1960-talets Sverige präglades av expansion och utbyggnad av viktiga samhällsinstitutioner och ökad efterfrågan på högre utbildning. Riksdag och regering beslutade att universitets-filialer skulle etableras i Karlstad, Linköping, Växjö och Örebro från 1967, så att den högre utbildningen skulle komma fler människor till del och fler delar av landet få tillgång till avancerad kunskap. Det dröjde ett tag innan denna utbyggnad kom det konstvetenskapliga ämnet till del. Det fanns dock efterfrågan från flera håll. Den expanderande lärarutbildningens inslag av bildpedagogik krävde konst- och bildkunniga lärare, designutbildningarna efterfrågade designhistorisk kunskap och de kulturhistoriska institutionerna mötte önskemål om utbildning i konsthistoria.I detta kapitel kommer vi att redogöra för hur ämnet konst- och bildvetenskap etablerades vid universiteten i Växjö och Karlstad vid det senaste millennieskiftet, det vill säga ca 100 år efter den första etableringen av ämnet i Sverige. Vi avser att diskutera de olika förutsättningar som rådde inom akademin och samhället, och jämföra hur de påverkade inriktning och möjlighet till profilering den första gången ämnet instiftades i Lund och Uppsala med den sista, i alla fall den senaste, gången, i Karlstad och Växjö.Vi avser att beskriva hur ämnena har vuxit fram inom de båda universiteten och hur de utvecklats. Vår text kommer att analysera hur organisatoriska strukturer på lärosätena och allianser med andra ämnen påverkade ämnena i såväl undervisnings- som forskningshänseende. Vi avser att beskriva hur likheter och skillnader mellan konstvetenskap och bildpedagogik breddade repertoaren av relevanta metoder och teorier, vilket var betydelsefullt för utvecklingen av mellanliggande områden såsom konstpedagogik. Samarbete med designutbildning gav konstvetarna praktisk förankring av teoretiska kunskaper och bidrog till de blivande designernas utveckling av historisk och teoretisk förståelse av sin yrkesmässiga verksamhet.Intresset för ämnets verksamhet inom regionala konst- och kulturorganisationer har också gett en god förankring inom arbetslivet, vilket också kan kopplas till studenternas deltagande i utbildningsprogram med stor samhällsrelevans.

This article describes Dak'Art's role as a platform for critical global views. The author examines the biennial's origins and development in recent years, and shows, by interpreting some of the exhibited artworks from 2008, 2010 and 2012, that Dak'Art represents an alternative kind of global exhibition that shifts the perspective from insistent demands of the north to critical global viewpoints. Many of the artworks communicated messages critical of the European Union, particularly with regard to historical and contemporary problems with borders and boundaries. Pan-African unity was often proposed as an alternative solution. The biennial redefines the concept of internationalism through this Pan-African orientation, and serves as a platform for tackling urgent contemporary issues around politics, ethics, globalization, identity and postcolonial conditions.