This article is a case study of the contacts between the music sector in Sweden and the GDR in the 1970s, 1980s and 1990s. The case is the activities of the East-German musicologist and music administrator Gerd Schönfelder (1936–2000) in Sweden at that time, and the debate that arose in the early 1990s when he was accused of having worked for the East German security service, Stasi. The purpose is to provide insight into how music-aesthetic and musicological aspects interacted with politics and ideology in the relations between Sweden and the GDR. In the early 1990s, the availability of material in the Stasi archive was still very limited, and so it was difficult to find out whether it was true that Schönfelder had worked for Stasi, what tasks he had received from the security service and what these tasks meant for his work with Swedish colleagues in the music field. In our article, we try to find answers to these questions by examining how Schönfelder established contact with the Swedish music sector, who were his closest partners in Sweden, and why they were of interest to him. Throughout, we explore Schönfelder’s relationship to Stasi and his work as an ”unofficial employee” for Stasi in Sweden. Finally, we offer a sociological perspective on Schönfelder’s activities in Sweden and the GDR, using Pierre Bourdieu's concepts of field and capital.

Boken om Set Svanholm liknar en bra dokumentär, där ett tydligt bildspråk varvas med intressanta berättelser och detaljerade närbilder. De behandlade områdena är mångfaldiga; alltifrån familjefrågor, frikyrkligt inflytande, personligt ordningssinne, arbetssamhet, hälsoproblem och ekonomiskt vinststrävande till Wagnerrepertoaren, inspelningshistoriens utveckling, europeisk kulturhistoria och avnazifiering. Det musikaliska står oftast inte i centrum, men belysas med delvis detaljerade beskrivningar och diskussioner av främst sångtekniken, röstfacken, utbildnings- och uppförandeinstitutionerna, repertoar och inspelningar. Ett "Efterord för sångintresserade" fördjupar sig i en sångteknisk diskussion som framförallt fokuserar frågor om röstklang och rösthälsa samt röstfacken med utgångspunkt i Svanholms utveckling från baryton till tenor.

Mit Gründung der Akademiska kapellet in Lund im Jahre 1745 erhielt die Stadt einen musikalischen Akteur, der bis heute aktiv das universitäre und außeruniversitäre Musikleben mitgestaltet. Das drittälteste Orchester Schwedens (nach Kungliga hovkapellet in Stockholm, gegr. 1526 und Kungliga akademiska kapell in Uppsala, gegr. 1627) repräsentiert eine musikalische Institution, deren Produktion und Rezeption in der – von Koselleck als Sattelzeit bezeichneten – Übergangsperiode zwischen 1750‑1850 sowohl als erneuernd als auch bewahrend auf die sich bildende städtische Zivilgesellschaft zurückwirkte. In dieser Funktion ergänzt wird sie durch studentisches Singen, das anfangs in loser, später organisierter Form das Lundenser Musikleben – nicht zuletzt in Form von spezifischen säkularisierten Gesangsritualen – nachhaltig prägte. Studentisches organisiertes Singen in Lund ab den 1830er Jahren ist mit Fragen nach den Möglichkeiten der politischen Vergemeinschaftung durch Gesang unmittelbar verbunden. Der Wandel vom vereinzelten studentischen Singen anlässlich spezifischer Festivitäten in Lund im späten 18. Jahrhundert zum organisierten Männerchorgesang mit nationalsymbolischer Bedeutung ab den 1830er Jahren bis weit über das 19. Jahrhundert hinaus hängt mit einem grundlegenden musikkulturellen Wandel in der europäischen Nachaufklärung zusammen.

Der Beitrag umreißt im ersten Teil die musikalische Tätigkeit der Akademiska kapellet in Lund, besonders in der Anfangszeit ab 1745, und kontrastiert diese gegen einen begriffsgeschichtlich fokussierten zweiten Teil über den Bedeutungswandel von folksång („Volksgesang“) im 19. Jahrhunderts.

Choir singing is becoming increasingly important as a meeting point for cultural practices and for transcending national and cultural boundaries. This introductory chapter discusses the collective choral voice as both a musical and a societal phenomenon. As such, it is a complex field of research that motivates a multitude of theoretical and methodological approaches in different disciplines. Studies of choral music-making may be divided into perspectives that focus upon, respectively, the context, the process, and the artistic products of choral music-making. The network Choir in Focus aims at being a platform for such interdisciplinary investigations and interactions between practice-based, pedagogical, and historical approaches. Contemporary trends are presented and suggestions for future research topics are given. In conclusion, choral research is seen as a field of possibilities for creating new knowledge and new opportunities for interaction between researchers and practitioners.

While Germany’s reputation as a Kulturnation since the 19th century had been based on music as a representation of nationalised universalism, Nazism constructed music as a metaphor for genetic purity and superiority. Nazi music censorship was implemented both by the culture division (Kulturabteilung) and the music division (Musikabteilung) of the Reich Propaganda Ministry (Reichsministerium für Volksaufklärung und Propaganda; RMVP), as well as by the Reich Music Chamber (Reichsmusikkammer; RMK). The censorship examples presented here illuminate the dual Nazi strategy of cultural concessions and prohibitions.

Medan Tysklands reputation som kulturnation sedan 1800-talet byggde på musik som en representation för en nationaliserad universalism, konstruerade nazismen musik som en metafor för genetisk renhet och överlägsenhet. Det var både kulturavdelningen och musikavdelningen inom Riksministeriet för folkupplysning och propaganda samt Riksmusikkammaren som implementerade nationalsocialistisk musikcensur. De här presenterade censurexemplen belyser den dubbla strategin av nationalsocialistiskt medgivande och förbud.

Dieser zweite im Rahmen des Forschungsprojekts „Folk Terminology and Musical Phenomena“ unter dem Überbegriff „European Voices“ von Ardian Ahmedaja herausgegebene Band verschreibt sich im Kern der Frage nach den unterschiedlichen Denotationen und Konnotationen vokaler Mehrstimmigkeit in Europa.

Dagligen nås vi av nyheter om olika kriser: ekonomiska kriser, långdragna konflikter, länder som hamnat i förhandlingskriser, kändisar som intervjuas om sina senaste kriser mitt i livet, politiska ledare som handlat tvivelaktigt och försatt sitt parti eller sitt land i kris. Det kan upplevas som om vi idag befinner oss mitt i krisernas tid. Det korta 1900-talet vittnar också om krisernas ständiga närvaro. Men i själva verket är krisen varken något unikt för vår egen samtid eller för 1900-talet. I denna antologi synliggör ett antal forskare och doktorander krisen som begrepp och hur kriser tar plats i olika sammanhang. Bokens författare presenterar också perspektiv på hur kris används inom den egna forskningen, som ett sätt att benämna fenomen och möjliggöra dramatisering, kritik och förståelse. Kris är inte bara ett fenomen att studera, utan också en metod för undersökning.