Denna rapport syftar till att inspirera studenter (och forskare) att pröva på att använda systematiska litteratur- och dokumentstudier i sina uppsatser. Rapportens struktur följer en generell arbetsprocess för en uppsats som använder dessa metoder. Faser som planering, genomförande och sammanställning av studier beskrivs och problematiseras. I rapporten exemplifieras och konkretiseras de metodologiska diskussionerna med syften, frågeställningar, teoretiska inramningar, resultatbeskrivningar och analyser hämtade från såväl studenters uppsatser som vår egen forskning. En viktig del i rapporten är synliggörandet av studenters egna röster och åsikter. Tidigare studenter har bjudits in att för att reflektera över sitt arbete med litteratur- eller dokumentstudier. Studenternas reflektioner har vävts in löpande i rapporten, men redovisas också separat i ett eget kapitel.

In 1991, Christopher Hood made a substantial contribution to public administration research when he formulated the concept of New Public Management (NPM). His article can in many ways be understood as an enabler of research focused on public sector reforms. To this day, numerous articles and books have been published, discussing the concept itself and the empirical phenomenon. In celebration of the 25-year period since the concept of NPM was introduced, this article revisits the current knowledge through a systematic literature review of 299 articles published between 1991 and 2016. This approach enables a meta-analysis of research published in five top-ranked international public administration journals. We identify four important themes as emerging from our review: (i) a reform with a vague intention, (ii) the limping concept, (iii) the one-sided perspective and (iv) NPM as the new norm. An important effect of this is that Hood’s framework may have been curtailed, leading to a distorted knowledge base when it comes to future studies.

I efterdyningarna av New Public Management finns ett behov av att förändra synen på organisering och styrning av den offentliga sektorn. Ett samlingsbegrepp för de nya teorierna kring styrning och organisering av offentlig sektor är post-NPM. I en nyligen publicerad rapport diskuterar Elin K. Funck och Tom S. Karlsson fyra starka trender inom ramen för området.

I den här texten diskuterar vi det begrepp som kommit att dyka upp mer och mer i såväl litteratur som i debatt: post-NPM. Vi vet av litteraturen att det handlar om något distinkt annorlunda från NPM, men det är ofta mer otydligt vad detta ’annorlunda’ egentligen är. Vi genomför en litteraturöversikt där vi beskriver fyra starka trender inom ramen för post-NPM: (1) New Public Governance, (2) Public Service Logic, (3) Public Value Management och (4) Digital-Era Governance. Syftet är att beskriva och analysera vad post-NPM är för något, hur det är annorlunda från NPM samt hur (eller om) det kommit att ta sig empiriskt uttryck i en svensk kontext.

Med förankring i såväl internationell litteratur som svensk empirisk kontext, drar vi slutsatserna att post-NPM erbjuder nya sätt att se på och förstå hur den offentliga välfärdsproduktionen ska erbjudas, vad som ska erbjudas och varför välfärdsproduktionen ska erbjudas på detta sätt. Även om post-NPM erbjuder många nya perspektiv, visar vi i den här texten på hur dessa kommit att vara starkt färgade av de dominerande NPM-uttrycken. Vi menar att där post-NPM kommit att erbjuda sådana nya perspektiv så har de i första hand handlat om en samhällsövergripande nivå, där diskussionen kommit att handla om organisering i första hand. När det istället handlar om styrning av verksamheter återfinner vi idéer som är tydligt sprungna ur NPM-reformer.

En slutsats kring detta är att är att NPM och post-NPM fokuserar på delvis olika nivåer och därför med fördel kan förstås som kompletterande snarare än konkurrerande begrepp. I likhet med annan litteratur på området, menar vi att NPM och post-NPM skulle kunna kombineras för att skapa en tydligare struktur för organisering av välfärdstjänster, samtidigt som vi vidmakthåller behovet och förmågan till styrning och ansvarsutkrävande. En sådan kombination skulle kunna medföra en mer inkluderande offentlig sektor, där offentliga resurser och kollektiva nyttigheter används smart och effektivt.

In the wake of public sector reforms, commonly referred to as New Public Management, it has been suggested that actors engaged in public administration are changing the manner in which they understand the public sector. According to these perspectives, public reforms informed by (neo-)liberal policy have caused instances of economification and a proliferation of economy and efficiency as important and dominating norms of contemporary public organisations. In this paper I posit the question of how actors’ engaged in public administration make sense of the turbulent and pivoting reforms within the public sector? The paper is written within an institutional theoretical perspective, where both an agency- and structural perspective is engaged in order to enable a holistic analysis. The empirical material consists of four focus group sessions, in total 25 “managers” discussing issues concerning their positions and tasks associated with being engaged as public administrators within the Swedish central government. It was found that actors rejected the incompatibleness of contemporary public management on the one hand and traditional civil service on the other. Rather, actors enacted compartmentalised, yet interdependent, perspectives wherein the two mentioned roles could be used simultaneously in everyday life. On the one hand an internal perspective was enacted wherein a managerial discourse and managerial techniques were used. On the other hand an external perspective was enacted in order to safeguard citizens’ rights within the modern welfare state. It is concluded that the previously held dichotomy between management and civil service is a fallacious one. Rather than subscribing to faulty theorising surrounding a shift or a blending/merger of administrative roles, researchers of public administration should adhere to the general point made in this paper: actors engaged in public administrators are Managers as well as Civil Servants. This has great implications for the future role of public administration.

Manager and Civil Servant is an exploration of actors' taken-for-granted assumptions that govern perceptions concerning how public administration should be undertaken within contemporary welfare states. It is argued that more than 30 years of continuous reforms directed towards public administration have caused dilemmas to arise. These dilemmas have resulted in a shifting of balances regarding the underpinning pillars of public administration. These reforms have furthermore resulted in an emergence of challenging social systems, entailing new beliefs and practices. The question posited is "how do actors engaged in public administration make sense of the dilemma(s) they face". Theoretically, this dissertation entails institutional theory as well as Structuration Theory. These are combined in a framework, wherein agency and structure are used in order to characterise manifestations of taken-for-granted assumptions. The framework is furthermore elaborated through conceptual perspectives concerning Management as well as Civil Service in order to model a framework for public administration. Empirically, this dissertation entails a use of qualitative as well as quantitative methods. Open-ended interviews are combined with self-administered surveys, statistical analysis, and focus groups. Two important contributions are highlighted. Firstly, actors engaged in public administration reject the idea of polarisation concerning inherent public administrative activities and that the dilemma being accentuated within public administration. As such, instances of making sense are reduced due to an unconscious enactment of meanings and sanctions that reject the presence of dilemmas. Secondly, actors' ability to reject polarisation, and thus dilemma, can be explained through compartmentalising interdependent perspectives. On the one hand actors enact an internal perspective wherein instances of Management make sense. On the other hand actors enact an external perspective wherein instances of Civil Service make sense. The separation and compartmentalisation of these perspectives not only enable actors to reject dilemma, they are enabled to enact seemingly different roles at once. They become both Managers and Civil Servants.