Kapitlet behandlar unga omsorgsgivares (o)synlighet i svensk lagstiftning, de utmaningar de kan möta i sin uppväxtmiljö samt hur professionella inom socialtjänsten kan identifiera dem och deras behov. Med unga omsorgsgivare avses barn som regelbundet ger stöd eller hjälp till familjemedlemmar på ett sätt som går utöver vad jämnåriga barn vanligtvis förväntas göra. Trots socialtjänstens lagstadgade ansvar att tillgodose barns behov av skydd och stöd förbises ofta barns omsorgsansvar, vilket kan förstås utifrån brist på verktyg för att identifiera dessa barn. Problemet bottnar delvis i att barns omsorgsansvar inte är tydliggjort i svensklagstiftning i vilken barn betraktas som anhöriga i behov av skydd snarare än som aktiva omsorgsgivare. Denna osynlighet i lagstiftningen kan leda till att barns omsorgsansvar och dess påverkan på barnets välbefinnande förbises i socialtjänstens barnavårdsutredningar. Många av dessa barn lever i miljöer där förälderns behov eller problematik står i fokus, vilket kan leda till att barnets egna behov ignoreras. Barnets omsorgsansva rkan påverka hens fysiska, psykiska och sociala utveckling negativt. Vissa barn känner sig stressade och isolerade, även skolresultaten kan påverkas negativt med skolfrånvaro och bristande tid för läxor. Samtidigt kan vissa barn uppleva positiva effekter av omsorgsansvaret, exempelvis en känsla av att bidra till familjensvälmående, särskilt om ansvaret delas med föräldern eller andra vuxna i hushållet. Detta illustrerar vikten av att utveckla skyddsnät och strategier för att identifiera och stödja unga omsorgsgivare. I kapitlet presenteras även resultat från ett pågående forskningsprojekt som syftar till att utveckla och implementera ett bedömningsstöd för att identifiera unga omsorgsgivare i socialtjänstens barnavårdsutredningar. Preliminära resultat visar att barnens ansvar omfattar en bred variation av uppgifter, alltifrån praktiska hushållssysslor till mer känslomässiga uppgifter, samt att graden och arten av ansvar påverkar hur barnen upplever sin situation. Socialsekreterare beskriver hur verktyget har bidragit till en ökad kunskap om unga omsorgsgivares situation och mående i samband med barnavårdsutredningar. Det tonar fram en bild av unga omsorgsgivare som en utsatt och osynliggjord grupp som löper risk att mista sin rätt till en trygg och utvecklande barndom. För att säkerställa att dessa barns behov uppmärksammas krävs förbättrade verktyg, riktat stöd och en förstärkt lagstiftning. Vidare behöver vi se dessa barn som aktörer med unika behov av både skydd och stöd samt vikten av ett holistiskt angreppssätt för att synliggöra deras situation i välfärdssystemet

In Sweden, a practice has developed where the social services have started to hire private consultants in child protection investigations. This article analyses and compares the handling of child protection investigations carried out by private consultants and municipally employed social workers with regard to the reasons for the reports, the investigations, the assessments, and the decisions taken about interventions. The concepts funnel and filtering and children's participation are used in the analysis. The study has a mixed-methods design, where qualitative and quantitative data and analysis are combined and integrated. Data consists of 120 case files regarding the social service's handling of investigations as well as interviews with managers of social service departments. Findings: The results show several differences in the handling of child protection investigations carried out by social workers and private consultants in the municipalities studied. The private consultants worked to a greater extent with investigations that were initiated due to concerns about violence. Investigations conducted by consultants contained less information and specifically concerning children's perspective. These children also received interventions to a lesser extent than children assessed by the municipal social workers. Application: The study indicates that from a child's perspective, it matters whether a municipally employed social worker or a private consultant performs an investigation. Consultants generally work temporarily in a workplace, and it may therefore be more difficult to establish a trusting relationship with the children, which can be a barrier to children's participation and the implementation of a child's perspective.

The aim of this article is to investigate how children's care responsibility is recognised in records of personal assistance carried out by the Swedish Social Insurance Agency (SSIA). The article consists of document analysis, examining how caring activities are made visible in the records, and professionals' views and actions regarding responsibilities placed on children. Data consist of 100 cases randomly selected from the SSIA register amongst applicants with children, focusing on parents' descriptions of their needs, the public officials' assessments, and statements from professionals. Recurring themes related to young carers were developed.

In Sweden, personal assistance is one form of support for persons with certain functional impairment. The aim of personal assistance is to give compensatory support to individuals so that they can enjoy the right to live a life like anyone else. This article explores what kind of support parents who have functional impairments and apply for personal assistance may need when they have underage children. The article is focused on the following: What support needs in parenting are expressed in personal assistance applications and by whom? How are the expressed needs in parenting met by the intervention personal assistance, i.e. how do the decisions correspond with the expressed needs? The article is based on qualitative and quantitative document-analyses of 100 randomly selected applications for the right to personal assistance submitted to the Swedish Social Insurance Agency by applicants who were parents with children 0–17 years of age, during the years 2014–2017. The central concepts resulting from the analyses of the empirical material were support and care. The results show that in many cases the children were invisible in the material studied. In several investigations, there was no information at all about the applicant’s children. Many applications for assistance were refused. Few parents received assistance in their parenting role. In the documents, we found the following themes in statements about needs for support related to the role as a parent: practical support, care and supervision, support with communication, emotional support and safety, and support to be involved in the children’s lives.

Personal assistance, since its implementation in 1993, has been shown to provide support for persons with severe functional disabilities in their everyday life, ensuring inclusion in societal roles such as working life. Personal assistance (PA) may also provide support in parenting; however, with the right to PA becoming increasingly questioned in Sweden, parents with disabilities have varying experiences of receiving support for their role as parents. Experiences also differ in regard to how access to a personal assistant is important to their child’s daily life. The aim of this article is to shed light on the meaning of PA for parents and children in everyday life, especially when PA is reduced or even withdrawn. Eleven parents who have had or presently have PA were interviewed. The results show that parents describe that PA help them to fullfil their parental roles although the support could be more flexible to the needs of parents and their children. In situations when PA has been denied, children are negatively impacted and some children act by taking on responsibilities for the care of their parent. In conclusion; childrens’ perspective of their family life needs to be taken in consideration when assessing the rights to PA.

Inom svensk social barnavård är privata konsulter, som handlägger barnavårdsutredningar en relativt ny företeelse. Artikelns syfte är att kartlägga och fördjupa kunskapen om omfattningen av privata konsulter som handlägger och genomför barnavårdsutredningar samt att beskriva kommuners/stadsdelars incitament för att anlita privata konsulter eller avsluta uppdrag. Det empiriska materialet är, utifrån ett strategiskt urval, hämtat från tre län/22 kommuner och en storstadsregion/10 stadsdelar i Sverige. Insamlingen av det empiriska materialet genomfördes genom strukturerade telefonintervjuer med en hög grad av standardiserade frågor. Resultatet visar att antalet barnavårdsutredningar ökade markant från år 2013 till år 2017. I de studerade kommunerna/stadsdelarna medförde det en högre arbetsbelastning, en sämre arbetsmiljö och svårigheter att rekrytera erfarna socialsekreterare. De flesta kommunerna/stadsdelarna löste situationen genom att anlita privata konsulter. Det medförde en marknadsorientering av genomförandet av barnavårdsutredningar och en ny arena för privata konsulter skapades. I de studerade kommunerna/stadsdelarna är erfarenheten generellt negativ av att anlita konsulter såväl när det gäller kvaliteten på barnavårdsutredningarna som arbetsmiljön på arbetsplatsen. Det var även en dyr lösning. Efterfrågan på konsulter som kunde utföra barnavårdsutredningar var stor och de kunde därför diktera villkoren. Kommunernas och stadsdelarnas erfarenheter stärktes med tiden, vilket gjorde att de blev mer tydliga i kontrakten gällande krav på konsultens kompetens och erfarenhet samt uppdragets omfattning, innehåll och kvalitet. Det innebar en viss maktförskjutning från konsultföretagen till de anlitande kommunerna/stadsdelarna. Det är inte helt klart vilken utveckling vi kan förutsäga, mer än att konstatera att de privata aktörerna är etablerade i den svenska sociala barnavården. Vi kan även se tendensen till att de privata konsulterna har inneburit vissa positiva förändringar för de kommunalt anställda socionomerna när det gäller höjning av lönenivåer och förbättrade arbetsvillkor. Förändringar som kanske inte hade varit möjliga eller tagit längre tid utan marknadsorienteringen.

The use of private consultants in child protection investigations in Sweden is an evolving practice that occurs under the radar; it is not in the political agenda and it is obscure in relation to legislation. The aim of this article is to analyse the contextual forces, facilitators and intentions behind the ongoing implementation of privatisation in child protection investigations. For this article, both quantitative and qualitative data for the years 2013–2017 were obtained through a telephone questionnaire. Managers of 32 social services departments were interviewed. Statistical data of the year 2018 collected by the National Board of Health and Welfare was also included in the analysis. Applying a mixed-method design, the article shows that some prerequisites in legislation make it possible for privatisation to develop. There are societal changes that act as contextual forces, and there are structures in place from earlier stages of the development of privatisation that facilitate the new practice. Also, there are professional intentions that drive the process. The implementation of private consultants in child protection takes place during a period of high workload for social services. The article concludes with a discussion about the consequences for children and families of this new trend in privatisation.

Children who have parents with any kind of illness may become young carers who take a responsibility not expected of children for household tasks, or personal or emotional care for parents and siblings. So far, little is known about children in Sweden who are at risk of becoming young carers. The aim of this article is therefore to explore the extent and impact of children's caring activities as reported in a pilot study by a sample of children in Sweden. A number of international questionnaires measuring the amount of caring activities, impact of caring, quality of life, and psychological well‐being were translated and combined into a survey. The pilot survey was completed by 30 children 10–18 years of age. Also, when completing the survey, the children were interviewed concerning their experiences of caregiving. The participants report on a group level emotional symptoms such as fear and nervousness above the clinical cut‐off value. They also rate a lower level of caring compared with findings from the United Kingdom, but they report a higher degree of negative impact of caring than young carers in the United Kingdom.

FoU Södertörn och Södertörns högskola har under år 2017, på uppdrag av Socialstyrelsen, utvärderat ett bedömningsstöd för familjehemsplacerade barns umgänge med föräldrar, andra anhöriga och närstående. Bedömningsstödet har utvecklats av FoU Södertörn i samarbete med barn- och familjehemssekreterare från nio Södertörnskommuner. Stödet utgår från erfarenhetskunskap hos personal inom familjehemsvården. Erfarenheter från placerade barn har också funnits med som en grund genom att organisationen Knas hemma har bidragit med erfarenheter från barn. Forskare i socialt arbete och juridik har lämnat synpunkter som har utvecklat bedömningsstödet.

Utvärderingen har genomförts genom att barn- och familjehemssekreterare har prövat att använda bedömningsstödet i ärenden som under en period om sex veckor år 2017 var aktuella för nyplacering, övervägande, omprövning eller umgängesbegränsning. Handläggarnas erfarenheter av att använda bedömningsstödet har inhämtats genom en enkätstudie och genom fokusgruppsintervjuer. 76 personer har deltagit i enkätundersökningen. De har svarat på enkäter efter att ha använt bedömningsstödet vid bedömningar av umgänge för totalt 144 barn. Deltagarna kommer från 27 olika kommunala socialtjänstenheter i landet. 26 personer har deltagit i intervjuer.

Resultaten visar att barn- och familjehemssekreterarna upplever ett behov av någon form av stöd i arbetet med att bedöma familjehemsplacerade barns umgänge. Bedömningen av umgänge upplevs som en svår fråga och ett viktigt utvecklingsområde. I enkätstudien har deltagarna fått svara på frågan om de upplever att bedömningsstödet har underlättat deras arbete med att göra en bedömning av umgänget i enlighet med barnets bästa. Resultaten visar att tre av fyra svar är att det stämmer mycket bra eller ganska bra. I en lika stor andel svar har bedömningsstödet bidragit till en mer rättssäker handläggning av umgängesfrågan och varit en hjälp för att samla in information på ett systematiskt sätt. I majoriteten av svaren har bedömningsstödet också bidragit till att barnets inställning till umgänge har blivit belyst.

Av intervjuer och kommentarer i enkätstudiens fria svar framkommer att handläggarna anser att bedömningsstödet fungerar särskilt bra i nya ärenden, komplexa ärenden samt när ett ärende har ny handläggare. De tar upp att bedömningsstödet skulle behöva komma in tidigare i processen då det inte endast är relevant för familjehemsenheterna utan även för utredningsenheterna inom den sociala barnavården. I intervjuer beskriver deltagare att handläggare vid utredningsenheter och familjehemsenheter kan ha skilda uppfattningar i umgängesfrågan. När ett ärende kommer till familjehemsenheten har redan handläggare vid utredningsenheten gjort en bedömning av umgänget som handläggare vid familjehemsenheten ibland upplever att det av olika skäl är svårt att genomföra. Bedömningsstödet skulle kunna vara till hjälp i de båda enheternas samverkan med att göra en bedömning av vad som är barnets bästa i umgängesfrågan.

I drygt 80 procent av svaren i enkätstudien uppges att handläggaren avser att fortsätta använda bedömningsstödet även efter utvärderingsperioden. I mer än 90 procent av svaren skulle handläggaren rekommendera andra professionella att använda bedömningsstödet.

Korstabeller visar att arbetserfarenhet har betydelse för deltagarnas svar. De som har kortare erfarenhet av arbete inom familjehemsvården har genomgående upplevt en större nytta av bedömningsstödet medan de som har längre erfarenhet har gjort det i lägre grad. Några handläggare med lång erfarenhet menar att de redan arbetar på ett rättssäkert sätt och att de följer den systematik som bedömningsstödet utgör. Men det finns även handläggare med lång erfarenhet som har upplevt att bedömningsstödet har varit till hjälp, till exempel genom att vara bekräftande i den meningen att de har kunnat stämma av att de inte har missat väsentliga saker som är relevanta för bedömningen. Barn- och familjehemssekreterare beskriver att bedömningsstödet har bidragit till att de har känt sig mer säkra på sin bedömning, vilket har bidragit till att de också har kunnat vara tydligare i samtal med barn och föräldrar samt i samband med rättsliga processer.

In Sweden, supervised visitation has been replaced with a new measure called supported visitation. In the reform process, it was emphasized that if face to face visitation cannot be organized without risk for the child, indirect visitation or no visitation are to be considered better options. The aim of this article is to explore social work practice regarding supported visitation in cases involving violence. It draws on a study of a local visitation centre and the data consists of case files from the social services regarding 37 children where a court ordered visitation support, interviews with seven members of staff, ten parents and three children, and local documents and guidelines. For 18 of the 37 children, case files contained credible information about a history of violence. The study shows that district courts sometimes order visitation support in cases where there is a risk for the child and where in the near future normalization of visitation is unlikely. Thus, the measure of visitation support is sometimes used in a way that was not intended. Regarding social work practice, the analysis indicates that, although the guidelines developed at the local support centre under study adhere to the national policy intentions, both professionals’ validation and invalidation of violence can be seen. For service users previously subjected to violence, the documented court and social services’ practices may actively contribute to children’s and residential parents’ continued vulnerability.