The extent and quality of social support for learning provided by warm experts has received limited scholarly attention. Using a sequential exploratory mixed-methods approach, and a point of departure in theory regarding opportunities for and barriers to learning, the study starts with qualitative interviews with 22 individuals aged 70-94. Relationships between older adults and their children and grandchildren are analyzed, and experiences of opportunities and barriers for learning are identified. These findings are operationalized into items in a survey distributed to a representative sample of Sweden’s population aged 65-90 (n=1,610), to measure variations in the quantity and quality of social support for learning. Findings reveals that children are mainly engaged as warm experts, and the more frequently families meet, the more frequently support for learning takes place, and the higher the perceived quality. Age, income and education, show no relationship with the perceived quality of social support for learning.

The slogan “digital first” has become a buzzword for public organisational development at the local, regional, and national levels in Sweden. The slogan alludes to the idea that providing information to and communication with citizens should take place primarily through digital channels. This idea is also popular in other parts of the digitalised world. Obviously, digital solutions have the potential to become pedagogical, reliable, and effective interfaces for governmental interaction with citizens. However, the extent to which they are actually accessible, brought to use, and valued among older adult users (more than 65 years of age) has not attracted much research interest. Drawing on national survey data, collected in November–December 2020, on Swedish citizens (aged 65 to 90 years), this article will start to compensate for this deficit. First, it analyses the extent to which citizens have physical access to required devices and how access is related to material, discursive, and social resources. Second, it analyses resources and usage of important platforms for public services for older adults: the Pensions Agency, health care, e-pharmacy, the Social Insurance Agency, and the Tax Agency. Finally, the article examines outcomes: feelings and attitudes towards experiences of encountering a digitalising society. The article demonstrates how all three levels of divides—access, usage, and outcomes—are clearly related to older adults’ access to material, discursive, and social resources, as well as to age and pre-retirement experience with computers. It is comparatively younger individuals with longer formal education and at least average incomes and social networks who benefit the most from digitalised public services.

Utan tillgång till digitala medier – som smarttelefon, surfplatta eller dator – är det svårt att få vardagen att fungera i ett digitaliserande land som Sverige. För att betala räkningar, parkeringsavgifter, köpa bussbiljetter eller boka tid på vårdcentralen är det i princip nödvändigt att inneha, och kunna använda, någon form av digital apparat.

Den här studien, som analyserar ett representativt urval av den svenska befolkningen i åldrarna 65 till 90 år (n = 1614), uppmärksammar särskilt de ungefär 400 000 individer som inte är digitalt aktiva och därigenom har frånkopplats från betydande delar av den offentliga som privata servicen.

Överrepresenterade bland de frånkopplade är individer över 75 år med kortare utbildning, lägre inkomster än genomsnittet och med jämförelsevis begränsade sociala nätverk liksom begränsade yrkeserfarenheter av datorer eller annan digital teknik.

Sedan mitten av 80-talet har Kalmar läns museum utformat och genomfört tidsresor för olika kategorier av deltagare, ca 120 tidsresor genomförs per år. De flesta av tidsresorna har haft pedagogiska syften och rört sig bakåt i tiden där deltagarna får upptäcka och erfara olika aspekter av passerade epoker för att stimulera till diskussion och reflexion. Inom eHealth Arena vill Linnéuniversitetet tillsammans med Kalmar läns museum, skapa erfarenhet och kompetens att göra framtidsresor inom e-hälsa genom att prova metoden dels inom äldreomsorgen, dels inom det förbättringsarbete som sker i länets habilitering och rehabilitering inom projektet ”Framtidens habilitering och rehabilitering är Nära”.

Målet med framtidsresorna har varit att testa om metoden kan engagera och stärka personal inom vården och omsorgen att reflektera och diskutera framtidens vård och omsorg, allt i syfte att skapa bred delaktighet i förändringsarbete i allmänhet och digitalisering i synnerhet, kort sagt, att artikulera behov och handlingsalternativ grundade i solida yrkeserfarenheter. Denna rapport ska bidra med två saker, å ena sidan fungera som instruktion och beskriva vad en tidsresa är för dem som vill använda metoden, å andra sidan ska den värdera hur väl de genomförda framtidsresorna lyckades uppnå sina syften; att erbjuda en metod för reflexion, kreativitet och nytänkande och att bidra till en utvecklad framtidsförståelse för större delaktighet i förändringsarbete.

I vilken omfattning kontaktar äldre individer vården digitalt? Skiljer det sig mellan olika grupper, och framför allt, hur ser bilden ut för utrikes födda? Idag vet vi inte särskilt mycket om detta, men med denna artikel vill vi bidra till att fylla tomrummet.

The notion of silver surfers has been recurring in research for two decades. It often refers to elderly skilled and affluent users of digital media. Departing from domestication theory, and drawing on the concept of online repertoires, this article sets out to offer critical insights into what it actually takes, sociologically speaking, to become a silver surfer. The analysis starts from a set of interviews with 19 respondents (66–82 years) covering appropriation and incor- poration of digital media and online repertoires. Based on insights from interview data, we turn to a quantitative analysis of a national postal survey (Swedish). In these data (N = 1,264), we first filter out the silver surfers and then perform a logistic regression analysis in order to investigate the factors that promote the status of being a silver surfer. Our analysis shows that only 19% of the sample could be categorised as silver surfers. It further reveals the important influence of factors such as age, income, interest and self-efficacy in particular. Silver surfers are a privileged group. However, contemporary ICT policy tends to assume that they are representative of senior users in general. Thus, there is a significant risk that current policy objectives will be misdirected.

Drawing on data derived from a nationwide postal survey (n = 1264) with a simple random sample of Swedes between ages 65 and 85 (response rate: 63%), the article analyses the general patterns of: (a) degrees of information and communication (ICT) access and (b) ICT-literacy among Swedish senior citizens. The overall patterns of access and literacy are analysed in light of senior citizens’ assets – conceptualized as material, discursive and social resources – and their age and gender. The analysis reveals a positive correlation between levels of material (e.g., income), discursive (e.g., English skills) and social (e.g., social networks) resources and access to ICT. With greater resources, the average number of devices increases. The analysis also reveals a positive correlation between discursive and social resources and ICT-literacy. Gender has no bearing on access to devices, but might have some effect on ICT-literacy. The correlation between age, access and literacy is negative. With increasing age, both access and literacy decreases. In this respect, the study reveals a generational effect. However, since all three resources tend to decrease over the life cycle, the results are also discussed in terms of an age effect. These data and our analyses are contextualized by a critical discussion that reflects on the implications of these general patterns: What do they mean for senior citizens’ abilities to be included and participate in a continuously digitalizing society?

Sammanfattning: rapporten kartlägger äldres (65-85 år) digitala vardag, och analyserar särskilt om skillnader föreligger mellan utrikes födda och inrikes födda. Analysen visar att skillnaderna grupperna emellan beträffande såväl tillgång till, som användande av, digital teknik är små. De utrikes födda har tillgång till apparater (persondatorer, smarttelefoner, surfplattor, osv.) i samma uträckning som inrikes födda. De använder dem lika ofta som inrikes födda i kontakter med offentlig service. Det visar sig därtill att utrikes födda anslår mer tid till internetanvändning än infödda. Å andra sidan har de en något snävare användningsrepertoar. Rapportens huvudsakliga slutsats är att de utrikes födda i allt väsentligt är digitalt inkluderade i samma omfattning som de inrikes födda. Data har samlats in genom en postenkät (n=3 000) där 1 000 respondenter utgörs av infödda och 2 000 av utrikes födda (invandrade till Sverige före 1990). Bruttosvarsfrekvensen är 64,1 procent.

Inspired by the theoretical notion of media repertoires, this article analyses what online repertoires Swedish senior citizens construct in everyday life. It answers two research questions: What online repertoires do elderly users have? How do elderly users’ online repertoires vary depending on their access to material, discursive and social resources? The article draws on data from a large, representative Swedish survey (n = 1264, response rate 63%), and uses correlations and multiple regression analysis to identify and analyse online repertoires with reference to elderly users’ access to resources such as income, infrastructure, level of education and social networks. The analysis reveals a significant element of selectivity in the online repertoires of elderly users. It also shows strong connections between different Internet activities. In addition, it offers substantial evidence in support of the proposition that individuals who are resource rich have broader repertoires and higher frequency of usage than other users.