Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka det dialektiska förhållandet mellan å ena sidan identitetsskapande processer kring fotbollsklubbar och å andra sidan samhällsförändringar. Ytterst handlar det sålunda om hur fotbollssupportrars identitetsformeringar påverkats av och påverkat historiska, politiska och sociala förändringar i östra Tyskland mellan 1965 och 2015. Avhandlingen bygger på två fundament. Det första är den historiska och sociala kontext som supporterkulturen är en del av. Det handlar om DDR och den så kallade återföreningen av Tyskland och dess historiska och sociala konsekvenser, och, vilket är nog så viktig, min egen förförståelse för och kunskap om dessa företeelser. Det andra fundamentet, vilket kanske är det viktigaste, är de intervjuade östtyska fotbollssupportrarna och deras narrativ om fotbollens roll i detta sammanhang. Avhandlingen är baserad på intervjuer och deltagande observationer genomförda med supportrar till BFC Dynamo, FC Erzgebirge Aue, 1. FC Magdeburg och 1. FC Union Berlin. I avhandlingen utgår jag från tre narrativa nivåer. För det första en narrativ nivå som utgår från de intervjuades personliga erfarenheter och berättelser. För det andra en narrativ nivå som framför allt kopplas till klubbarna, men också till region eller stad och andra fenomen som förknippas med klubben, och därigenom skapar en gemensam identifikation. Slutligen en tredje narrativ nivå som utgår från det hegemoniska, och där dominerande diskurser, makt, ekonomiska och sociala strukturer och förhållanden mellan östra och västra Tyskland är viktiga. Det är framför allt på denna tredje nivå som begreppet diskurs används och knyts till det hegemoniska. Genom att studera hur dessa tre nivåer förhåller sig till varandra i de olika berättelserna synliggörs växelverkan mellan identitetsskapande och olika narrativ. Studien visar att supporterkulturen i DDR kännetecknades av en viss frihet som till en början både uppmuntrades och accepterades av statsmakten i DDR. Med tiden kom emellertid supporterkulturen att uppfattas som ett tilltagande problem. Det är en förklaring till att fotbollen och supporterkulturen i DDR av vissa forskare har tolkats som fora för politiska protester vilka banade väg för DDR:s kollaps och den tyska återföreningen. De intervjuade supportrarnas narrativ bekräftar också att åskådare vid tillfällen artikulerade ett missnöje med situationen i DDR, men att fotbollen och supporterkulturen inte spelade samma politiska roll som den evangeliska kyrkan eller Neues Forum. I avhandlingen visar jag vidare att de intervjuades narrativ ger vid handen att fotbollen och supporterkulturen förlorade i betydelse under die Wende. Nya strukturer och hegemoniska diskurser utmanade etablerade sociala och kulturella praktiker i östra Tyskland. Sammanslagningen av de två tyska fotbollsförbunden resulterade i en underordnad position för de före detta DDR-klubbarna och deras supportrar. En konsekvens av detta var att nation och makt kom att bli viktiga inslag i identitetsskapandet kring fotbollsklubbarna och supporterkulturen efter den tyska återföreningen. Jag åskådliggör i avhandlingen också hur identifikationen med östra Tyskland till viss del har vuxit sig starkare än vad som var fallet under DDR-tiden. Det ojämlika maktförhållandet inom fotbollen mellan östra och västra Tyskland och reaktioner på västtyska fördomar om östtyska fotbollssupportrar är några exempel på situationer som har konstruerat östtyska identiteter efter 1990. Även om supportrarnas narrativ ger uttryck för olika situerade östtyska identiteter är attityderna till den tyska återföreningen överlag positiva. Supporterkulturen i östra Tyskland är ett ovanligt kulturellt fenomen som konstruerar sammanhängande narrativ, vilka binder samman DDR med Förbundsrepubliken. Genom att studera hur dessa narrativ konstrueras har jag undvikit att tolka DDR som en anomali i den tyska historien. På detta sätt bidrar avhandlingen med ny kunskap om och ny förståelse både för supporterkulturen i östra Tyskland och för den tyska återföreningen.