During the 2000s, Swedish police training has undergone organizational change. One significant development is the integration of police training into the university's faculty organization, indicating an ongoing process of academization of the Swedish police training. 

In this project, I investigate this academization process, and its implications for students, lecturers, and the Swedish police training program. Special attention is given the relation between theory and practice, and how different actors influence and interpret the educational content. Empirically, the study is based on interviews with a student panel consisting of 14 police students, and interviews with teachers and administrative staff in leadership roles. In addition to these methods, observations of teaching moments are also being conducted, and a document study is done to contextualize the changes. 

The preliminary analysis presented in this paper, focus on the students and their expectations. Firstly, the results show that students expect the education to contain a significant practical component, with theoretical aspects closely tied to professional relevance. Secondly, two preliminary categories of theory have been identified: utility theory and abstraction theory – of which the former is seen as the one of relevance. Thirdly, the educational framework with multiple parallel courses poses a potential source of friction, but also contributes to bridging the gap between theory and practical elements. To manage the diversity and ambiguity arising from the education's structure, students develop various strategies. Lastly, analysis indicates the presence of an anticipated professional culture carried by the police students, primarily conveyed by the practice-focused instructors. 

Polisutbildningen har sedan början av 1970-talet, med varierande intensitet, varit inbegripen i en akademiseringsprocess. Under 2000-talet har denna process bland annat tagit sig uttryck i form av organisatoriska förändringar, såsom polisutbildningens närmande till universiteten, genom en successiv samlokalisering med högre utbildningsenheter samt integrering i universitetens fakultetsorganisationer. Vidare har ett eget huvudområde, polisiärt arbete, etablerats som förutsätter uppbyggandet av en forskningsverksamhet. Utbildningens övergripande förändring kan beskrivas som en övergång från att utbilda i yrkesrelaterade operationella färdigheter till att även inkludera teori och vetenskaplig kunskap. Polisutbildningen kan, trots dessa organisatoriska och personella förändringar, sägas befinna sig på tröskeln till universitetet och i en pågående akademiseringsprocess.

I den tidigare forskningen om akademisering av yrkesutbildningar identifieras ett antal aspekter av ett genomgående spänningsförhållande mellan teori och praktik. För det första karakteriseras lärarsammansättningen på akademiska yrkesutbildningar av två grupper, en med yrkesmässiga kvalifikationer vilka fungerar som en tydlig länk till yrkespraktiken, och en med akademiska kvalifikationer med andra preferenser och ambitioner. I polisutbildningens lärarsammansättning kan två professioner sägas vara representerade i form av akademi- respektive polislärare. För det andra är det utmärkande hur studenter på akademiska yrkesutbildningar och polisutbildningar enligt tidigare forskning beskrivs som bärare av en yrkeskultur som karakteriseras av att studenterna värderar de praktiska inslagen, med en tydlig arbetslivsanknytning högst, medan de tenderar att nedvärdera de abstrakta, teoretiska inslagen.

Forskning om akademisering har emellertid främst riktat fokus åt makronivån och knapphändiga förklaringar har givits åt vad som sker på insidan av utbildningarna och hur de beskrivna spänningarna tar sig uttryck. Dessutom har studenterna spelat en tämligen undanskymd roll i dessa studier.I mitt avhandlingsprojekt undersöks polisutbildningens akademiseringsprocess och vad den innebär för utbildningens olika aktörer i termer av tolkning och praktik. Särskilt fokus ägnas åt mötet mellan aktörers olika resurser och hur dessa spelar roll för och i maktkamper om att definiera utbildningens innehåll. Jag inspireras avKyviks olika nivåer av academic drift, av vilka jag intresserar mig för policy-, program-, personal-, student- och min egenkomponerade undervisningspraktiknivå. Ett grundantagande i diskussionen om nivåer av akademisk drift handlar om hur nivåerna påverkar och samspelar med varandra, och får därmed konsekvenser för hur en akademisering tar sig uttryck. Vidare relaterar jag Kyviks nivåer till Bourdieus fältanalys och kapitalbegrepp samt nyinstitutionell teori, vilket jag tror är en framkomlig väg eftersom polisutbildningen har att relatera till flera omkringliggande organisatoriska kontexter eller maktfält; såsom det utbildningspolitiska fältet, polisorganisationen, polisprofessionen, samt fältet för vetenskap och högre utbildning.

För att undersöka polisutbildningens akademisering avser jag begagna mig av flertalet datainsamlingstekniker. Först och främst i form av inhämtandet av olika policy- och styrdokument, i syfte att inplacera polisutbildningen i sin utbildningshistoriska kontext. Vidare planerar jag att intervjua lärare med olika utbildningsbakgrunder vid polisutbildningar, kort sagt akademiker- och polislärare. Avseende studenterna vill jag etablera en panelstudie i syfte att följa en studentgrupp under hela utbildningen med förslagsvis en intervjuomgång per termin. Studiet av vad som sker i undervisningssituationen påkallar nyttjandet av observationer.