Research has highlighted that adolescent young carers (AYCs) are in a vulnerable position due to their caring responsibilities being combined with the challenges of adolescence. However, caring among adolescents does not have to be a solely negative experience and positive experiences of caring can co-exist. Identifying those factors that contribute to AYCs' positive or negative caring experiences is important if AYCs are to be offered appropriate support. This cross-sectional survey study examined factors associated with AYCs' positive and negative caring experiences. Pupils aged 15-17 years from schools in 11 Swedish municipalities completed a questionnaire addressing demographic characteristics, care activities and the reported influence of being an AYC on school results, received support, and perceived health, while caring experiences were measured by the Positive and Negative Outcomes of Caring (PANOC-YC20) instrument. Of 3015 participants, 702 (23%) were identified as AYCs. The PANOC-YC20 positive and negative caring experiences subscales were significantly associated with each other (r = 0.16), with the mean score on the positive subscale (M = 10.36) significantly higher than that of the negative subscale (M = 5.18). In a multinomial logistic regression model, AYCs providing higher levels of emotional care and sibling care had both stronger positive and negative caring experiences, with a relatively greater effect on negative experiences. AYCs who had better perceived health had stronger positive experiences, while poorer perceived health was associated with more negative experiences. Finally, AYCs who felt their school results were negatively affected by their caring role had an increased likelihood of experiencing caring negatively. It is important for relevant authorities and professionals to consider that AYCs can experience caring both positively and negatively when developing or providing support, as these experiences will likely be reflected in both their need of support, and in the forms of support that will be most effective for them.

Adolescent young carers (AYCs) face the challenges of adolescence while also having care responsibilities. Caring can negatively affect an adult carer's health, but there is less evidence on how caring affects AYCs, of whom there is little awareness among professionals. The aim of this survey study was to describe the AYCs' characteristics and investigate factors associated with their perceived health. School pupils aged 15-17 from 11 Swedish municipalities completed a questionnaire addressing caring activities, received support and perceived health. Of the 3,015 participants, 702 (23%) were AYCs. Female gender, having a parent with a health-related condition, mental illness in a family or non-family member, and addiction problems in a non-family member were associated with poorer perceived health, while receiving support with caring was associated with better perceived health. Identifying the factors associated with AYCs' perceived health can lead to appropriate support, but there also needs to be better representation of AYCs in policy.

Begreppet Barn som anhöriga används i huvudsak i Sverige. Internationellt används oftast endast begreppet Young Carers (Unga omsorgsgivare). I detta kapitel belyses skillnaden mellan de båda svenska begreppen Barn som anhöriga och Unga omsorgsgivare. En del barn som är anhöriga tar på sig, eller blir tilldelade, ett ansvar att ta hand om, ge vård, hjälp eller stöd till en eller flera närstående. De kan då beskrivas som Unga omsorgsgivare. Detta gäller dock inte alla barn som är anhöriga. Kapitlet, som bygger på forskningsresultat, inleds med en redogörelse för definitionerna av de båda begreppen Barn som anhöriga och Unga omsorgsgivare (internationellt Young Carers). En fallbeskrivning illustrerar hur vardagslivet kan se ut för barn som är anhöriga, men som inte har ett omfattande omsorgsansvar. Direkt därefter följer en fallbeskrivning som illustrerar hur vardagslivet kan se ut för en ungomsorgsgivare. I bakgrundsavsnittet ger författaren en sammanfattning av de senaste tolv årens forskning om Unga omsorgsgivare och vilka riskfaktorer som denna forskning har identifierat, exempelvis negativ påverkan på skolgång, socialt liv, hälsa och välbefinnande. Bakgrundsavsnittet innehåller även en genomgång av de politiska beslut som har tagits de senaste sex åren inom området, nytillkomna lagar och bestämmelser, samt pågående politiskt arbete. Efter inledning och bakgrund presenteras aktuell forskning som har fokuserat på skillnaderna mellan att vara en Ung omsorgsgivare och att vara en ung anhörig utan omfattande omsorgsansvar. Resultaten från forskningsstudier i Sverige och Frankrike presenteras. Med utgångspunkt från ungdomarnas livssituation och omsorgsansvar delas ungdomarna upp i tre grupper: Unga omsorgsgivare; Unga anhöriga utan omfattande omsorgsansvar; Unga som inte är anhöriga. I båda studierna gjordes jämförelser mellan dessa tre grupper när det gäller könsfördelning, etnisk bakgrund, omsorgsuppgifter och nivå av omsorgsaktiviteter, påverkan på skolgången, upplevd hälsa och välbefinnande. Såväl Unga omsorgsgivare som Unga anhöriga utan omsorgsansvar rapporterade lägre nivåer av hälsorelaterad livskvalitet, jämfört med Unga som inte var anhöriga. Ett påtagligt resultat i båda studierna var att psykisk ohälsa var betydligt vanligare i gruppen Unga omsorgsgivare, jämfört med de andra två grupperna. Den svenska studien visade dessutom att många Unga omsorgsgivare står helt utan stöd. Kapitlet avslutas med reflektioner kring forskningsresultaten, vad vi kan lära oss av dessa och hur vi kan använda oss av denna nya kunskap i arbetet med att utveckla förebyggande stöd och därmed minska risken för långsiktig negativ påverkan på de ungas sociala liv, skolgång, hälsa och välbefinnande. Kapitlets syfte är att bidra med kunskap om skillnaden mellan att vara en Ung omsorgsgivare och att vara Barn som anhörig utan att ha ett omfattande omsorgsansvar.

Alla barn är anhöriga och deras anhörigskap har betydelse för deras uppväxt från allra första börjantill vuxenblivande och på lång sikt livet som vuxna. I barns anhörigskap finns det också utsatthet.Såväl hälso- och sjukvårdslagen som socialtjänstlagen och barnkonventionen lyfter dessa barnsbehov av stöd. De svårigheter som drabbar föräldrar, syskon och barnets andra omsorgspersonerdrabbar även barnen. Linnéuniversitetet och Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) har iuppdrag av Socialstyrelsen att sammanställa och sprida kunskap inom området ”Barn som anhöriga”.Som en del i det uppdraget har en andra antologi avseende barn som anhöriga publicerats. Dennaantologi visar på den omfattande utveckling av kunskap, metoder och verktyg avseende stöd tillbarn som är anhöriga som skett, sedan den första antologin publicerades 2015.Antologin vänder sig till politiker, beslutsfattare och verksamhetsutvecklare, personal sommöter anhöriga barn och deras föräldrar, till studerande på sjuksköterske- läkar-, socionom- ochlärarprogrammet och andra relevanta professionsutbildningar. Antologin vill också nå idéburnaorganisationer och enskilda personer som söker kunskap om barns livsvillkor som anhöriga ochunga omsorgsgivare

Mellan fem och tio procent av alla barn i Europa är unga omsorgsgivare, vilket innebär att de ger vård, hjälp eller stöd till någon närstående med ett hälsorelaterat tillstånd. I det internationella, EU-finansierade projektet Psychological support for promoting mental health and well-being among adolescent young carers in Europe (ME-WE) stod just dessa barn i fokus. Det var det första, storskaliga projektet med syfte att främja hälsa och stärka motståndskraft hos unga omsorgsgivare 15–17 år iEuropa. Projektet bestod av tre delar: (1) systematisera kunskap om unga omsorgs-givare, (2) utveckla och testa en förebyggande intervention tillsammans med ungaomsorgsgivare och yrkesverksamma, samt (3) sprida projektets resultat. ME-WE-projektet startade i januari 2018 och avlutades i juni 2021. För att säkerställa att unga omsorgsgivare i olika livssituationer inkluderades, genomfördes projektet i sex länder med varierande nivåer av medvetenhet och stöd: Italien, Nederländerna, Schweiz, Slovenien, Storbritannien och Sverige. Projektet koordinerades av Linnéuniversitetet. Relaterat till det övergripande målet att främja unga omsorgsgivares hälsa, var ambitionen att möjliggöra landsöverskridande jämförelser och öka medvetenheten bland beslutsfattare, hälso- och sjukvård, socialtjänst, skolor, ideell sektor, ungdomarna själva och andra relevanta aktörer. Genom projektets olika delar uppnåddes denna målsättning. Ett flertal publikationer, såväl vetenskapliga som populärvetenskapliga, har publicerats med resultat från projektet. Bland annat genomfördes den första kartläggningen av situationen för unga omsorgsgivare i åldrarna 15–17 år i Europa, som nu är publicerad i en internationell tidskrift. Vidare har analyser av bland annat policys, lagar och skyddsnät genomförts och bidragit till ny kunskap. En central del i projektet var utvecklingen av en stödintervention, ME-WE-modellen, bestående av gruppträffar och en app för unga omsorgsgivare. Även om projektet avslutades 2021, har arbetet med ME-WE fortsatt. I Sverige arbetar Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) och Nka:s forskargrupp vid Linnéuniversitetet aktivt med att sprida och implementera ME-WE-modellen. Samtidigt fortsätter olika projektresultat att publiceras och presenteras på konferenser och andra evenemang, såväl nationellt som internationellt. I detta kapitel ges en sammanfattning av ME-WE-projektets olika delar och resultat, samt en redogörelse för hur Nka och Nka:s forskargrupp vid Linnéuniversitetet har fortsatt arbetet efter projekttidens slut. Kapitlet avslutas med reflektioner och rekommendationer om hur unga omsorgsgivare kan uppmärksammas, samt vilket fortsatt arbete som krävs för att förbättra deras livsvillkor.

Begreppet Unga omsorgsgivare (internationellt Young Carers) associeras oftast till barn som ger vård, hjälp eller stöd till en familjemedlem som har ett hälsorelaterat tillstånd. Forskning har dock visat att många barn och ungdomar tar på sig ett omsorgsansvar för vänner. I texten används begreppet ”vänstödjare” för denna grupp av ungdomar. Som exempel kan nämnas barn och unga som har långa chatt-konversationer sent på kvällen med en vän som mår dåligt och inte kan sova, barn och unga som ser till att en vän tar sig till skolan och får i sig mat varje dag, eller barn och unga som lever med en ständig oro för att bästa vännen skall ta livet av sig. Kapitlet bygger på forskningsresultat och författaren konstaterar inledningsvis att barn och unga som tar hand om, eller ger stöd och hjälp till vänner, inte ingår i de nuvarande svenska och internationella definitionerna av begreppen Barn som anhöriga och Unga omsorgsgivare. I inledningen betonas vänners betydelse för barn som har en funktionsnedsättning, långvarig sjukdom, eller psykisk ohälsa. En fallbeskrivning illustrerar hur det kan vara att som ung axla ett omsorgsansvar för en nära vän. Som bakgrund presenteras resultat från de senaste femton årens forskning om hur ett omfattande omsorgsansvar kan påverka unga människors liv, såväl kortsiktigt som långsiktigt. Deras förmåga att hjälpa och stödja kan medföra att de känner sig starka och att deras självförtroende ökar, men på sikt medför ett omfattande omsorgsansvar ökade risker för negativ påverkan på hälsa och välbefinnande. Huvuddelen av kapitlet bygger på en europeisk och en amerikansk forskningsstudie om tonåringar som tar hand om, eller ger hjälp och stöd till vänner som har ett hälsorelaterat tillstånd. Författaren beskriver bland annat ungdomarnas omsorgsaktiviteter, samt redogör för deras nivå av omsorgsansvar, påverkan på ungdomarnas egen livssituation, skolgång, hälsa och välmående. Båda studiernas resultat visade att det ofta handlade om att ge emotionellt stöd. Ungdomarna, som kände ett stort ansvar, såg till att finnas till hands så mycket som möjligt, ibland både dag och natt. Omsorgsrollen gav dem en positiv självbild, men medförde samtidigt negativa effekter i form av stress, oro och rädsla, vilket för en del av dem ledde till egen psykisk ohälsa. De unga vänstödjarna rapporterade lägre nivåer av hälsorelaterad livskvalitet och allmän hälsa jämfört med andra jämnåriga som inte hade en omsorgsroll, men även sämre än de jämnåriga som hade ett omsorgsansvar för familjemedlemmar. De flesta av vänstödjarna stod helt utan stöd från vuxenvärlden. Kapitlet avslutas med författarens egna reflektioner kring de presenterade forskningsresultaten och hur den kunskapen kan användas för att synliggöra denna grupp av Unga omsorgsgivare och ge dem det stöd de önskar och behöver. Syftet med kapitlet är att belysa de unga vänstödjarnas nivå av omsorgsansvar, påverkan på deras skolgång, upplevd hälsa, samt vilket stöd de själva får och vilket stöd de önskar.

A child's disability, long-term illness, or mental ill-health is known to affect siblings' health, social life, school engagement, and quality of life. This article addresses a research gap by its focus on young sibling carers and the impact of providing care to a sibling. A cross-national survey study was conducted in 2018-2019 (Italy, the Netherlands, Slovenia, Sweden, Switzerland, the UK) to examine the incidence of adolescent sibling carers, the extent of care they provide, and their self-reported health, well-being, and school situation. The survey was completed by 7146 adolescents, aged 15-17, and 1444 of them provided care to family members with health-related conditions. Out of these, 286 were identified as Sibling Carers and 668 as Parent Carers, while 181 had both sibling(s) and parent(s) with health-related conditions, and thus were identified as Sibling-Parent Carers. Sibling Carers and Sibling-Parent Carers carried out higher levels of caring activities compared to Parent Carers. They reported both positive aspects of caring, such as increased maturity, and negative aspects, such as mental ill-health, impact on schooling and a lack of support. To reduce the negative aspects of a sibling carer role, it is important to recognise them and to implement early preventive measures and formal support.

This systematic review aims to synthesise the research on children's perceptions and experiences of their involvement in a parent's mental health care. After an extensive search and quality appraisal, 22 articles remained and were included in the review. The results show that children-although resourceful and with good intentions-frequently felt excluded. They hungered for information and felt their questions were abandoned. They also felt caught in a tumultuous life situation and struggled for support. Finally, they expressed the need to be seen and ultimately did not feel involved in their parent's mental health care.

Background: The goals for staff in Supported Housing for people with psychiatric disabilities include helping to develop the residents’ independence and self-confidence in activities. However, staff have expressed frustration about providing this type of support when motivating residents to engage in meaningful activities and also about the difficulty in finding suitable levels of independence within a housing setting with limitations.

Objective: The aim is to explore the views and experiences of housing staff in Supported Housing on how they can stimulate and support engagement in activities for people with psychiatric disabilities.

Methods: Twenty-six members of staff from 20 supported housing units in 10 municipalities in Sweden were interviewed in five focus groups. A semi-structured interview guide was used, and the transcribed material was analyzed using qualitative content analysis.

Results: Three main categories emerged from the analysis: Multi-faceted factors influencing the staff’s provision of activity support, Staff’s approach for supporting activities, and Staff’s struggles to develop their work. Obstacles to participating in activities in the community were identified. Many contrasting factors were found, such as spontaneous or structured activities and individual or group activities, which affected the staff’s ability to motivate to activity.

Conclusion: A broad approach encompassing in-house training including a focus on values, recruitment policies, staff supervision and interventions focusing on both residents and staff are ways to support staff in motivating residents toward being more active within Supported Housing.

Background/Objectives: This cross-national study focuses on adolescents who provide care and support to family members or significant others. Current evidence regarding their mental health and solutions to strengthen it is limited and mostly available in a few countries. The aim of this study is to evaluate the results of a primary prevention intervention for improving the mental health and well-being of adolescent young carers (AYCs) aged 15–17 years in six European countries. The intervention was based on a psychoeducational program and tools adapted from the Discoverer, Noticer, Advisor, and Values (DNA-V) model.

Methods: We designed a randomized controlled trial with 217 AYCs participating in the study, either in the intervention or control group. Quantitative and qualitative data were collected via questionnaires at baseline, post-intervention, and a 3-month follow up.

Results: The results were mixed, as positive improvements in primary (i.e., psychological well-being and skills) and secondary (school/training/work functioning) outcomes were shown by the experimental group but, in most cases, they were not statistically significant. The qualitative data supported positive claims about the intervention and its appropriateness for AYCs.

Conclusions: The study implementation during the peak of the COVID-19 pandemic forced the consortium to adapt the design and may have influenced the results. More long-term studies are needed to assess similar mental health programs with this hard-to-reach target group.