraktionsfel ser ut i jämförelse med andra delar av världen.

    Metod & Material: Projektet utfördes i samarbete med VFA under en resa till Bolivia i april 2010. Tre städer i Bolivia besöktes och försökspersonerna fick själva söka upp undersökningsplatsen. En enklare synundersökning, där bästa sfäriska styrka togs fram binokulärt, utfördes av tre optikerstudenter och en legitimerad optiker. Snellen E-hake användes tillsammans med provbåge, provglas och flipprar. Resultatet journalfördes och analyserades och jämfördes sedan med studier från andra delar av världen.

    Resultat: I studien ingår 1083 försökspersoner mellan 6 och 92 år, varav 622 var emmetropa, 300 hyperopa, ≥ +0,25D, och 161 myopa, ≥-0,25D. Medelvärdet på fri/habituell visus hos hela populationen var 0,81±0,24, där 16,4% av försökspersonerna hade fri/habituell binokulär visus på 0,5 eller högre. När bästa korrektion tagits fram hade 89,3% binokulär visus på 0,8 eller högre. Medelvärdet på korrigerad visus för hela populationen var 0,91±0,14, vilket är en signifikant förbättring (p<0,001). Då man jämförde resultatet med studier från andra delar av världen såg man att hyperopi förekomsten i Bolivia var högre än i alla andra studier. Myopi förekomsten påminde mest om den i USA i de äldre åldergrupperna och Afrika i de yngre åldergrupperna.

    Slutsats: Studien visar att VFA med hjälp av en enkel synundersökning och begagnande glasögon gör en förbättring i visus hos människorna i Bolivia. Förbättringen innebär inte bara ett bättre seende utan även en bättre livskvalitet och ökad möjlighet till utbildning och arbete.

  • 161.
    Nyvaller, Anna
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Effect of soft contact lens modulus and power on intraocular pressure measurement2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 162.
    Olsson, Anna
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    Kontrastseendet hos Synskadade Användare av Läs-TV.2008Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 points / 15 hpStudent thesis
    Abstract [sv]

    Abstract

    Bakgrund: De patienter som fått en läs-TV på syncentralen har oftast skador på näthinnan. När gula fläcken skadas försämras detaljseendet och det blir allt viktigare att se kontraster, både vid närarbete och när vi rör oss i olika miljöer. På syncentralen i Kalmar utförs det sällan kontrastmätningar, därför var det intressant att undersöka värdet av att utföra sådana mätningar.

    Syfte: Examensarbetet gick ut på att ta reda på om det är meningsfullt att utföra kontrastmätningar på patienter som fått läs-TV på syncentralen i Kalmar och kontrastseendets betydelse för dessa patienter med visus 0,1 eller sämre.

    Metoder: 21 patienter deltog i undersökningen. Alla undersökningar utfördes monokulärt på bästa ögat. Refraktion och visusmätning gjordes på en meters avstånd, i provbåge med provglas med ETDRS-tavlan i 100 % kontrast. Två olika kontrastmätningar genomfördes. ETDRS-test gjordes först med 100 % kontrast och därefter med 10 % kontrast. Eftersom tre av patienterna inte uppfattade optotyperna med 10 % kontrast utfördes testet även med 25 % kontrast. Därefter användes The Mars Letter Contrast Sensitivity Test på 25 centimeters avstånd.

    Resultat: Sju av patienterna kom upp till ett högre visus efter refraktionen. Enligt ETDRS-testet har 12 av patienterna nedsatt kontrastseende medan The Mars Letter Contrast Sensitivity Test visar att 15 patienter har måttligt nedsatt kontrastseende och sex patienter har svårt nedsatt kontrastseende. Ingen av de 21 patienterna använde sig av omvänd polaritet på läs-TV:n.

    Slutsats: Undersökningarna visar att man inte kan förutse ett nedsatt kontrastseende enbart utifrån att mäta synskärpa med en högkontrast-tavla. Det kan vara av värde att göra kontrastmätningar dels för att ordinera rätt hjälpmedel, men även för att bättre förstå patientens funktionella syn.

    2008:O15

  • 163.
    Olsson, Christer
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Det intraokulära tryckets variation över dagen hos friska och yngre individer2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Introduktion:

    Det råder enighet om att det intraokulära trycket, IOP, varierar över dagen. Normalt är att ett högsta värde nås under natten eller tidig morgon medan ett lägsta värde oftast nås under kvällen. Det finns ett flertal faktorer, kortvariga som långvariga, som har potentialen att påverka både det verkliga och det uppmätta IOP. Mätinstrumenten, de olika typerna av tonometrar, kan också ge olika resultat.

    Syfte:

    Syftet med denna studie var att mäta förändringen i IOP över dagen hos yngre och friska individer.

    Metod:

    IOP mättes på 44 yngre friska personer, 39 kvinnor och 5 män, med en non-contact tonometer. Två mätningar gjordes samma dag, den första mellan 08:00 och 08:30 och den senare mellan 16:30 och 17:00. Åldersintervallet låg mellan 20 och 41 år med en medelålder på 24 år.

    Resultat:

    Studien visade en statistiskt signifikant (p < 0,001) sänkning i IOP på båda ögonen vid den senare mätningen. De uppmätta medelvärdena, vid morgon respektive eftermiddag,

    var på höger öga 15,6 och 14,4 mmHg och på vänster öga 15,6 och 14,5 mmHg.

    Slutsats:

    Slutsatsen till den här undersökningen är att en statistiskt signifikant sänkning av IOP över dagen, uppmätt med lufttonometri, kan påvisas på båda ögonen.

  • 164.
    Ozawa, Glen Y.
    et al.
    UC Berkeley School of Optometry, USA.
    Baskaran, Karthikeyan
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry. Indiana University, USA.
    Litvin, Taras V.
    UC Berkeley School of Optometry, USA.
    Elsner, Ann E.
    Indiana University, USA.
    Cuadros, Jorge
    UC Berkeley School of Optometry, USA.
    Clark, Christopher Anderson
    Indiana University, USA.
    Brahm, Shane
    Indiana University, USA.
    Young, Stuart B.
    Indiana University, USA.
    Robinson, Christina M.
    Indiana University, USA.
    Muller, Matthew S.
    AEON Imaging, USA.
    Central macular thickness of diabetic eyes with and without exudates within one disc diameter of the foveola2014Conference paper (Refereed)
    Abstract [en]

    Abstract Purpose: In diabetic retinopathy screenings, exudates within 1 disc diameter (DD) of the foveola are routinely used as a surrogate marker for clinically significant macular edema (CSME). We compared central macular thickness of diabetic eyes, which in photos, had and did not have exudates within 1 DD of the foveola. Methods: Patients were recruited from a diabetic retinopathy screening program serving mainly minorities in Alameda County, CA. One eye from each of 200 diabetic patients with diabetes was selected: 100 cases (50 males and 50 females) had exudates within 1 DD of the foveola, and 100 gender-, age-, and ethnicity-matched control diabetics did not have exudates within 1 DD of the foveola. Central macular thickness was determined using the iVue SD-OCT (Optovue Inc, Fremont, CA). Immediately following the OCT, three overlapping fundus photographs of each eye were taken with a Canon Cr-DGi nonmydriatic camera (Tokyo, Japan). Photos were graded by two EyePACS certified graders in a blind manner. Sensitivity and specificity of retinal photos for CSME were determined using the OCT as a gold standard. A 3-way ANOVA was performed for gender, age group (&lt;55 years vs &gt;55 years), and case versus control. Results: Central macular thickness was significantly greater for eyes with exudates within 1DD of the foveola versus eyes without (261±54 vs 244±23 μm, p=0.002). Notably, central macular thickness was greater in eyes with exudates within 1 DD of the fovea compared to those without in only the males (275±54 vs 249±25 μm, p=0.003). In the females, the two groups did not differ (247±51 vs 237±19 μm, p=0.2). ANOVA analysis also showed that central macular thickness was significantly greater among the entire group of males compared to the females (262±45 vs 243±39 μm, p&lt;0.0001). Regardless of exudates, older patients (&gt;55 years) had significantly greater central macular thickness than younger patients (260±54 vs 245±39 μm, p=0.009). In this study, exudates within 1 DD of the foveola had a sensitivity and specificity of 96% (95% CI=90-99%) and 82% (73-88%) for CSME, respectively. Conclusions: This study suggests that the surrogate marker for CSME, exudates within 1 DD of the foveola, is associated with central macular thickening. This central macular thickening is significantly greater in males, but not in females. Thus, the surrogate marker for CSME may be more important in males than in females.

  • 165.
    Persson, Ida
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Repeterbarheten hos Schirmer I test2011Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka repeterbarheten hos Schirmer I test samt att undersöka om det fanns något samband mellan Schirmer I test och enkäten TERTC-DEQ.

    Metod: 26 personer deltog i studien. Innan första mättillfället fyllde försökspersonerna i ett informerat samtycke och enkäten TERTC-DEQ. De undersöktes med hjälp av ett biomokroskop och deras ögon graderades med hjälp av Efron och CCLRU grading scales innan första mättillfället. Schirmer I test mättes vid tre tillfällen med en veckas mellanrum.

    Resultat: Resultatet av mätningarna visade att det var låg repeterbarhet hos Schirmer I test om man utför tre upprepade mätningar. Resultatet visade också en korrelation mellan testresultaten och enkäten TERTC-DEQ (r=-0,6184), det vill säga de försökspersonerna som hade ett högt resultat på Schirmer I test hade också en låg summa på enkäten TERTC-DEQ. Endast höger öga användes i resultatet då det inte visade någon signifikant skillnad mellan ögonen.

    Slutsats: Schirmer I test är inte ett bra test att ensamt använda vid diagnostisering av torra ögon bland annat på grund av sin dåliga repeterbarhet. Att introducera frågeformulär i utvärderingen av torra ögon ger bra information för vidare behandling.

  • 166.
    Price, Holly
    et al.
    Anglia Ruskin University, UK ; Vision Cooperative Research Centre, Australia.
    Allen, Peter M.
    Anglia Ruskin University, UK ; Vision Cooperative Research Centre, Australia.
    Radhakrishnan, Hema
    Vision Cooperative Research Centre, Australia ; University of Manchester, UK.
    Calver, Richard
    Anglia Ruskin University, UK ; Vision Cooperative Research Centre, Australia.
    Rae, Sheila
    Anglia Ruskin University, UK ; Vision Cooperative Research Centre, Australia.
    Theagarayan, Baskar
    Anglia Ruskin University, UK.
    Sailoganathan, Ananth
    Anglia Ruskin University, UK ; National Institute of Ophthalmic Sciences, Malaysia.
    O'Leary, Daniel J.
    Anglia Ruskin University, UK ; Cardiff Metropolitan University, UK.
    The Cambridge anti-myopia study: variables associated with myopia progression2013In: Optometry and Vision Science, ISSN 1040-5488, E-ISSN 1538-9235, Vol. 90, no 11, p. 1274-1283Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    PURPOSE: To identify variables associated with myopia progression and to identify any interaction between accommodative function, myopia progression, age, and treatment effect in the Cambridge Anti-Myopia Study.

    METHODS: Contact lenses were used to improve static accommodation by altering ocular spherical aberration, and vision training was performed to improve dynamic accommodation. One hundred forty-two subjects, aged 14-21 years, were recruited who had a minimum of -0.75D of myopia. Subjects were assigned to contact lens treatment only, vision training only, contact lens treatment and vision training, or control group. Spherical aberration, lag of accommodation, accommodative convergence/accommodation (AC/A) ratio, accommodative facility, ocular biometry, and refractive error were measured at regular intervals throughout the 2-year trial.

    RESULTS: Ninety-five subjects completed the 24-month trial period. There was no significant difference in myopia progression between the four treatment groups at 24 months. Age, lag of accommodation, and AC/A ratio were significantly associated with myopia progression. There was a significant treatment effect at 12 months in the contact lens treatment group in younger subjects, based on a median split, aged under 16.9 years (p = 0.005). This treatment effect was not maintained over the second year of the trial. Younger subjects experienced a greater reduction in lag of accommodation with the treatment contact lens at 3 months (p = 0.03), compared to older contact lens treatment and control groups. There was no interaction between AC/A ratio and contact lens treatment effect.

    CONCLUSIONS: Age, lag of accommodation, and AC/A ratio were significantly associated with myopia progression. Although there was no significant treatment effect at 24 months, an interaction between age and contact lens treatment suggests younger subjects may be more amenable, at least in the short term, to alteration of the visual system using optical treatments.

  • 167.
    Radhakrishnan, Hema
    et al.
    University of Manchester, UK ; The Vision Cooperative Research Centre, Australia.
    Allen, Peter M.
    The Vision Cooperative Research Centre, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    Calver, Richard I.
    The Vision Cooperative Research Centre, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    Theagarayan, Baskar
    The Vision Cooperative Research Centre, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    Price, Holly
    The Vision Cooperative Research Centre, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    Rae, Sheila
    The Vision Cooperative Research Centre, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    Sailoganathan, Ananth
    The Vision Cooperative Research Centre, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    O'Leary, Daniel J.
    The Vision Cooperative Research Centre, Australia.
    Peripheral refractive changes associated with myopia progression2013In: Investigative Ophthalmology and Visual Science, ISSN 0146-0404, E-ISSN 1552-5783, Vol. 54, no 2, p. 1573-1581Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    PURPOSE: To evaluate the changes in peripheral refraction profiles associated with myopia progression and treatment modalities used in the Cambridge Anti-Myopia Study.

    METHODS: one hundred and seventy-seven myopes in the age range of 14 to 22 years were enrolled in the study. The mean spherical equivalent refractive error was 3.12 1.87 diopters (D) and the refractive error of each participant was corrected with contact lenses. The participants were randomly assigned to one of four treatment groups, which included: altered spherical aberration and vision training, altered spherical aberration only, vision training only, and control. Peripheral refractive error was measured using an open field autorefractor in the central 60° of the retina in 10° steps. The refractive error was measured using cycloplegic autorefraction. Two-year refractive progression data and initial peripheral refraction measurements were available in 113 participants. Measurements of peripheral refraction and cycloplegic refraction were obtained at three visits over 2 years in 12-month intervals for 92 participants.

    RESULTS: All subjects showed a relative peripheral hyperopia, especially in the nasal retina. A limited magnitude of myopia progression of -0.34 ± 0.36 D over 2 years was found in each of the four groups on average. There were no significant differences in the rate of progression between any of the treatment groups (P > 0.05). Initial peripheral J45 astigmatic refractive error at 20° and 30° in the nasal retina was weakly correlated with progression of myopia over 2 years (r = -0.27, P = 0.004 and r = -0.20, P = 0.040, respectively; n = 113). The change in spherical equivalent peripheral refractive error at 30° nasal retina over time was also significantly correlated with progression of myopia especially at 24 months (r = -0.24, P = 0.017, n = 92).

    CONCLUSIONS: Relative peripheral hyperopia is associated with myopia. Myopia progression may be weakly linked to changes in the peripheral refraction profiles in the nasal retina. However, a causative link between peripheral refractive error and myopia progression could not be established.

  • 168.
    Rae, Sheila M.
    et al.
    Anglia Ruskin University, UK.
    Allen, Peter M.
    Anglia Ruskin University, UK.
    Radhakrishnan, Hema
    University of New South Wales, Australia.
    Theagarayan, Baskar
    Anglia Ruskin University, UK.
    Price, Holly C
    Anglia Ruskin University, UK.
    Sailaganathan, Ananth
    Anglia Ruskin University, UK.
    Calver, Richard I.
    Anglia Ruskin University, UK.
    O'Leary, Daniel J
    Anglia Ruskin University, UK.
    Increasing negative spherical aberration with soft contact lenses improves high and low contrast visual acuity in young adults2009In: Ophthalmic & physiological optics, ISSN 0275-5408, E-ISSN 1475-1313, Vol. 29, no 6, p. 593-601Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    PURPOSE: To evaluate the effects of a customised manipulation of spherical aberration (SA) on the high and low contrast visual acuities and contrast sensitivity of young adult myopes.

    METHODS: A placebo-controlled double masked trial of customised spherical aberration controlling soft contact lenses was undertaken in myopes aged 15-23. Participants wore customised soft contact lenses with either (i) zero spherical aberration or (ii) negative spherical aberration that resulted in a net SA (eye plus lens) of -0.1 micron. High and low contrast log MAR visual acuities and Pelli Robson contrast sensitivity were assessed in 196 eyes of 98 subjects after a period of 12 months wearing the lenses.

    RESULTS: Both high and low contrast acuities were significantly better in the group wearing the contact lenses with negative spherical aberration (high contrast log MAR, p = 0.043; low contrast log MAR, p = 0.043) which was not due to differences in residual astigmatism or pupil size between the two groups. Pelli Robson contrast sensitivity was not significantly different in the two groups.

    CONCLUSIONS: Manipulation of spherical aberration, taking account of the participants' baseline level of aberration, can cause statistically significant improvements in high and low contrast distance visual acuity although these improvements are too small in magnitude to be of clinical significance.

  • 169.
    Ris, Emma
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Hur stora är forierna/tropierna hos hjälpsökande i Bolivia?: En studie utförd under en resa med Vision for all2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur stora forierna och tropierna är hos de människor som söker hjälp för sin syn hos Vision for all i Bolivia.

    Metod: En enkel subjektiv refraktion utfördes binokulärt. Efter utprovad korrektion gjordes ett covertest på avstånd för att se om patienten hade någon fori eller tropi. Om någon fori eller tropi upptäcktes mättes denna upp med ett prismacovertest.

    Resultat: Av 1118 undersökta personer var det 58 som hade en fori som mättes upp. 9 personer hade någon form av tropi och 8 av tropierna mättes upp. 52 av forierna var exofori och 6 var esofori. Storlekarna på exoforierna som uppmättes var mellan 2Δ och 14Δ, där 2Δ var vanligast förekommande. Storlekarna på esoforierna som uppmättes var mellan 2Δ och 35Δ. 1042 personer hade ortofori.

    Slutsats: Studien visar att medelvärdet bland forierna var 2.33Δ exofori. Studien visar även att förekomsten av både forier och tropier är mindre i jämförelse med resultat från tidigare studier.

  • 170.
    Rocha De Sousa, Amandio
    et al.
    University of Porto, Portugal.
    Tavares-Ferreira, Joao
    Saint John Hospital, Portugal.
    Perestrelo, Sara P.
    Saint John Hospital, Portugal.
    Lima-Ramos, Pedro
    University of Minho, Portugal ; Laboratory of Vision Rehabilitation, Portugal.
    Baptista, António M.
    University of Minho, Portugal ; Laboratory of Vision Rehabilitation, Portugal.
    Santana, Rui
    Nova University of Lisbon, Portugal.
    Macedo, António Filipe
    University of Minho, Portugal ; Laboratory of Vision Rehabilitation, Portugal.
    Hospital prevalence of visual of visual impairment caused by diabetic retinopathy2015In: Acta Ophthalmologica, ISSN 1755-375X, E-ISSN 1755-3768, Vol. 93, no S255Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Purpose

    To investigate cases of visual impairment caused by diabetic retinopathy (DR) in a hospital population.

    Methods

    As part of an observational study to estimate the prevalence and costs of visual impairment in Portugal (PCVIP study), clinical records of all patients attending the ophthalmology department of a tertiary hospital were analysed looking for patients meeting the inclusion criteria. Inclusion criteria were: (i) presenting visual acuity in the better eye <5/10 (20/40) and/or (ii) visual field <20°. Diagnosis of cases with VI were classified according with ICD9. Results reported here were selected from the total number of patients with VI by filtering ICD9 codes staring by 362.

    Results

    In 12 weeks, 1920 cases of VI were detected, 586 (31%) caused by any type of DR. From those: 54% were caused by non-proliferative-DR, 40% by proliferative-DR and 6% by diabetic macular oedema. The mean age of the patients with VI caused by DR was 69.4 (sd = 9.5) years and 57% were female. The estimated hospital prevalence (for 52 weeks) of VI caused by DR is 39% (95%CI = 38–41).

    Conclusions

    Our results show that DR remains the leading cause of VI in the population attending our hospital. Information about the number of patients reaching VI will be fundamental to assess the cost-benefits of treatments and public health campaigns to reduce the burden of diabetic retinopathy in Portugal.

  • 171.
    Rosenqvist, Julia
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    Skillnad i Visus och Refraktion mellan LCD – och Projektortavla2008Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpStudent thesis
    Abstract [sv]

    Introduktion: Projektortavlan dominerar hos svenska optiker men datorbaserade skärmar kommer allt mer. Fördelen med dessa är deras stora variationsmöjligheter samt att de kan placeras på kortare avstånd än projektorn. Många forskare inom området har varnat för den kortare sträckan och vissa anser att ett avstånd under fyra meter bidrar till ett mindre trovärdig resultat på grund av varierande ackommodation.

    Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka om det blev skillnad i refraktion och visus mellan en projektortavla och en datorskärm, samt att se om avståndet till visustavlan hade någon betydelse.

    Material och metod: I studien deltog 36 personer. Deltagarnas visus mättes; först utan korrektion, sedan med egna glasögon/linser och till sist korrigerad. Korrektionen bestämdes med monokulär refraktionering med röd/grön binokuläravstämning. I rum 1 var avståndet till projektorn 5,5 meter och i rum 2 var avståndet till LCD-skärmen 2,75 meter. Visusresultaten och refraktioneringen jämfördes sedan mellan rummen.

    Resultat: Mätningarna visade att ett bättre visusvärde erhölls i det datorbaserade rummet. Störst skillnad i visus fick okorrigerade myoper vilka såg en rad bättre i rum 2. Dessutom ville 58 % av personerna ha ett tillägg på +0,25 DS i det datorbaserade rummet.

    Slutsats: I stort sett fick alla personer i den här studien bättre visus och upplevde bilden klarare på LCD-skärmen jämfört med projektorn. Vidare visar studien att vid avståndet 2,75 meter blev refraktionen mer positiv hos 58 % av försökspersonerna än vid avståndet 5,5 meter.

    2008:O32

  • 172.
    Samson, Loida
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Användning av symptomfrågeformulär: En återblick om val av metoder för bedömning av ögontorrhet bland svenska optiker2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syftet med denna studie var dels att undersöka användning av symptomfrågeformulär vid bedömning av ögontorrhet, dels att titta närmare på vilken metod och/eller vilka kombinationer av tester svenska optiker föredrar för bedömning av ögontorrhet.

    Metoder: Två olika typer av symptomfrågeformulär, den ena publicerad av The Canadian Dry Eye Epidemiology Society (CANDEES) och den andra med hjälp av Ocular Surface Disease Index (OSDI), översattes till svenska och distribuerades slumpmässigt bland patienter från en optikerpraktik i Kalmar. Dessutom har en webbaserad enkät skickats till 800 optiker för att undersöka deras förstahandsval av test för utvärdering av ögontorrhet. Deras andra, tredje och respektive fjärde val har också noterats, liksom eventuella ytterligare kommentarer.

    Resultat: Åttiofem patienter svarade på åtminstone ett av frågeformulären, varav 34% (17/50) CANDEES och 32,7% (16/49) OSDI respondenter uppgav att de hade milda till svåra symptom på torra ögon. Av de 800 e-postmeddelanden som skickades ut, svarade bara 64 (8%) optiker. Symptomfrågeformulär används oftast som enda testdiagnostik (42,2%). Det andra mest valda testet är Tearfilm Break-up Time (TBUT; 34,4%), följt av Fluorescein staining (17,2%). Både TBUT och Fluorescein staining delade platsen som det mest frekventa svaret för andravalstest (31,3%), följt av symtomformulär (28,1%). Andra alternativ valdes av 6,3% av optikerna som första val, och 9,4% som andrahandsvalstest omfattar NIBUT / BUT, tårmeniskbedömning, Schirmers Test / BUT, biomikroskopi och bedömning av tårreflexflöde.

    Slutsats: Symptomfrågeformulär visar att mer än 30% av ett slumpmässigt urval av optikerpatienter uppgav att de hade lindriga till svåra symtom på torra ögon. En undersökning bland svenska optiker visar att sådana formulär är att föredra för bedömning av ögontorrhet, följt av TBUT och Fluorescein staining tester.

  • 173.
    Sandberg, Helena
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Repeterbarheten hos olika forimätningsmetoder: En jämförelse mellan Modifierad Thorington, Schober och von Graefe2011Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Heteroforier är något man kan se hos de allra flesta personer. Det finns inga specifika symtom för forier, utan symtomen kan likväl vara tecken på andra problem. Dessa ospecifika symtom kan dock vara tecken på just forier, och med anledning av detta kan det finnas ett värde i att mäta forierna hos patienter som uppvisar symtom. I syfte att mäta forier kvarstår dock frågan, vilken adekvat metod bör användas? Ger alla metoder samma resultat, om inte på vilka sätt skiljer de sig åt? Framkommer någon skillnad i tillförlitlighet metoderna emellan?

    Syfte: Studiens syfte var att utvärdera repeterbarheten hos tre utvalda forimätningsmetoder samt jämföra hur resultaten av de olika metoderna förhåller sig till varandra.

    Metoder: I studien jämfördes metoderna Modifierad Thorington (MT), Schober (SCH) och von Graefe (VG) på trettio försökspersoner. Samtliga mätningar utfördes i samma ordningsföljd och inleddes med Modifierad Thorington följt av Schober och avslutades med von Graefe. Varje metod mättes tre gånger för att kunna utvärdera repeterbarheten. I studien mättes enbart avståndsforier.

    Resultat: Modifierad Thorington sattes som "guldstandard" varpå de övriga metoderna jämförts med den. Vid horisontella forier ≤1,0Δ gav samtliga metoder jämförbara resultat. Vid exoforier visade Modifierad Thorington högst forier, medan Schober visade lägst. Endast en person hade en esofori ≥1,0Δ med Modifierad Thorington därför kunde inga jämförelser göras mellan resultaten av de olika metoderna vid esofori.

    Slutsats: Modifierad Thorington, Schober’s test och von Graefes metod för forimätning visade alla jämförbara resultat bortsett från mätningar vid högre forier. SCH visade den bästa repeterbarheten baserat på den lägsta standardavvikelsen (0,19Δ) följt av MT (0,45Δ) och VG (0,47Δ). Genom att jämföra mätningarnas repeterbarhet med korrelationskoffecienten för varje metod (T1 vs T2, and T1 vs T3) kunde en något högre korrelation ses för MT (r=0.96, 0,96) än SCH (r=0,95, 0,93). Även von Graefe visade bra korrelation mellan mätningarna (r=0,90, 0,93), trots att värdena var något lägre än för MT och SCH.

  • 174.
    Sandberg, Julia
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Förekomst av UV-relaterade förändringar i ögats främre segment bland hjälpsökande i Nicaragua2011Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Bakgrund: En långvarig exponering av ultraviolett strålning kan påskynda utvecklingen av pinguecula, pterygium och katarakt. Pinguecula är godartad men kan orsaka okulär irritation. Pterygium kan växa in över kornea och ge upphov till bland annat nedsatt visus. Katarakt står för ungefär 40 % av de 16 miljoner synsvaga i världen, varav 99 % finns i utvecklingsländer.

    Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka prevalensen av UV-relaterade förändringar i ögats främre segment bland glasögonbehövande under en resa med Vision For All till Nicaragua. Faktorer som ålder, kön samt miljö undersöktes för att se om det fanns något samband mellan dessa faktorer och prevalensen av vissa ögonförändringar i ögats främre segment bland de hjälpsökande.

    Material & metod: Studien genomfördes i april 2011 under en resa till Nicaragua i samarbete med Vision For All. Försökspersonerna fick själva söka upp undersökningsplatserna i de tre städer som besöktes. Ögonförändringar så som pinguecula, pterygium och katarakt bedömdes genom en yttre inspektion samt med oftalmoskop. Resultatet journalfördes och analyserades och jämfördes sedan med studier från andra delar av världen.

    Resultat: I studien ingår 1180 försökspersoner mellan 4 och 96 år. Prevalensen av pinguecula, pterygium och katarakt var totalt 6,3 %, 12,4 % respektive 7,2 %. Pinguecula och pterygium var vanligare bland män, vilket överrensstämmer med tidigare studier. Förekomsten av pterygium och katarakt ökade med stigande ålder. Placeringen av pterygium och pinguecula var i mycket högre utsträckning nasal, 79,5 % respektive 74,3 %, än temporal, 6,2 % respektive 18,9 %.

    Slutsats: Studien visade på att förekomsten av UV-relaterade förändringar i ögats främre segment i Nicaragua var högre för pterygium, lägre för pinguecula respektive likvärdigt för katarakt jämfört med tidigare studier i övriga delar av världen.

  • 175.
    Sandell, Louise
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Repeterbarheten hos von Graefes metod för forimätning2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    En vanlig undersökning som optiker använder för att mäta forier är von Graefes metod med kontinuerlig presentation.

    Syfte: Syftet med studien var att mäta repeterbarheten på denna metod för att kunna dra en slutsats angående hur optiker bör utföra mätningarna samt hur många mätningar som rimligtvis bör utföras för att ett pålitligt mätresultat ska fås. Syftet var även att kontrollera storleken på forierna samt refraktionens påverkan på repeterbarheten.

    Metod: Studien är baserad på 32 personer i åldrarna 19 till 32år. Undersökningen började med en anamnes, kontroll av samsyn samt en synundersökning. Efter det mättes horisontal- samt vertikalfori på sex meters håll respektive 0,4 meters håll. Varje fori mättes tre gånger för att repeterbarheten skulle kunna undersökas. Efter forimätningarna fick deltagarna svara på några frågor angående deras upplevelse av undersökningarna.

    Resultat: Det 95%-iga konfidensintervallet för horisontalforierna var ±1,86D respektive ±1,74D för avstånd respektive nära håll, samt ±0,12D  respektive ±0,18D för vertikalforierna. Olika personer visade däremot olika bra repeterbarhet. Korrelationen mellan horisontalfori, refraktion, repeterbarhet och vertikalfori var mycket dålig, då den låg mellan 0,08 och 0,45 för de olika faktorerna.

    Slutsats: För att få ett så exakt värde som möjligt på forierna bör minst tre mätningar utföras på vardera fori och ett medelvärde beräknas. Skillnaden mellan de olika mätningarna bör inte vara för stor då det påverkar medelvärdet i hög grad. Om detta är fallet bör ytterligare mätningar göras för att avgöra vilket värde som är missvisande.

  • 176.
    Santos, Diana
    et al.
    University of Minho, Portugal.
    Abrantes, João
    Universidade Lusófona de Humanidades e Tecnologias, Portugal.
    Lewis, Peter
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry.
    Macedo, António Filipe
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry. University of Minho, Portugal.
    Influence of the use of cane on the gait cycle of individuals who are blind2018In: The British Journal of Visual Impairment, ISSN 0264-6196, E-ISSN 1744-5809, Vol. 36, no 3, p. 251-261Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    The aim of this study was to perform a biomechanical characterization of the gait cycle in individuals who are blind. Five individuals with ages between 16 and 19 years participated in this study. The task consisted of walks of 12m measured in two conditions: (1) with cane and (2) wihtout cane; a total of 20 walks in each condition were performed. During walks, participants were monitored with a Vicon 3D-motion capture system. Spatialtemporal, kinematic, kinetic, and dynamic parameters were recorded and compared between the two conditions. We observed an interaction between the condition and ankle angular measures (p = .003); the interaction was due to differences induced by condition in instants ‘opposite toe off’ (p = .045) and ‘opposite initial contact’ (p = .019). We also obtained a significant difference in the negative ankle-joint-power measures between conditions (p = .044). This study showed that the use of cane changes the gait pattern in individuals who are blind. The subtle changes in ankle behaviour when walking with a cane, compared with no cane, suggest better application of the force during the initial stages of support leading to a more comfortable gait. This type of assessment of gait may be important to improve mobility training and rehabilitation strategies.

  • 177.
    Senra, Hugo
    et al.
    King's College London, UK.
    Macedo, António Filipe
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry. University of Minho, Portugal.
    Nunes, Nuno
    University of Porto, Portugal.
    Balaskas, Konstantinos
    Moorfields Eye Hospital, UK;University College London, UK.
    Aslam, Tariq
    University of Manchester, UK;Manchester Royal Eye Hospital, UK.
    Costa, Emilia
    University of Porto, Portugal.
    Psychological and Psychosocial Interventions for Depression and Anxiety in Patients with Age-Related Macular Degeneration: A Systematic Review2019In: The American journal of geriatric psychiatry, ISSN 1064-7481, E-ISSN 1545-7214, Vol. 27, no 8, p. 755-773Article, review/survey (Refereed)
    Abstract [en]

    Purpose To review the current literature on psychosocial and psychological interventions to prevent and treat depression and anxiety in patients with age-related macular degeneration (AMD). Methods We conducted a systematic review of literature evaluating psychosocial and psychological interventions for depression and anxiety in AMD patients. Primary searches of PubMed, Cochrane library, EMBASE, Global Health, Web of Science, EBSCO, and Science Direct were conducted to include all papers published until April 21st. 2018. Results Of a total of 398 citations retrieved, we selected 12 eligible studies published between 2002 and 2016. We found 9 randomized controlled trials (RCT), and 3 non-randomised intervention (NRI) studies. RCT studies suggested that interventions using group self-management techniques, and individual behavioural activation plus low vision rehabilitation can be effective to treat and prevent depression in AMD patients, and one study suggested that a stepped-care intervention using cognitive-behavioural techniques can be effective to manage anxiety and depression over time. NRI studies highlighted a positive effect of self-help and emotion-focused interventions to reduce depression. Conclusions Clinical practice with AMD patients can rely on some tailored cognitive-behavioural therapeutic protocols to improve patients’ mental health, but further clinical trials will generate the necessary evidence-based knowledge to improve those therapeutic techniques and offer additional tailored interventions for AMD patients.

  • 178.
    Silfwerbrand, Karin
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Jämförande studie som utvärderar torra ögon med hjälp av Tearscope-plus och Ocular Surface Disease Index2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syfte: Syftet med den här studien är att med Tearscope-plus jämföra en objektiv undersökning av tårfilmens lipidlager med hur personer själva upplever sina ögon genom att besvara ett frågeformulär, Ocular Surface Disease Index, OSDI. OSDI-enkäten och lipidmönstret har även jämförts med NITBUT och TBUT.

    Metod: 29 personer deltog i studien och de undersöktes med Tearscope-plus och andra objektiva mätningar, bland annat NITBUT och TBUT, för att studera och bedöma tårfilmen. I slutet av undersökningen gjordes en subjektiv bedömning då de fick besvara en enkät om torra ögon.

    Resultat: Av de 29 deltagarna i studien var det sju personer som hamnade i symtomgruppen, dvs. graderades ha milda till allvarliga torrhetsbesvär, enligt OSDI-enkäten. Enligt NITBUT var det 16 personer, som bedömdes ha torra ögon varav tre hade torra ögon även enligt OSDI-enkäten. 22 personer hade torra ögon enligt TBUT och av dessa hade fem torra ögon även enligt OSDI-enkäten. Wave pattern var det lipidmönster som förekom flest gånger bland personerna som bedömdes ha torra ögon.

    Slutsats: Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan personer med symtom på torra ögon och personer utan symtom, enligt OSDI-enkäten. Det framkom inte heller något samband mellan OSDI-enkät och lipidmönster, OSDI-enkät och NITBUT eller mellan OSDI-enkät och TBUT. Studien visade att knappt en fjärdedel (24 %) av deltagarna hade problem med torra ögon enligt OSDI-enkäten.

  • 179.
    Simonsson, Jenny
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    Påverkas corneas topografi av en silikonhydrogellins med högt modulus?2009Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syfte: 11 personer tillpassades med kontaktlinserna PureVision® alternativt PureVision Toric® för att se om bärandet av silikonhydrogellinser med högt modulus påverkar corneas topografi.

    Metod: Försökspersonerna bar kontaktlinserna under dagtid i minst 15 dagar. Mätdata från innan och efter linsbärande jämfördes och analyserades med hjälp av topografen Corneal Analyser CA-100F från Topcon. Totalt analyserades 9 punkter på cornea: apex samt 1 och 2 millimeter ut från apex i temporal, nasal, inferior och superior riktning. Dessutom jämfördes e-värden och överrefraktion mellan de olika besöken. Endast mätdata från höger öga analyserades, då vänster öga förväntades reagera likadant som höger.

    Resultat: Det var ingen signifikant skillnad mellan de olika mätningarna på de 9 analyserade punkterna, eller i e-värde. 5 av 11 personer hade en liten förändring i överrefraktion efter perioden med PureVision® / PureVision Toric®.

    Slutsats: PureVision® och PureVision Toric® påverkar inte corneas topografi när kontaktlinserna bärs dagtid i 15 dagar.

  • 180.
    Sivaramakrishnan, V. C.
    et al.
    Medical Research Foundation, India.
    Baskaran, Karthikeyan
    Medical Research Foundation, India.
    Bharadwaj, S. R.
    University of California, USA.
    Influence of convergence on vertical fusional vergence amplitude2005In: American Journal of Ophthalmology, ISSN 0002-9394, E-ISSN 1879-1891, Vol. 139, no 3 Suppl., p. S46-, article id EY313Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    Purpose: Deficiency in vertical fusional vergence amplitude (VFVA) is known to cause asthenopia and oculomotor imbalances. The measurement of VFVA however is confounded by its increase with convergence (Hara et al., 1998). A quantitative relationship between the two vergences is thus necessary to predict the VFVA at a given convergence angle. Here, we sought to derive such a relationship by measuring the VFVA at a range of convergence angles. Methods: 30 subjects (17–21 yrs) wearing red-green goggles fused a pair of red-green concentric circles projected on a computer monitor at a distance of 50 cms in a dark room. The horizontal and vertical separation between the red-green circles determined the convergence and vertical vergence demand respectively. The VFVA was measured at 8 equally spaced convergence demands ranging from 0.58° to 11.13°. The convergence demands were either systematically increased or randomly varied across different sessions. in each session, the convergence demand was kept constant while the vertical vergence demand was varied in steps of 0.03°. The maximum vertical vergence demand that could be fused determined the VFVA. Results: The subjects’ data was divided into four groups based on the range of convergence demands that could be fused. in all the groups, the VFVA increased linearly with the systematic increase in convergence demand (mean regression equation: y 0.15x 0.49). Randomizing the convergence demands did not show any significant change in this relationship (y0.12x 0.80). Conclusion: The VFVA increases linearly in the range of convergence demands tested. The linear regression equation derived could be used in a clinical setup to predict the VFVA at a given convergence angle

  • 181.
    Sjöbäck, Anna
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    Stenopeiskt hål - hur bra är denna metod som kontrollmetod?2009Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syfte: Syftet med den här studien var att värdera hur bra ett stenopeiskt hål fungerar som kontrollmetod av refraktionen.

    Metod: I studien användes 35 försökspersoner i olika åldrar och med varierande synfel. Det var endast höger öga som användes i studien, och vänster öga var därför ockluderad med en opak, svart lins under hela undersökningen. Först gjordes en refraktion på höger öga, för att få fram försökspersonernas rätta korrektion. Därefter mättes visus sex gånger; första gången med bästa korrektion, utan stenopeiskt hål, andra gången med bästa korrektion, med stenopeiskt hål, tredje gången med en ”dimning” på +2,0 D, utan stenopeiskt hål, fjärde gången med en ”dimning” på +2,0 D, med stenopeiskt hål, femte gången med en ”dimning” på +1,0 D, utan stenopeiskt hål, och sjätte gången med en ”dimning” på +1,0 D, med stenopeiskt hål. De sex visusmätningarna gjordes i provbåge och med ETDRS-tavla.

    Resultat: När den bästa korrektionen låg i provbågen och stenopeiskt hål sattes i sjönk visus med i genomsnitt 1,14 rader på ETDRS-tavlan. När den ”dimmande” +1.0-linsen var ilagd i provbågen blev det med stenopeiskt hål en genomsnittlig visusförbättring på 2,62 rader på ETDRS-tavlan, jämfört med visus utan stenopeiskt hål. Här var det dock en stor spridning mellan försökspersonernas värden. Med en ”dimning” på +2.0 D blev effekten av det stenopeiska hålet att visus, i genomsnitt, förbättrades med 6,48 rader på ETDRS-tavlan, då hålet sattes i provbågen.

    Slutsats: Slutsatsen är att stenopeiskt hål som kontrollmetod inte är så bra för att få fram den exakta styrkan, men den fungerar för att avslöja stora felkorrigeringar (större än 1.0 D).

  • 182.
    Sjögren, Lina
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    En jämförelse av compliance mellan de kontaktlinsbärare som köper kontaktlinserpå Internet och de som köper i butik2009Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Introduktion: Begreppet compliance används i optiker- världen för att benämna hur väl en kontaktlinspatient följer instruktioner för linsbärande.En debatt pågår om hur e-handel av kontaktlinser ska kunna skötas för att inte riskera patientsäkerheten. Motståndare till e-handel av kontaktlinser hävdar att det största hotet mot patientsäkerheten är icke-compliance.

    Syftet med denna undersökning var att undersöka om linsbärare som köper sina kontaktlinser på Internet skiljer sig i compliance gentemot de som köper kontaktlinser i butik

    Metod: En enkät med 27 frågor som berörde linsskötsel samt hur de medverkande såg på sitt linsbärande delades ut till 53 personer på bland annat kontor och offentliga platser. Enkätsvaren sammanställdes i ett poängsystem, där höga poäng betyder god compliance.

    Resultat: Totalt blev det 19 stycken Internetköpare och 28 stycken butiksköpare. Medelpoängen blev 23,68 för Internetköparna och 21,07 för butiksköparna. Alltså är de som köper sina kontaktlinser på Internet mer compliant än de som köper i optikerbutik enligt den här studien.

    Diskussion: Resultatet är mycket intressant och kan tyda på att det kanske är så att Internetköpare tar större ansvar för sitt linsbärande eftersom de känner av ett större ansvar.

  • 183.
    Solberg, Jenny
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Prevalens av binokulära syndrom bland ickepresbyopa skandinaver2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 184.
    Staxered, Pernilla
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    The Dark Focus of Accommodation in Swedish Myopes2009Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    The dark focus is a resting state of accommodation, which occurs when there are not enough stimuli for the eye to focus on. This means that the eye becomes more myopic and some people notice a blur for example at night time, more known as night myopia. In this study the dark focus in Swedish myopes is measured and any difference between early and late onset myopes is investigated.

    Method: The dominant eye of 56 myopes was first measured with static retinoscopy, using a distant target, and then with near retinoscopy, with the retinoscope beam as the target. The full working distance of 2.00 D was subtracted in both methods and the values were compared. The difference, if any, was the dark focus.

    Results: The mean value of dark focus was 0.53 D ± 0.26 for the entire group. The mean value for early onset myopes was 0.56 D ± 0.29 and for late onset myopes the mean value was 0.47 D ± 0.21. This showed no significant difference (p-value = 0.18). No significant correlation between amount of refractive error and dark focus was found.

    Conclusion: The Swedish myopes in this study have a smaller mean value of dark focus than mean values found in other studies using the same technique and the previous findings that early and late onset myopes differ in mean values of dark focus is not applied to this study.

  • 185.
    Stenberg, Li
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    Correlation between Retinoscopy andMonocular and Binocular SubjectiveRefraction2009Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Purpose: The aim of the study was to investigate if static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction, and also to see if there is any difference between these results and Mohindra retinoscopy.

    Methods: Retinoscopy and subjective refraction was performed on 32 adult subjects and the results from 29 of these were analysed.

    Results: The statistical analyses showed that static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction. Overall the correlation was high between all the refraction methods.

    Conclusion: Static retinoscopy has a higher correlation with monocular than binocular subjective refraction in adults. Static and Mohindra retinoscopy are similar, and Mohindra retinoscopy is highly correlated with subjective refraction in adults.

  • 186.
    Svensson, Erika
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    En jämförande studie av tårersättningsdropparna Systane och Clens 1002008Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 poäng / 15 hpStudent thesis
    Abstract [en]

    Abstrakt

    Bakgrund: Många av dagens kontaktlinsbärare har problem med sina linser i form av torrhet. Detta är orsaken till att många väljer att ej använda sina linser.

    Syfte: Syftet med mitt arbete var att få att svar på hur många vana linsbärare som upplevde problem med torra/grusiga ögon och tyckte de blev hjälpta av att använda tårsubstitut.

    Material och metod: Material i denna undersökning är vetenskapliga artiklar, böcker och Internet. Enkäten som användes har jag själv utformat (finns att se som bilaga).

    Resultat: Av tjugo utskickade enkäter kom elva stycken tillbaka. Av dessa elva var det två stycken som upplevde problem vid linsbärande, 7 stycken som upplevde problem ibland och två som inte hade problem. Åtta av personerna tyckte att båda preparaten fungerade och två stycken tyckte att endast Systane fungerade och en person tyckte att inget av preparaten fungerade.

    2008:O21

  • 187.
    Svensson, Marcus
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Förekomsten av refraktionsfel i Nicaragua2011Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syfte: Att undersöka förekomsten av refraktionsfel i Nicaragua och jämföra resultatet emot övriga världen för att avgöra om det är någon skillnad.

    Metod: Studien utfördes från den 26 mars till den 9 april. Tre städer besöktes i Nicaragua och i dessa städer fick patienterna själva uppsöka undersökningslokalerna för att få en synundersökning. Undersökningsmetoden har varit enkel, utrustningen som har använts har varit provbåge, provlåda, plusflipprar och synprövningstavla med Snellen E som har varit uppsatt på fem meters avstånd.

    Resultat: Totalt så har 1021 patienter ingått i denna studie. Varav 23,1 % var hyperopa. Hyperopi har definierats som +0,50 och större. Myopin i denna studie var 6,9 % och klassificerades som -0,50 eller större. Presbyopi har även den redovisats och totalt sett var det 845 patienter som hade någon form av presbyopi.

    Slutsats: Slutsatsen av denna studie visar att hyperopin i Nicaragua var betydligt mycket vanligare än i övriga studier som har gjorts i världen. Denna studie visade också att myopi förekom i mycket mindre utsträckning än i övriga studier. Både genetiska- och miljöfaktorer, så som mycket närarbete, kan spela en roll i skillnaden mellan länderna.

  • 188.
    Söderberg, Michelle
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Relationship between Accommodative Functions and Computer Vision Syndrome2011Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 189.
    Söderström, Jessica
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    Jämförelse av den individuella vertikala CD-kvoten mellan höger och vänster öga hos en normal population2008Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 points / 15 hpStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syfte: Studiens syfte var att ta reda på om det fanns någon individuell skillnad i vertikal CD-kvot (cup/disk-asymmetri) mellan höger och vänster öga hos en normal population. Metod: Ett biomikroskop och en volklins (+78D) användes vid bedömningen av synnervspapillen. Papillens (diskens) och cupens vertikala storlek mättes genom justering av ljusspaltens höjd på biomikroskopet och de båda värdena lästes sedan av från spalthöjdsskalan på biomikroskopet. CD-kvoten räknades ut på höger respektive vänster öga genom att cupens uppmätta värde dividerades med diskens uppmätta värde. Därefter gjordes en jämförelse av den individuella CD-kvoten på höger och vänster öga. Resultat: Mätresultatet från 39 personer användes i studien. Cup/disk-asymmetrin varierande mellan 0 och 0,07 vilket innebär att alla deltagande hade en asymmetri som var mindre än 0,1. Asymmetrins medianvärde var 0,01. Slutsats: Studien konstaterade att det fanns en vertikal cup/disk-asymmetri hos många av de deltagande. Denna påvisande asymmetri var dock inte stor, då 80 % av populationen hade en asymmetri på 0,02 eller mindre.

    2008:O17

     

     

     

     

     

     

     

     

  • 190.
    Theagarayan, Baskar
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    MANIPULATION OF OCULAR ABERRATIONS IN MYOPES2010Doctoral thesis, comprehensive summary (Other academic)
    Abstract [en]

    Myopia is a major cause of vision loss throughout the world. High myopia is associated with severe eye diseases like maculopathy, retinal detachment and glaucoma. The prevalence of myopia is increasing, and varies by country and by ethnic group. In some Asian populations the prevalence is 70%-80%. 

    This thesis includes five experiments. In experiment I we investigated the effects of added positive and negative spherical aberration on accommodative response accuracy. We found that the accommodative response can be altered by modulating the spherical aberration of the eye with soft contact lenses. There was an improvement in the accommodative response slopes and a decrease in the lag of accommodation with the negative spherical aberration lenses compared to positive spherical aberration lenses. 

    In experiment II we investigated whether the negative spherical aberration in contact lenses could be tolerated visually in terms of wearability and comfort. We found that all the subjects were satisfied with the contact lens comfort, distance and near vision and the stability of the vision with the lenses. The accommodative response was stable through out the treatment period.

    In experiment III we investigated the efficacy of a novel dual treatment for the improvement of accommodative accuracy and dynamics in myopes. The spherical aberration of the eye was effectively altered to negative in the treatment group as predicted. In the control group as expected there was no significant change in the spherical aberration of the eye with and without contact lenses. The treatment lenses decreased the lag of accommodation and increased the accommodative response slope at 3 months.

    In the experiment IV we investigated the effect of the treatment lenses used in the previous experiment on high and low contrast visual acuities after a one year treatment period. The results showed a significant improvement in both high and low contrast visual acuities after the one year period in the treatment group compared to the control group, even though it was not clinically significant.

    In experiment V we investigated the intrasession repeatability of peripheral aberrations using COAS-HD VR aberrometer and also reported the distribution of higher order aberrations in a group of young emmetropes. There was no significant difference in the variance of total higher-order RMS between on- and off-axis measurements. There was a significant change in the horizontal coma, spherical aberration and higher-order RMS with off-axis angle along the horizontal visual field. We demonstrated that fast, repeatable and valid peripheral aberration measurements can be obtained with this instrument.

    This thesis contributes new results in this field of myopia, aberration and accommodation.

  • 191.
    Theagarayan, Baskar
    et al.
    Vision CRC, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    Radhakrishnan, Hema
    Vision CRC, Australia ; , University of Manchester, UK.
    Allen, Peter M
    Vision CRC, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    Calver, Richard I
    Vision CRC, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    Rae, Sheila M
    Vision CRC, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    O'Leary, Daniel J
    Vision CRC, Australia ; Anglia Ruskin University, UK.
    The effect of altering spherical aberration on the static accommodative response.2009In: Ophthalmic & physiological optics, ISSN 0275-5408, E-ISSN 1475-1313, Vol. 29, no 1, p. 65-71Article in journal (Refereed)
    Abstract [en]

    PURPOSE: To investigate the effect of altering the spherical aberration (SA) of the eye on the static accommodative response.

    METHODS: Participants were fitted with nominally afocal contact lenses with controlled amounts of SA of either -0.2, -0.1, 0.0, +0.1 or +0.2 microm for a 5-mm pupil. Measurements of SA and root mean square (RMS) total aberration for the eye plus lens for each participant were determined with a Complete Ophthalmic Analysis System aberrometer. Accommodation was stimulated either by placing targets at different dioptric distances from the eye, or by using a fixed distance target and placing negative-powered lenses in front of the eye. Accommodation responses were determined with a Shin-Nippon autorefractor.

    RESULTS: For both stimuli situations, the slope of the accommodation stimulus-response function was lowest for the lenses with +0.2 microm SA, and increased as the amount of SA was reduced. There was a significant negative correlation between SA and slope. Lag of accommodation at 33 cm correlated well with added SA, but did not correlate with total RMS error. There was no significant difference between the responses at 30 min after lens wear started and the responses after 1 h.

    CONCLUSIONS: Adding negative SA to the eye generally improves the slope of the accommodation stimulus-response curve and decreases lag of accommodation, and positive added SA depresses the slope of the stimulus-response curve and increases lag. The effect seems to be specific to SA, as there was no relationship between lag and RMS error. Altering SA may be a viable way of changing accommodative functions in clinical situations.

  • 192.
    Theagarayan, Baskar
    et al.
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry.
    Sörman, Yelene
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry.
    Effect of Age on Amplitude of Accommodation in a Swedish Population2015In: Investigative Ophthalmology and Visual Science, ISSN 0146-0404, E-ISSN 1552-5783, Vol. 56, no 7Article in journal (Other academic)
  • 193.
    Thorell, Johanna
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Prevalence of Accommodative Infacility in Swedish Adults2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 194.
    Tigerström, Kristoffer
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Två olika tårsubstituts påverkan av synkvaliteten2010Independent thesis Basic level (university diploma), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Tårsubstitut används mycket bland linsbärare och personer med torra ögon. Detär vanligt nuförtiden att arbete i kontorsmiljö och vid datorer ger problem medtorra ögon, Computer vision syndrome (CVS), och att dessa personer dåanvänder tårsubstitut. Ofta står det i tårsubstitutens bipacksedel att de kan geproblem med dimsyn en stund efter applicering.Tidigare studier har visat att aberrationerna i ögat ökar vid applicering avtårsubstitut och möjligtvis är det anledningen till att dimsynen uppkommer.Syfte: Syftet med studien är att ta reda på hur mycket synkvaliteten påverkas avtvå olika tårsubstitut och hur lång tid den påverkas.Metod: Metoden innebar att närvisus och aberrationer mättes på 30 patienter (60ögon) först utan tårsubstitut. Sedan applicerades det första tårsubstitutet(Systane) i höger öga och ytterligare en mätning av närvisus och aberrationerutfördes. Därefter gjordes ytterligare 5 mätningar av aberrationerna, en var fjärdeminut. Samma sak utfördes sedan på vänster öga men då med Lacryvisc iställetför Systane.Resultat: Resultatet visade att med Systane försämrades visus hos 11 patienter.Aberrationerna ökade vid appliceringen av tårsubstitutet. Med Lacryvsicförsämrades visus hos 29 av patienterna. Abberrationerna ökade även där vidappliceringen.

  • 195.
    Totland, Anna
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    En jämförelse mellan Låg och Hög BKC på Icke-presbyoper2008Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 points / 15 hpStudent thesis
    Abstract [sv]

    Introduktion: Binokulär korscylinder (BKC) är ett sätt att mäta den ackommodativa responsen på nära håll, dvs hur mycket patienten över – eller underackommoderar till ett visst avstånd. BKC har dock visats gevarierande resultat hos icke-presbyoper eftersom de har större förmåga att ackommodera än presbyoper. Testet kan emellertid utföras på två olika sätt, låg BKC och hög BKC, där hög BKC som försöker kontrollera ackommodationen torde lämpa sig bättre för yngre personer.

    Syfte: Att på icke-presbyoper mäta den ackommodativa responsen med de två BKC-metoderna, låg och hög BKC, och se om någon skillnad i resultat gick att fastställa. Vidare var att undersöka om möjligtvis något tillvägagångssätt är att föredra på yngre personer.

    Metod: De båda BKC-metoderna utfördes efter en subjektiv refraktion på monokulärt vis enligt dimmetoden med en avslutande binokulär avstämning. Låg BKC innebär att ett korsmönster observeras med endastavståndskorrektion och korscylindrar. Vid hög BKC adderas extra plus till avståndskorrektionen och korscylindrar fälls för. Mätningarna utfördes vid ackommodationsstimuli 2,50 D, vilket motsvarar ettavstånd på 40 cm.

    Resultat: Totalt undersöktes 42 personer, varav nio fick uteslutas pga att de inte uppfyllde urvalskriterierna. Resultaten visade att med hög BKC erhölls ett högre värde, dvs större underackommodation, hos alla utom en. Medelvärdet för den underackommodation som uppmättes med hög BKC var +0,80 D och med låg BKC-metod +0,34 D. Medelvärdet för differensen mellan hög- och låg BKC-metod var +0,45 D.

    Diskussion: Vid mätning av den ackommodativa responsen med låg och hög BKC-metod på samma patient så fås en större underackommodation med hög BKC. Troligtvis pga att den metoden till viss del relaxerar ackommodationen. Då icke-presbyoper har förmåga att ändra sin ackommodation så är BKC ett svårt test att utföra på dem. Hög BKC verkar emellertid ge säkrare svar från patienten och bör med fördel kunna användas på yngre personer.

  • 196.
    Trankvist, Sarah
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry.
    Förekomsten av ögontorrhet bland hjälpsökande i Peru2018Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
  • 197.
    Turesson, Anna
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Visus med och utan korrektion vid undersökning av hjälpsökande patienter i Nicaragua2011Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 15 credits / 22,5 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Syfte: Att ta reda på vilken visusförbättring som kan ges hjälpsökande människor i Nicaragua genom en enkel synundersökning och begagnade glasögon. Vilket visus patienterna hade när de kom och vilket visus de kunde komma upp i under undersökningen undersöktes. Studien undersöker även om det finns något samband mellan avståndsvisus och läskunnighet.

    Material & Metod: Undersökningarna ägde rum i tre städer i Nicaragua under en resa med organisationen Vision For All (VFA). Undersökningen utfördes med en provlåda innehållande flippers med styrkorna +1,00/+1,50 D och +2,00/+2,50 D, lösa provglas och en avståndstavla Snellen E-hake som användes på 5 meter. En optikerparlör användes för att underlätta kommunikation mellan optiker och patient.

    Resultat: Antalet personer som undersöktes var 1180st där 178st blev bortsorterade på grund av t.ex. katarakt, brist på rätt styrka i glasögon, visus ej antecknat m.m. Antalet kvinnor i studien var 677st och 325st män. Åldrarna varierade mellan 5 och 96 år. Medelvärde fri/habituell visus var 0,45±0,17 och medelvärde korrigerad visus var 0,77±0,13 vilket visar en signifikant förbättring (p<0,05). Av de personer som blev undersökta var det 56% som hade visus> 0,8. Antal som fick avståndskorrigering var 278 personer och80 % av dem kom upp i visus> 0,8. Denna studie visade ingen signifikant skillnad i visus mellan läskunniga och icke läskunniga.

    Slutsats: Studien visar att det gör skillnad att VFA ordnar resor till mindre utvecklade länder och lämnar ut begagnade glasögon. Glasögonen ger inte bara förbättring i synskärpa utan även i välbefinnande och levnadsstandard. 

  • 198.
    Vall, Patrik
    University of Kalmar, School of Pure and Applied Natural Sciences.
    Nearwork - a risk factor for overcorrectingpatients?2009Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [en]

    Introduction: Research has shown that people become more myopic when performing nearwork. This phenomenon is called nearwork-induced transient myopia (NITM). Although this nearsightedness is temporary it is possible that it has an effect on individuals over time, causing permanent myopia, but from a more short-term and clinical point of view; can NITM have implications on the ordinary visual examination?

    Aim: The purpose of this study was to investigate if prolonged nearwork can produce a change in the distance refraction significant enough to be measured with commonly occurring instrumentation used in clinics and if patients can be overcorrected because of this.

    Methods: 23 emmetropic and myopic subjects with a mean age of 24 years were examined at two occasions; prior to and after approximately 2 hours of nearwork. The refraction was determined using a Topcon VT-10 manual phoropter and the end-point of refraction was defined using the duo-chrome test.

    Results: When the data was averaged across all test subjects it revealed a statistically significant myopic refractive shift of 0.16 D. A subgroup analysis revealed an average myopic shift of 0.28 D in the myopic subjects (Student’s paired t-test; P < 0.05) and an average myopic shift of 0.05 D in the emmetropic subjects (Student’s paired t-test; P > 0.05).

    Conclusion: Based on the data and results presented in this study and the results from earlier studies it is reasonable to say that there is a small risk that some patients could be overcorrected due to prolonged nearwork being performed prior to a visual examination.

  • 199.
    van Ewijk, Mark
    Linnaeus University, Faculty of Science and Engineering, School of Natural Sciences.
    Skillnader i kontrastseende mellan hög - och lågfrekvent belysning2010Independent thesis Basic level (degree of Bachelor), 10 credits / 15 HE creditsStudent thesis
    Abstract [sv]

    Att endast mäta synskärpa i en vanlig synundersökning är oftast inte tillräckligt för att få en komplett bild på synfunktionen av en patient. Kontrastkänslighet är en viktig del i synen som ofta utelämnas ur dagens rutin undersökningar. Detta är i undersökarens ögon en viktig del av en synundersökning eftersom enbart synskärpa inte ger en helhetsbild på patientens synfunktion.

    Syftet i denna studie var att se om ljusets frekvens påverkar vårt kontrastseende. I studien har undersökaren jämfört kontrastseende vid hög- och lågfrekvent belysning och försökt att ta reda på om dessa två förhållanden har en påverkan på patientens kontrastseende.

    I studien mättes kontrastkänslighet i lågfrekvent (50 Hz) och högfrekvent belysning (25 000 – 70 000 Hz). Ljusinstallationen som användes var en egen design av undersökaren. Antal försökspersoner som inkluderades i studien var 33 med en medelålder av 63 år. Alla undersökningar utfördes med en dubbel blind princip, undersökaren hade ingen kunskap om vilket ljus som var hög – eller lågfrekvent.

    I resultatet kom det fram att den allra största delen av provet fick ett betydligt högre testresultat under de lågfrekventa belysningsförhållandena. I några fall hittades ingen skillnad mellan de olika belysningsförhållandena och endast ett fåtal läste bättre vid högfrekvent belysning.

    I dagens arbetsmiljö används allt oftare högfrekventbelysning eftersom det är flimmerfritt, men är det också bättre? Denna studie visar att lågfrekventbelysning ger bättre kontrast än högfrekvent belysning, det visar även att kontrastkänslighet minskar vid stigande ålder.

  • 200.
    Venkataraman, Abinaya Priya
    et al.
    Royal Institute of Technology.
    Lewis, Peter
    Linnaeus University, Faculty of Health and Life Sciences, Department of Medicine and Optometry.
    Lundström, Linda
    Royal Institute of Technology.
    Optical Correction and Stimulus Motion to Improve Vision in Eccentric Preferred Retinal Locus2016In: Investigative Ophthalmology and Visual Science, ISSN 0146-0404, E-ISSN 1552-5783, Vol. 57, no 12, article id Meeting Abstract: 5175Article in journal (Refereed)
12345 151 - 200 of 206
CiteExportLink to result list
Permanent link
Cite
Citation style
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Other style
More styles
Language
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Other locale
More languages
Output format
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf